Bästa året ever. Ever!

Ojojojoj. Är 2009 redan slut? Vad vi har hunnit med. Eller ja... Egentligen har vi inte hunnit med just någonting annat än att ta hand om Helmut, ta hand om hushållet (med varierat resultat) och växa upp litegrann. Men det räcker gott och väl, tycker jag.

Januari, februari och mars

Gick vi bara och tittade på min mage som blev större och större. Det var allt. Kan inte minnas något annat. Jag vet att jag definitivt inte gjorde någon nytta på jobbet, det är ett som är säkert (tydligen räknas inte magtittande som arbete, har ni hört något så märkligt). Eller förresten, en annan sak vi gjorde var att konstant undra vem Skammen där inuti var för någon. Hur vi inte på en gång kunde begripa att det var Helmut, det övergår mitt förstånd. Vad hade det annars varit för unge?

April

11 timmar och 23 minuter in i april kom 4320 gram och 53 cm Helmut äntligen. Vi var så sjukt gröna föräldrar och visste inte alls vad vi skulle göra och hur vi skulle lyckas ta hand om honom och oss själva och allt det där. Men vi var vansinnigt lyckliga och stolta som tuppar. Jorden slutade snurra runt sin axel och började snurra runt Helmut istället, och åtminstone jag trodde på fullaste allvar att alla andra - släkt, vänner och främlingar - tyckte att det var lika stort som vi.

Maj

I maj tittade vi hemskt mycket. Vi tittade på Helmuts gomsegel en hel massa och släppte aldrig Minifomet ur sikte. Vi tittade också mycket på soluppgången och nattv, jag och Helmut. Älsklingen och Helmut passade på att titta på NHL som alla gånger utom då man har ett spädbarn sänds på helt fel tider. Helmut grundade sin lampfascination och tittade på alla lampor som han kom över.

Juni

I juni började Helmut smajla på beställning, vilket kom väl till pass när Helmutmamman ville tacka för en sommarpresent.

Juli

I juli vände Helmern på sig för första gången från rygg till mage och hans mamma slog på stora trumman och informerade folk till höger och vänster om att han vänt på sig. Sedan valde Helmern att helt sonika låta bli att snurra mer på flera veckor oavsett hur lång näsa hans kära mor hade. Vi struntade i att göra comme il faut och döpa Helms inom sex veckor efter födseln, så därför fick vi stå i en del dopförberedelser också.

Augusti

Helmut prövade mat - pressad potatis - för första gången och kväljdes som om det inte fanns någon morgondag. Vi var för första och enda gången på BVC:s föräldrautbildning och träffade andra bebisar innan vi dissade det helt och hållet. Vi kämpade med läggningsrutinerna, många gånger en ojämn match. Helmut rev inredningen och var inte helt övertygad om att det här med att bada är en särskilt bra idé.

September

I september agerade Helmut en läkarstudents försökskanin och nåldyna, men överlevde dessbättre. Helmut dansade, jagade föräldrar och började äta gröt - och fick tack vare det ett par tillfälliga gaddar. I början av september var Helms sjukt besviken över att han inte fick följa med morföräldrarna till Kreta, men passade i alla fall på att lära sig sitta ordentligt den dagen.

Oktober

Vi hängde med Skrytfamiljen till både Helmuts och Helmutsmammans stora lycka. Helmut försökte fly från oss och var snubblande nära att lyckas. Vi lärde oss mycket om världen, som att fortsätta titta på lampor och att ta reda på vad som händer om man häller kaffe i en laptop. Vissa familjemedlemmar hade trevligare morgnar än andra men på kvällarna gick det (ibland) makalöst bra.

November

I november slog Helmut sig så det började blöda ordentligt (eller ja... så att det kom flera droppar blod i alla fall), till mammans stora skräck. Vi kuskade runt på förskolor med olika filosofier för att bland annat kontrollera var de är minst noga med att man är i tid på morgnarna. Helmut lärde sig att vinka och säga "hej hej", eller "öiöi" beroende på hur man vill se det. Vi hade någon tråkig dag, någon ännu lite tråkigare dag och någon ännu lite tråkigare dag.

December

I december fuskade vi med julpysslet innan vi tillslut kunde fira jul, hade kul i snön, var så sura på BVC-tanten att Helmut i ren protest lärde sig att sätta sig, ställa sig och krypa på  kort tid, blev utsatta för en massa övernaturligheter, och jag hade rätt bra koll på vad han menade med alla sina ljud. Och tillsist gjorde jag en total missbedömning (underskattning reds. anm.) (grov underskattning reds. anm.) (så långt ifrån en överskattning man kan kan komma reds. anm.) på hur lång tid en årssammanfattning skulle ta att göra att den blev en dag sen.