Helmut krupet

Ni vet när vi var på BVC och det inte gick så bra? Vi fick även frågan om Helmut kunde sitta (japp! Jätteduktig är han!) och om vi brukade låta honom sitta (jo ibland, han gillar att sitta och leka) och om han sätter sig själv (nej, inte än).

När vi hade svarat på alla de där frågorna fick vi veta att det tydligen inte var bra att göra så. Inte förrän de kan sätta sig själv är det bra att sätta dem på rumpan, för att ryggen är inte mogen. Man ska bara lägga dem på magen, sa hon, och så undrade hon om hon skulle kopiera upp den här artikeln om att barn utvecklas bäst motoriskt när de ligger på mage, den är jättebra, jaså du har redan fått den, men då vet du ju allt det här redan. (Här fick jag kväva en impuls att ge henne talk to the hand-handflatan alternativt be henne upprepa det där sista, för allt jag hörde var bara näbbnäbbnäbbnäbb).

I alla fall. Två dagar senare satte sig Helmut alldeles själv,. Gissa om jag blev skadeglad! Nu fick hon så hon teg kan han sitta utan att vi behöver vara oroliga för ryggen. Och! I dag kröp Helmut! Jippie! Nu har vi ännu mer att kasta i fejan på henne glädja oss över i Helmuts utveckling. Nu laddar vi inför återbesöket på BVC på måndag.

(Hinner vi med något mer? Lära dig gå? Rabbla de första 10 decimalerna i pi? Lära dig peka ut Calcutta på en världskarta? Vi har en vecka på oss. Kom igen Helmut! Nu knäcker imponerar vi på den där satans kärringen omtänksamma BVC-tanten.)

Edit: Dra mig baklänges! Nu drog han sig upp till stående själv också! Två gånger! Nu har vi henne i brygga, Helmut. Om du bara kunde lära dig att klättra också, så skulle jag kunna lägga ner dig på mage på hennes golv, så kryper du till den där bänken, klättrar upp till vågen och sätter dig där. Så kan jag spela oberörd under tiden, och slipper påpeka något själv. Det vore extra fint om du kunde klämma ur dig att du aldrig har haft ont i ryggen för att du har suttit för länge också. Thank you for your cooperation, Helmut.