Middagsmålet

Älsklingen ringde för att höra om jag får i mig någon middag innan tåget. Japp! sa jag.

Skämmes

Avslutade en bra arbetsdag med trevliga människor med ett kapitalt bortgörande med den kanske trevligaste av dem alla.
- Åh så söta! Är det dina barnbarn?
- Nej, det är mina syskonbarn.
- Åhå, ja, dina barn är säkert inte så gamla att de börjar ha barn än.
- Vi har inte fått några barn.
- Jaha.

Två stora klavertramp på 1,2 sekunder, är det rekord? Sedan klädde jag mig och drog i sådan skam och hast att jag inte själv fattade vad som hände. Nu ska fru vatten i litermått och kaffe i mängder åka tåg i 2,5 timmar. Okissad.

Jag blir så trött på mig själv ibland.

Lyxvistelse

Hej kompisar! Mer sjukdom och pina. Nu är det Helmutföräldrarna som legat däckade i magsjuka. Bra, bra. Precis vad vi behövde. Nåja. Just så pass tillfrisknad är jag på jobbresa och bor på ett flärdigt hotell må ni tro, så det väger ju upp en hel del. Eller vad säger ni om detta:

•  Nytänkade konst i hotellets korridorer. Mitt tränade konstöga säger mig att det är en äkta Pollock där på heltäckningsmattan. Herregud, vanligtvis brukar man kedja fast dyr konst, här går man på den. 

• Välkomnande exklusiv chokladbit (Marabous Oraïa). Finns att hämta i exklusiv korg på toaletten. Nam nam!

• Det verkar som att alla gäster har en personlig hotellkontaktperson för att man ska känna sig tryggare under vistelsen. Hur ska jag annars tolka att samma kille har varit min receptionist, kypare och förmodligen också kock? Sjukt påkostat!

• Det verkar som att alla gäster också får en personlig restaurang. Inte en själ (förutom min egen själ då) satt i restaurangen när jag åt. På vilket annat hotell avsätter man sådana resurser åt sina gäster?

• Det är ett all inclusive-hotell. Middagen var helt gratis, sviss i magen och sviss i plånkan!

• Sjukt snabb service i restaurangen. Jag trodde att jag väntade på menyn, men så plötsligt fick jag mat serverad helt utan min inblandning. Häpp bara! Den var troligen väldigt personalized and customized, för den hade ett väldigt speciellt namn. "Sådärja", sa kyparen och vände på klacken. Om man skulle våga sig på ett mer talande namn tror jag att det den skulle hetat något i stil med "Panerad grisstjärt alt valfritt annat vitt kött, kanske i en salig röra, al very much dente med flamberade potatisslantar och separerad bea". De måste dessutom vetat att jag haft magsjuka och inte borde äta hur mycket som helst, för det här kunde jag bara äta en tredjedel av. Snygg research! 

Nä ni. Nu ska jag kolla övriga finesser här. Till exempel har de två tv-kanaler här! 4:an och 6:an (sjukt innovativt, man tänker ju att de borde ha 1:an och 2:an om de nu ska ha två kanaler - spännande upplevelse)! Ska också pröva sitta på samtliga fem sittplatser i mitt enkelrum (två fåtöljer, en stol och en bänk med två sittplatser). Skitbra å ha om man inte kan bestämma sig för var i rummet man vill sitta och inte ids möblera om för varje ny ingivelse.

Jahaja

Hej kompisar!
Tiden går fort när man inte bloggar... Jag skulle på fullaste allvar ta en inspirationspaus i ett par dagar. Men det var så skönt att inte sitta framför datorn dagarna i ända att jag tog paus några dagar till. Sen glömde jag bort att blogga. Sen iddes jag inte. Sen visste jag inte vad jag skulle skriva om. Och nu då? Ja, inte vet jag vad vi ska göra av detta. Jag jobbar ju! Och Helmutpappan är hemma med Helmsalicious. Han har sagt att han kan vara vikariebloggare för mig. Vad tycker ni?

Annars är det som ni förstår mycket som har hänt. Till exempel så har...

... Helmut lärt sig att gå. För hundra år sen. Åh, det är så gammalt att han kan gå så jag förstår inte ens att jag tar upp det. Han var himla tio månader när han lärde sig. Nu är han snart tretton månader.

... han har varit sjuk. Här kämpar han mot RS-viruset klockan 03 en natt i typ mars.

... Helmut har ätit frusna blåbär i en sugmackapär. Sedan städade Helmutmamman ett tag och tänkte att det nog var sista gången han åt färgglada saker i vårt vita bo.

... och sedan har han flutit runt i badet som den färgglada sötkork han är.

... och Helmutmamman har åkt iväg till London en sväng och roat sig kungligt på Primark och Pret utan vare sig barn eller karln med väl med syster och pints.

... och därifrån fick Helmut en massa Londonkläder. Bland annat en Arsenal-pyjamas. Han blev inte glad för den, för han håller på Liverpool.

... men solglajjorna var bättre.

... nu i början på april fyllde Helmut ett år, storkillen. Så här såg han ut när han var exakt på minuten ett år. Sova bort en sån begivenhet, vad är det för sätt?

... och vi har lekt spöke...

... och föräldrarna har lekt kurragömma (medan Helmut hade andra saker för sig i köket).

... och så har den där kaninen varit på besök igen. Den trivs inte i fångenskap.

... och alldeles nyss har Helmut varit mera sjuk. Jättesjuk faktiskt. Så sjuk att han fick hälsa på alla doktorerna på Barn 2 i ett par dagar. Men nu mår han bättre.

Ungefär så är det väl här. Nu ska jag bara fundera på vad vi ska hitta på med bloggen. Ni är i alla fall snälla som klappar!

Felciterat

Bara för att ni är så fina i kommentarerna till det förra inlägget ska ni få veta att rubriken "And you say ... nothing" var ett "citat" från The Strokes. Tror att det huvudsakligen var inspirerat från sången nedan. Så kan det gå när man citerar nåt man senast hörde för åtta år sen. En virtuell puss till den som hittar en bättre match till strofen "and you say ... nothing" ur The Strokes eller något annat band som låter som The Strokes material.



PS. Detta är ett undantagsinlägg pga söthetskommentarer. Bloggtorka gäller fortfarande.

And you say ... nothing.

Hej kompisar! Stor bloggtorka. Återkommer när jag har något bra att säga. Eller något överhuvudtaget.
Peace out.

Drive in-skräckis

Funderade på vad vi skulle hitta på idag, jag och Helmut. Kom att tänka på när jag var liten och det var fantastiskt spännande att tvätta bilen i automatiska tvättar. De där färgglada visparna som sopade förbi lika långt från näsan som ett bilfönster är tjockt var bättre underhållning än det mesta på tjocktv:n. Perfekt föreställning för Helmut, tyckte jag. Det tyckte inte han.

Viktigt!

Hallå där! Ni har väl inte missat Skrytmorsans sons Barncancerfond-insamling till bästisen som har leukemi? Kika in här för att läsa Lages fina brev - och skänk en slant vettja. Det behöver inte vara mer än småpengar (om ni inte gärna vill slå på stort förstås, det är ju ännu bättre) och det skulle göra två underbara killar och deras familjer jätteglada.

Fast vid närmare eftertanke....

 

... tror jag att jag tar tillbaka det där om vapenvila.

Förbud mot mammapet

Helmut tycker absolut inte om att jag petar i hans näsa. Varken näsdukar, tvinnat toapapper eller lillfingrar får passera. För att inte tala om näsdropparna. Herregud, näsdropparna. Grannarna måste tro att jag har ihjäl honom att döma av hans protester.
Nu när han är snorig jämt och ständigt är det en daglig kamp. I dag gjorde han en riktigt snygg offensiv:

 

Ser ni? Det försvann lite i och med blixten, men han har skapat två identiska förbudsmärken i snor tvärs över näsborrarna (exakt som Förbud mot att parkera-skylten). Bara för att det var så snyggt gjort erbjuder jag vapenvila i dag.

Salong Klippt och skuret i flinka fingret

Helmuts första besök på herrekiperingen Klippt och skuret i flinka fingret. Mycket spänd kliver han in och beställer sin nya look. Ta inte så mycket på längden, säger han.

Frisörskan nickar och fokuserar på den inte helt lyckade lodjurslooken. Hon jobbar så gott hon kan medan den uppenbart orutinerade kunden skakar på huvudet och försöker se vad som egentligen försiggår vid öronen, om vartannat.

 Efter en klippning med rekordfå klipp är frisörskan ganska nöjd med resultatet - en cool frisyr till en cool kille, säger hon - och visar glatt upp spegeln för sin kund. Han blir rosenrasande, bestört och olycklig nästan på samma gång. Inte så mycket på längden, sa jag!

 

  

 

Varningssystem

När Helmut kommer över den förbjudna fjärrkontrollen har han en liten dä-festival. Det bara sprutar dän ur munnen på honom, kanske för att han knappt kan tro att han verkligen har den i händerna och måste övertyga sig själv om att den verkligen är där.

Mycket bra. Ett litet varningssystem.

Snöhögsuppdatering

Puh! Nu har vi skottat och skottat hela dagen och kvällen. Men det är betydligt större volym i den där snöhögen än man kan tro. Spadtagen märks knappt alls.
Trots att både jag och älsklingen varit på't ser den bara marginellt större ut än i eftermiddags.

(Såg att Unique undrade vad som hade hänt i det förra inlägget. Ingen fara, vi har bara haft en del bråk i vår BRF och vi vill liksom inte vara med i det där mer, så vi gjorde ett statement. Hoppas att de fattar piken och skriver ut oss ur föreningen. Dessutom har vi en vältrafikerad gångväg här utanför och det är många som kikar in i vårt kök. Det får de absolut göra, men då får de lov att jobba för det, fönstertittarna. På med rejäla vinterskor och täckbyxor, säger jag!)

Dagens, eftermiddagens, kvällens och morgonens planer

Barnosäkring

Den här barnsäkringen går inte så bra som jag tänkte mig, i vart fall inte i köket. När vi undanröjer en fara tar Helmut bara ett steg till vänster och hittar något som är både farligare och dyrare att greja med.

1. Tidningskorg
Till slut tog vi helt sonika bort tidningskorgen som Helmut inte kunde hålla fingrarna ifrån.
Värde: minusvärde. Allt som låg i tidningskorgen hade återvinningsstationen som nästa anhalt.
Fara: tidningspapper och trycksvärta är väl inte att rekommendera som mellanmål (Helmut misstar uppenbarligen tidningar för någon skum frukt eller så), men det innebär ingen direkt livsfara.


2. Ljusskåpet
Med tidningskorgen borta flyttades fokus till skänken. Dessa två dörrar innehåller diverse ljushållare och ljus. Barnsäkrade genom att spänna ett gummiband runt knopparna.
Värde: ringa. Skulle väl få en tia per hållare på en loppis, men vissa kostade förstås runt hundralappen när jag köpte dem.
Fara: ser framför mig hur Helmut sitter med ett värmeljus (tänt?) i munnen och vevar runt två ljushållare i glas i vardera hand. Inte bra. Men värmeljuset torde vara lite för stort för att kväva Helms på en gång, och jag tror att glassplittret bara hinner ställa till med ytliga sår, om jag är tillräckligt snabb.

3. Servett- och teknikskåpet
När så de två högra luckorna var ointagliga, beslöt sig Helms för att koncentrera sig på det vänstra. Det gick inte att barnsäkra med några gummiband eller luckhaspar, varför det var osäkrat ett tag. Det var många gånger jag hittade blöjrumpan stickandes ut ur skåpet innan jag kom på - jag tar helt sonika bort dörrknoppen!
Värde: trådlösa telefoner, en router, ett par laddare och en hög med Marimekkoservetter. Jovars, det skulle nog märkas i budgeten om vi skulle tvingas ersätta allt det på en och samma gång.
Fara: Servetter är betydligt mer lättuggat/lättrivet än tidningspapper och Helms, med sin trycka-in-så-mycket-som-möjligt-i-munnen-teknik, skulle säkert klara av att orsaka stopp i halsen rätt snabbt. Med Helmuts imponerande dregelutsöndring skulle det inte förvåna mig om han lyckades fixa sig en stöt från routern också.

4. Grenuttaget
Okej. Hela skänken säkrad, men Daredevil Helms ger inte upp. Snett till vänster hittar han ett stort och härligt grenuttag att pillra med (se bilden) (det var aldrig någon fara vid fototillfället, oroa er inte). Har nu beställt en Cablebox för att snarast möjligt opillergöra uttaget.
Värde: Sjäva grenuttaget är inte så mycket att hänga i julgranen, men jag utgår från att Helms planerar en magnifik kortslutning som kräver elektrikerhjälp och som får samtliga grejer som är kopplade till uttaget att explodera i blå lågor. Vi får räkna med att maxa kreditkortet.
Fara: Barn, el och exploderande kortslutningar är sällan en bra kombination. Direkt olämpligt, faktiskt.

5. Bredbandsbolagets livsviktiga och ytterst känsliga telefonidosa (ja, den heter så, säger de)
I och med Cableboxen kommer jag ha skapat en motorväg direkt mot telefonidosan som sitter där på väggen, i perfekt pillerhöjd, och lockar med tre blinkande lampor. Den som endast kan arbeta totalt ostört och som det redan har varit fel på i åtminstone två gånger.
Värde: Går inte att beskriva i ord. Vad gör vi utan internet? Vad gör vi?! Vad?!? Nej, men på riktigt. VAD GÖR VI UTAN INTERNET!?!?!?!?!
Fara: Mammas, pappas och Bredbandbolagets vrede. Ojämförbart farligast.

Dä!

Helmut är mycket förälskad i ordet "dä". Han säger det jämt. I kväll hittade jag början till en Powerpoint som framhäver däs många fördelar. Jag tror att ppt:en är menad som visuellt stöd till möten där Helmut ska konvertera svensktalande till dätalande.



Hur säger man dä?
Man säger först d och sedan ä.
Vid behov av nyansering kan säga ddddddä med eftertryck.
Går utmärkt att använda flera gånger på rad: Dä! Dä! Dä!


Gester som kan passa tillsammans med dä
En nonchalant vinkning.
Dregling.
Piratfejset.

När kan man säga dä?
När man är helt vaken.
0,2 sekunder efter man vaknat.
Medan man sover (passar mao folk som pratar i sömnen).

Till vem kan man säga dä?
Till mamma och pappa.
Till främlingar.
Till sig själv.

På vilket sätt kan man säga dä?
Man kan skrika fram det när mamma och pappa busar med en.
Man kan hulka fram det när mamma äntligen kommer efter fem minuter av femminutersmetoden.
Man kan viska fram det när man grejar med något pillrigt.

Praktiskt
För att konstatera var lampan är.
För att konstatera var Bruce är.
För att konstatera var något obestämbart är.


Matematiskt
dä = 3,14159265358979
dä är det förhållande som erhålls när en sträcka delas i en längre del d och en kortare del ä på så vis att hela sträckan d+ä förhåller sig till d som d förhåller sig till ä. Kvoten d/ä blir då cirka 1,618.
d² + ä² = dä² är kanske sant om triangeln har väldigt speciella mått.


Emotionellt
Som uttryck för glädje.
Som uttryck för frustration.
Som uttryck för upprymdhet.

Filosofiskt
Dico dä, ergo sum
Om ett träd säger dä i skogen när ingen hör, låter det då?

Var finns dä? Inom kandidaten eller utanför kandidaten?

Sentimental söndag

Det är min lediga dag i dag och solen får snön att gnistra. Helmut och Helmutpappan är hos Helmutfarmorn och busar. Så obeskrivligt underbart med en dag för sig själv, helt utan krav.

Jag vaknade 10, drog mig till 10.30, gick upp för att göra en god och gigantisk frukost med färskpressad apelsinjuice och sega smörgåsrån. Slog mig ner i soffan för att läsa Alex Schulmans "Skynda att älska", och läste den från pärm till pärm. Den var vacker, sorgsam, spröd och framför allt, en kraftfull påminnelse om att allt som betyder något här i livet är de man älskar. Som sin son, sin man, sin mamma, sin pappa och sin syster.

Gick till köket för att plocka undan disken och hittade Helmuts mugg med torkade grötflagor och rispor efter tänderna runt pipen. Nu längtar jag bara tills de kommer hem igen. Hur kan något vara obeskrivligt underbart när de inte är med?

Nästa man till badning

Nu är det Helmut som lyxbadar. Eller ja, lyx och lyx, han badar för att få bort det intorkade snoret i håret, smörgegget i pannan och elvan under näsan. Inga tända ljus eller badbomber, men väl full belysning och en stirrande mamma. Vattnet är ljummet och inte varmt och når honom bara till naveln.

Vid närmare eftertanke och av utformningen att döma är det nog faktiskt mer av ett straffbad än ett lyxbad.

Ren lyx

Nu ni! Nu ska jag bada varmt med ljuvliga julklappsbadbomben från Lush och tända ljus (ja, de är bredvid badet alltså).

Förutom att blöjhinken står och rekordosar 1,5 meter bort är det rålyxigt.

Skattjakt

 

Helmut gick på skattjakt under bordet och hittade en stor rikedom. Han prövade bita i dem sådär som han har sett westerncowboysare bita i mynt för att testa om de är äkta. De måste vara värda massor för alla var jättehårda, så det är knappast guld utan snarare diamant eller någon annan ädelsten, hälsar han. Tur att jag hindrade rikedomen från att åka ner i magen på honom, där gör de ju ingen nytta.

Nu blir vi rika

Har en affärsidé. Gardinhanddukar/handduksgardiner. Gardiner som man kan torka av sig på helt enkelt. Tror att den kan slå. Var jag fick den eminenta idé? Vet faktiskt inte. Den bara kom till mig.

Man får jobba med det man har

Förebild

Utförande

This could be the beginning of an ugly obsession

- Jaha älskling, hur gick det där då? Är du arg och saknar tilltro till mänskligheten?
- Nej, det gick hur bra som helst.
- Ja, att handla går ju bra. Jag menade BVC-besöket hos elaka tanten. Hur bestört är du över att de tillåter vilka som helst att jobba med barn?
- Nej men alltså det gick jättebra. Han väger 11 kg och är 79,5 cm.
- Ja siffrorna är väl hur bra som helst förstår jag, men tanten, vad sa tanten?
- Hon sa att han var en så fin pojke, heeeelt perfekt, vacker och otrolig.
- Va?! Sa hon? Näää, det har hon aldrig sagt till mig. Vadå varför sa hon det?
- Hon tyckte väl att han var det. Och så tyckte hon att jag var en bra pappa.
- Va?!?!?! Sa hon!?! Hon har aldrig sagt att jag var en bra mamma under någon av gångerna jag har varit där. Bara snork-pikat. Hon måste hata mig.
- Men hon sa att det var bra att du är ganska ung i alla fall.
- Va!?!?!?!?!?!?!? Sa hon!?!?!? Den lilla ... Vad menade hon med det? Hon kan väl skita i hur gammal eller ung jag är! Vad spelar det för roll hur gammal jag är, jag tar väl hand om Helms så bra jag kan oavsett hur gammal jag är!?
- Men hon var ju impad av Helms, är inte det viktigast? När hon frågade om Helms kröp fick jag nästan hålla mig för skratt. Det han ju gjort i hundra år.
- Men jag har ju sagt åt henne att han kryper. Det borde hon veta.
- Fast hon kanske inte kommer ihåg det, för hon sa att det var första gången hon träffade Helms.
- Jaha. Phu. Men då var det ju någon annan tant. Så bra, då löste det sig av sig självt - vi slipper henne och får en bra tant istället. Jag tänkte väl. Det lät helt out of character att hon var så snäll.
- Hmmmm... Kanske... Fast jag tror inte det. Hon hette Britta va? Och det finns bara en Britta på hela BVC? Det stod Britta på både dörren och namnskylten, så att. Men konstigt ändå att hon sa att det var första gången hon träffade Helms.
- VA?!?!?!?!?!?!?!?!? Sa hon!?!?!?!?!?!?!?!? Den satans ... Jag har ju varit dit flera gånger med honom?! Hur kan hon inte minnas det? Hon måste ju ha anteckningar om oss? Nej, nu har jag räknat ut det här, hon hatar mig och låtsas som att jag inte existerar. Hon försöker peta mig ur min egen familj. Hon är ju helt knäpp på så många plan. Vi byter tant.
- Va? Näääää det tycker jag inte. Jag tyckte att hon var väldigt vän och fin. Jag känner inte alls igen det som du säger. Vi har bokat ny tid och allt, men du slipper gå för det är dagen efter du börjat jobba igen. Bra va?


Oj då. Vilket sammanträffande. "Sammanträffande", skulle jag hellre säga. Eller till och med ""Sammanträffande"". Men in her double lying faces! Jag ska förlänga mammaledigheten två dagar bara för att gå dit, stirra henne i ögonen och bara säga "Jaha? Förvånad att se mig?". Eller nej, då kan hon svara något svårkontrat som "inte alls, ni har ju tid nu". Jag ska säga nåt bättre som jag ska spendera många nätter med att fundera ut. Jag måste börja genast om jag ska hinna. Det känns spontant som att jag behöver en stor och mycket omfattande plan för en hämndaktion värdig tanten.

Jag är förlåten

Ibland dyker det här meddelandet upp på min iPhone. Det är skönt, tycker jag. Någon slags mediaålderns syndaförlåtelse.

Jag väntar med spänning på ett annat meddelande. Typ "nu förköpte du dig rejält - och dessutom kommer du aldrig att använda den där blusen", "du skulle ha hoppat över de sista tre ölen igår" eller "man ska inte lägga krokben för barn".

Game on!

I dag ska vi benchmarka Helmut mot en lika gammal kis. Har en del trumfkort - Helms kan gå om man håller i honom i bara en hand, han kan säga Bruce, han kan klicka med tungan. Hoppas nu innerligt att kisen inte kan moonwalka eller nåt sånt galet. Är också lite oroad över att Helmut varken kastar slängkyssar eller flirtar - typiska charmoffensiver som är svårkontrade. Kan bli en hård match känner jag, men jag hoppas det inte är så hårfint att jag måste hetsa Helms att klättra i en trappa själv eller så.

Beroende på hur det går kanske vi svänger förbi en sexveckors bebis senare och trixar skiten ur henne för att boosta självförtroendet lite.

Synd bara att den inte går att använda på vuxna

Jag sjöng lite Singstar (jag vann!). Publiken var överhuvudtaget inte intresserad av mitt framträdande, så till dess stora och ljudliga missnöje tjudrade jag fast den och valde att tolka alla ljud från läktarplats som långdragna jubel och hurrarop. Bra, bra.

Hungrig kille

- Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu mamma? 37 minuter? Happhapphapp. Hur länge är det kvar nu? Fortfarande 37 minuter? Och nu? 37 minuter. Nu måste det vara 36 minuter. Inte? 37? Verkligen? Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu? 37 minuter? Och nu? 36? 36!? 36! Yes! Hur länge är det kvar till pajen är klar nu, mamma? 36 minuter? Är du säker att det inte är 12? Inte? 36 fortfarande? Jaha. Och nu?

Bwoo

Han kan knappt "mamma", "pappa" och "där" men börjar redan ge sig på att säga "Bruce". Skönt att han rätt prioriteringar, ungen.

Hej! Hej hej! Hej hej hej!

Fast å andra sidan kanske man inte ska vara så orolig när Helms hälsar på människor, kända eller okända. Man kanske ska vara oroligare över att han hälsar på ... ja ... vad fan som helst egentligen. Om det börjar visa sig att han förväntar han sig ett svar från tapeten eller så, har vi ett större problem på halsen.

 

Ytterst osvenskt

Under lunchen på ett fik i dag var Helmut noga med att hälsa på övriga fikagäster, även de som han var tvungen att vrida ryggen ur led för att se, med vinkningar och glada "e dä!"-tillrop. Är han fullkomligt från vettet? viskade hans rodnande föräldrar till varandra under luggarna. Förstår han inte att han bor i Sverige? Har han lyckats undgå dygnet runt-mörkret, alla ordentliga köer och den dyra bensinen? Detta, att vara trevlig med okänt folk, är en impuls vi måste kväva snarast.

Och dessutom, ska det fortsätta såhär måste jag öva på mina skills i att låtsas att jag inte ser vad som pågår á la sval icke-kontaktsökande svensk. Som synes är skillsen nu under all kritik. Jag tar ju till och med kort på hela härliga situationen.

Ingen analys, bara en slutsats

Jag hade tänkt analysera "Mammas kille", men jag vet inte hur jag ska göra det. Jag är inte helt säker på vad den handlar om. Eller, den har ingen handling, ju. Den verkar konstatera att Helmut finns, att han är mammas kille, och att han är liten. Sedan blir han plötsligt en hel karl, om än liten. Sedan skiftar hastigt mellan att vara kille och karl. Totalt ologiskt. Om det inte handlar om ett maskhål i tiden som någon (jag?) leker tittut i, men det tror jag inte. Jag tänkte inte så när jag skrev texten.

Helmut får i alla fall höra "Mammas kille" flera gånger per dag. Jag tror inte att det är bra för hans utveckling.

Populär (?) sång @ the Helmuts

Mammas kille
Text: Helmutmamman 
Melodi: Alouette

Mammas kille, mammas lilla kille
Mammas kille, mammas lilla karl
Mammas lilla kille-karl, mammas lilla kille-karl
Kille-karl, kille-karl, kille-karl, kille-karl, aaaaaaaaah

Planering inför kommande samtal

Nej men oj vad trevligt Helms, vill du mysa med mamma igen? Det går så bra. Vi glömmer bort hela den där tokiga "suga på mina egna tummar"-grejen som du fick för dig nyss. Ja, lägg dig här i min famn, så kan jag vagga och sjunga lite för dig och så kan du suga på mitt lillfinger som du alltid har gjort och så kan du somna så.

Ooooj så mysigt, ooooj så mysigt.

Jag förstod väl att du skulle ändra dig och tycka att mammas fingrar är godast igen. Vad sa du? Att dina tummar har börjat smaka konstigt? Jaså, det var underligt. Men det spelar ju ingen roll nu när du har mina lillfingrar att suga på istället. Va? Nej men det tror jag inte. Jag är rätt säker på att ingen var inne i sovrummet och joxade med dina tummar efter att du lagt dig igår. Väldigt säker är jag. Jaså? Smakar tummarna som Stopp och väx? Märkligt. Mycket märkligt. Jo men nu kom jag precis ihåg att det kan bli så när man är bebis. Nej, jag vet inte varför, så har det alltid varit. Men bekymra dig inte om det nu, ta mina fingrar istället, inga mammafingrar smakar nånsin Stopp och väx, vet du.

Ooooj så mysigt, ooooj så mysigt.

Totalt dissad

Jaha!? Nähä!? Nu duger inte våra fingrar att suga på längre. Nu är det bara tummen.

Man kanske ska vara glad att händerna äntligen får torka och läka efter månader och månader av uppblottning och gnagande, men det är svårt att komma ihåg det när man så uppenbart inte är älskad och önskad längre.

Himla skitunge. Komma här och äga ditt eget sugbehov med dina goda och perfekt stora tummar. Du ska alltid behöva oss. Till allting. Hör du det? Alltid.

Möt Lars

I förrgår överraskade Helmut mig med helt plötsligt utbrista "Lars!" med perfekt uttal. Sedan dess har vi undrat vem denne Lars är, för vi är inte så vidare bundis med någon Lars. Vi har kommit fram till att det måste vara den här arma trädgårdsarbetaren som Helmut släpar omkring på i tid och otid.

Älsklingen tolkar det - att Helmuts enda leksak som är formad som en människa är den leksak han krampaktigt tar med sig överallt och dessutom har döpt till Lars - som att han behöver en lillebror.

Å ja ba, eh? Vi kan väl köpa en ordentlig docka till honom istället? Alla nöjda.

Speciell konst för en speciell pojke

I oktober kontaktade jag en, vad det verkar, duktig hobbykonstnär som jag hittade via en blogg och undrade om hon ville rita ett par tavlor till oss. Den initiala beställningen i kommentarfältet löd typ "vill du rita ett par enkla teckningar till oss? Du behöver inte använda färg. Vad tror du om 300-350 kr för två teckningar?". Hon sa ja. Jag blev jättetaggad för jag har en latent men gigantisk fäbless för personalized and customized grejer. Denna fäbless vaknar till liv när jag får möjlighet att beställa från hantverkare eller typ tryckerier. Vi utbytte något mail tills jag tillslut skickade  detta mail (har kapat en del artighetsfraser, så det var lite längre från början).

Hej igen,
Jo. Vi vill ha två teckningar från dig om det fortfarande är ok? Vi sa ju svartvita teckningar, men du får välja själv om du vill jobba med bläck eller tusch eller blyerts eller vad man nu jobbar med om man är konstnärinna. :) Vi tänker rama in med passepartout och svart ram om det gör någon skillnad. Jag tog mig friheten att ladda ner och bifoga en av dina bilder som jag verkligen gillar (så att det blir rätt bild du tittar på). Molnen är verkligen superfina! Skickar också med en helt annan bild som jag har fastnat för - ett foto på en flicka med en boll som hänger på väggen hos "Christine". Jag menar inte att du ska göra precis en sån, men de här bilderna kanske kan ge lite inspiration, tänker jag? Jo, och så var det texter i teckningarna. Dels skulle jag vilja att det stod "Helmut" någonstans i båda teckningarna (vi tänker ge dem till vår son Helmut). Kanske lite halvgömt? Typ att det står i en hårlock eller i en linje? Och så vill jag ha med de här texterna, en i varje teckning förstås:


I was born to sing for you
I didn’t have a choice but to lift you up
And sing whatever song you wanted me to


Now the sky could be blue
I don’t mind
Without you it’s a waste of time


I övrigt har du fria händer. Säg bara till om något av det här inte funkar eller om du undrar över något! Vi kom ju överens om 300-350 kr, så välj en siffra däremellan som du tycker passar bra. :) Maila mig ditt kontonummer, och du får hemskt gärna skicka över en bild på teckningarna när de är klara så att jag ser att de existerar innan jag sätter in pengarna, så kan du skicka dem när du har sett att de kommit in. Inte för att jag misstror dig, men jag har haft problem med affärer över internet tidigare och har bestämt mig för att vara försiktigare med allt. :)

Men sedan kom jag på att jag inte fick med allt, så då skickade jag ett till mail.

Men hej igen. :)
Kom på en sak till. Om du tror att det blir för mycket text att ha mitt i teckningen och inte är för roddigt att få det att passa, tror du att du skulle kunna skriva texterna i liten stil och att de går som en "ram" runt respektive teckning?

Jag hörde aldrig av henne och nu undrar jag bara vad som gick fel? Det kan väl aldrig vara så att jag blev got carried away i min personalized and customized-vurm och hon tyckte att jag var en jobbig, krävande kund som plötsligt ville ha ett 1500-kronorsjobb för en femtedel av priset?

...

...

...

Nu när jag nyktert ser på det i efterhand tycker jag absolut inte att det var så. Hon har förmodligen varit sjuk i tre månader eller så (den där svininfluensan är inte att leka med) och hör av sig vilken dag som helst.

AHW

I eftermiddag ska Skrytmorsan och Helmutmamman på AHW (after housewife). Mycket glädjande. Mycket behövligt. Pingade i går Skrytis denna lilla sammanfattning av mina förväntningar (biljettdramatiken = snubblande nära bio istället för AHW) (de tre damerna på rad betyder "detsamma" eller Macarenadansen. Macarenadansen kan också ses som ett allmänt glädjerop).

 

Tänkte mig alltså att vi glada i hågen går ut, dansar lite vackert, tar en (två?) öl och så äter vi lite sen. Och så är vi helt crazy och tar en (två?) öl till! Blev mycket förväntasfull över hennes svar. Nu taggar vi igång!

Och hon fortsätter bygga peppen. Under dagens diskussioner om var vi ska ta vägen tyckte hon såhär.

Vi bestämde oss för en typ engelsk bar (smudgade namnet. Vi vill inte bli överhopade av fans. Vi går ut för att AHW:a, inte skriva autografer),men jag tyckte att alternativet var nog så bra. Det enda jag oroar mig för nu är att långklänningen jag tagit fram ur resegarderoben blir lite overkill (vad är det för klädkod för en torsdags-AHW nuförtiden?). Särskilt som hon tydligen inte vill klä upp sig så fasligt. Jag tror att jag omprioriterar och nöjer mig nog med långklänningen utan släp.

Fri kommentarlejd!

Jiho! Något (sista uppdateringen av Firefox?) har *peppar peppar* avförtrollat Blogspot åt mig. Det verkar som att jag äntligen kan kommentera min egen och andra Blogspotbloggar utan att behöva joxa med iPhonen (mycket bökigt). Nu kanske jag kan svara på de kommentarer jag får. Hurra!

Vaaar är Helmut?

Vad vi gör? Men det ser ni väl. Vi leker tittut såklart. Inga konstigheter.

Bloggtips

Ni måste läsa Sleep Talkin' Man med en hel bunt citat från en man som pratar i sömnen. Även om det skulle visa sig vara hittepå är det förjäkla kul. Tio favoritcitat, utan inbördes ordning:

• "Hey, don't... don't say anything. Why don't you put it in an email, then I can ignore it at my pleasure."
• "You can't be a pirate if you don't have a beard. I said so. MY boat, MY rules."
• "Yes I'm sad, but if you stood further away, I'd be happier. No, further away. Well, let's face it, just fucking CUNT OFF! Thank you, I appreciate it."
• "Potato bags. I can't find my potato bags. I need them! [desperately] Who's got my potato bags? Oh, fuck it! I'll have to use something else."
• "Pork chops are most satisfying. Mmmmmmm. Dangle them from the ceiling."
• "I haven't put on weight. Your eyes are fat."
• "Now fuck off and let me bask in the glory of being me."
• "I'd rather peel off my skin and bathe my weeping raw flesh in a bath of vinegar than spend any time with you. But that's just my opinion. Don't take it personally."
• "Well that's just great. Peanut butter in my crack. Goddamnit." 
• "Do you like what you see? No? Well, bloody look harder. Strain your eyes!"
• "Don't leave the duck there. It's totally irresponsible. Put it on the swing, it'll have much more fun."
• "I demand compensation in cola bottles. Lots of fizzy cola bottles. In one lump sum."
• "I've got a badger, a dog, a cat, and a sack. Now that I've got 'em you can fuck off. All mine."
• "When did you turn into a bug? Strange."

(Ja, jag inser att det blev fler än tio, men jag kunde faktiskt inte välja bort fler)

Kringla + mmm

Ända sedan han föddes har vi fått ge Helmut våra fingrar att suga på, istället för napp eller hans egna tummar. Det kan vara tids- och resurskrävande att en hel förälder blir fast bara för ett litet fingers skull. För att inte tala om att det börjar vara smärtsamt med alla fem tänder han har. (Men inget ont som inte för något gott med sig: eftersom Helmut lämnar tandmärken efter sig, som syns bättre irl än på kort, vet vi nu exakt hur långt det är mellan hans tänder och den innersta delen av gommen. Han har varit vänlig att göra märkningen på flera fingrar utifall att jag skulle tappa ett. Se bild.)

Men i alla fall. I går hittade jag kommandot till tumsugningen, helt på egen hand. Kringla + mmm.



PS. Det är exakt sådana här saker som jag vill att ni andra föräldrar tipsar mig om. Det hade sparat mig en massa besvär om någon kunde berättat det här för mig tidigare. Andra kommandon? Det vore fint om ni ville ge mig kissa på potta, somna utan gnäll och äta utan kladd. Tack på förhand.

Vore det inte bäst med en med en uppsättning heltäckande overaller i olika tjocklek?

Helmuts ena handske försvinner. Helmuts ena vante försvinner. Helmuts handske återfinns. Helmuts andra handske försvinner. Helmuts vante återfinns. Helmuts ena blåa mockasin försvinner. Helmuts handske återfinns. Helmuts ena röda mockasin försvinner. Helmuts blåa mockasin återfinns. Alltid är något borta. Och som sprakande bonus genom varje försvinnarcykel pågår en ständig gubben i lådan-lek starring en socka i alla Helmuts sockpar. I soffan, runt skötbordet, i vår säng, i Helmuts säng, på golvet, i socklådan, i skötväskan, i bilen, i vagnen.

Det slår mig att det här är bara början. Helms själv har ännu inte börjat fara med sina kläder och liksom stoppa undan dem. Han går inte på dagis. Han går inte överhuvudtaget.

Det slår mig sedan att det här blir dyrt. Vi måste nog investera i en garderob med bara sockar och handskar. Alternativet är nya golv efter allt vankande under  handsk- och sockjakter. Och tillhörande psykoterapi.

Läskig frukost

Jag hör älsklingen stöka där nere medan jag stiger upp. Det luktar som att han lagar mat, vilket jag tycker är lite udda en tisdagsmorgon 07.30. Jag går ner och undrar vad han gör, varför det luktar mat. Han säger att han inte lagar mat. Han säger att det är rödlöken som jag hackade och använde lite till gårdagens mat och ska använda till dagens mat också, som luktar. Nej-nej-nej säger jag, den lade jag i dubbla påsar som jag knöt med hårda knutar. Jamen, öppna kylen och känn då, säger han och så gör jag det.

Tror ni inte att rödlöken ligger där och luktar. Den stinker oproportionerligt mycket, genom sina dubbla påsar. Det är fullkomligt orimligt vad den stinker. Som att den har fått hybris och tror att den är någon slags lökgud vilket den, i all sin stank, måste vara också.

Jahaja, tänkte jag och plockade fram grejer till frukosten. Jag tinade brödet i mikron som är infesterad av en okänd mängd välling som kokade över och hittade sin väg till ett litet hål (som inte går att städa annat än om man plockar isär hela mikron och sågar sönder chassit) där det ligger och dör ruttningsdöden. Sedan smörade jag brödet med rödlöksdoftande smör och lade rödlöksdoftande ostskivor på det. Bara kaffet smakade som det skulle. Tills jag hällde lite rödlöksmjölk i det.

Inredaren

Varje chans Helmut får jobbar han på att göra märken i vårt vita laminatbord som vi begåvat nog köpte nytt strax innan han kom till världen. Jag tror att det är för att han vill göra det lite mer shabby chic. Schysst.

(Det var svårt att avgöra vad som var märken och vad som var dammkorn på skärmen, så om ni hittar en ring utan märke i bilden vet ni varför)

Skrubben

Städa skrubben ja.... OMG. Det här kräver The Killers på hög volym. För visst är det för tidigt för sprit?

OMG!

Ååååh, vicken lyxmorgon. Älsklingen tog Helms direkt på morgonen (som förövrigt sov som en liten rosenknopp hela natten, sank jo very mats) och drog till sin mamma aka Helmutfarmor. Detta lämnade mig med en sovmorgon (09.30! Dragning till 10!) och en hel massa tid i händerna. Jag är helt i chock över hur annorlunda det är och hittills har jag förvaltat dagen på detta sätt:

OMG! LYXFRUKOST! Polarbröd (dock standard), kaffe (nybryggt, inte sönderbränt som man hinner dricka först 1,5 timme efter bryggningen), digestive med brie (OMG OMG OMG superunning) (brieosten heter förresten Kolibrie, en så fyndig ost måste man ju köpa) och - get this - färskpressad juice med is! Fullt glas! Fem apelsiner ba rätt ner. OMG! Jag åt allt på en gång och inte stötvis mellan kamikazeattacker eller i flykten under någon attackförebyggelse. Jag tittade koncentrerat på skidkarlarna utan någon som helst rädsla att något eller någon i huset skulle gå sönder medan jag tittade.

 Bloggrunda! Jahaja. Skrytmorsan är fortfarande på vift.

 

Jahaja. Inga nya bebisar hos Knaada. Det var väl allt jag hinner med innan jag måste....

 ... nej just ja! Hur mycket tid som helst! Vi tar den utökade bloggrundan. Hade jag skrivit nåt nytt? Nähänä, det var konstigt.

Men åh, Helmern vad han är söt även när han är en illbatting...

Åååååååh, Helmut. Tänk om han var här, då skulle man kunna blåsa honom på halsen så han skrattar... Nej, vad blev det här? Skärpning! Fritid! OMG!

Så här såg det ut i diskhon. Det skrattade jag föraktfullt åt och fixade det på någon minut istället för i omgångar under hela dagen. Sviss!

Sedan borstade jag tänderna - cirka 10-15 minuter efter avslutad frukost. OMG OMG OMG! Inte "vid tillfälle", typ på eftermiddagen. Fresh start!

Och nu då, nu febrar jag över allt jag ska hinna i dag. OMG, städa skrubben! OMG, moppa golvet! OMG, torka köksluckor! OMG OMG OMG, se resten av filmen jag började på i går! Tjoho! Nu har jag inte tid med sånt trams som att blogga mer. Jag är redan långt efter i schemat. OMG.