3 december 2009

Spökigt!

I natt vaknade vi till av att kaninmobilen ovanför Helmuts säng plingade till. Tydligt spöktecken - eller rättare sagt, tydligt demontecken. Jag om någon borde veta, för jag har sett "Paranormal Activity". Jag gjorde förstås det rätta en omhuldande moder kan, när något sånthär händer.

Jag somnade om.

En timma senare vaknade Helmut och gnällde lite, förmodligen för att han var livrädd för spöket (nu säger vi att det är ett spöke och ingen demon för enligt "Paranormal Activity", som kan likställas med en dokumentär, är demoner direkt otrevliga och vi vill inte under några omständigheter ha att göra med någon demon, hör ni det!?). Jag var på väg att plocka upp Helms, men förstod att spöket låg under sängen och lurade, så jag stannade till i ett par sekunder och funderade på hur skulle jag lösa det här utan att bli spökmat. Då erbjuder sig älsklingen att plocka upp honom. Bra. Problem solved.

Ju mer vaken jag blev, desto mer försökte jag leta naturliga orsaker till plinget. Ni kanske tycker att det låter fjantigt, men det har aldrig hänt att den har plingat oprovocerat tidigare. Aldrig, säger jag! Och vi låg alla tre och sov lugnt och stilla, vi i vår säng, Helms i spjälsängen/spöksängen, när det hände. Älsklingen förklarade det med att Helmut hade råkat komma åt mobilen i sömnen. Eh? Om något skulle det vara ännu värre än att spöket plingade i den själv, för det kan bara innebära att Helms leviterade upp till mobilen tvär och åter. Se själva:

Rekonstruktion. Här låg Helmut i natt när spöket hälsade på.

Sedan fick Helmut "sova" (leka kanske är ordet jag letar efter) i vår säng, mellan oss. Jag har inte tänkt offra mitt barn till något himla spöke. Själv visade jag klart och tydligt mitt ogillande mot hela grejen genom att vända ryggen åt spöksängen och flytta in mot mitten. Helmut var mycket i gasen över spöket och kunde inte somna ordentligt på typ två timmar. Ett tag undrade jag om Helms var besatt, men när han vred på huvudet kom han inte hela vägen runt, utan bara så långt som en obesatt människa gör. Bra. Han pratade inte heller på latin. Bra. Om det inte hade varit för att spöket hade sina spökkompisar på nedervåningen hade jag gått ner med ungen så att älsklingen skulle fått sova ifred. (Och hur hade jag förresten tagit mig ur sängen utan att spöket under sängen skulle ha tagit mig, kan man fråga?)

Nu undrar jag bara hur länge vi kommer att klara oss i dag? Tar spöket oss innan det mörknar? Har spöket redan tagit Helmut, eller varför är det så tyst från spöksängen där jag mot bättre vetande lade Helms att sova? Ja, om detta blir mitt sista inlägg vet ni varför.

7 kommentarer:

  1. Du din yrvakna virrpanna. Menar du att "mobilen" är kaninerna? För det var det jag menade. Han kan ju numer sätta sig upp på egen hand. Och han viftar ganska vilt emellanåt, skulle jag vilja påstå.

    SvaraRadera
  2. Ja, med mobilen menar jag såklart kaninmobilen/kaninerna. Och han låg definitivt ner, helt stilla. Kontrollerade det noga innan jag somnade om. (Det verkade som att han var ensam, men det är klart, spöket som var utmed honom var väl osynligt.)

    SvaraRadera
  3. Har nu genomfört en utredning. Resultaten visar tydligt att han inte når till kaninerna ens när han sitter. Såatteh. Bevisen staplas på varandra...

    SvaraRadera
  4. Kan han inte ha svingat den kanin som finns i hans säng? Han brukar ju göra det.

    Förresten: "utmed", betyder det samma sak som bredvid?

    SvaraRadera
  5. Ja kanske var det så. Men om han alltså (enligt din teori) satte sig upp i smyg, letade rätt på kaninen, svingade den så att den träffade mobilen och sedan blixtsnabbt och knäpptyst lade sig ner och låtsades sova, allt för att skrämma sin mamma, är jag mer rädd för Helms än för spöket.

    Utmed = bredvid, ja.

    SvaraRadera
  6. Okej, jag ger mig.
    -
    -
    -
    -
    -
    -
    Det spökar.

    SvaraRadera
  7. Vilken mycket mystiskt det händer i ert liv.... Först kladdmysteriet och nu detta...var ska det sluta???

    SvaraRadera