Varför det har blivit färre och mer forcerade inlägg här

Förmiddag i köket. Jag startar datorn och kaffebryggaren, bullar upp med leksaker åt Helmern (se några exempel vid kyl och frys), sätter Helmut på rumpan längst in i köket och uppmanar honom att leka. Tar ett par raska steg tillbaka för att fota upplägget. Hinner inte fota innan Helms alldeles uppenbarligen inte sitter på stjärten längre. Studera honom. Det där är en feja som inte har ordning och reda, lugna puckar och lugnt filosoferande inplanerat den närmsta tiden.

Kanske vill han bara titta var mamma är, tror ni? Nej. Innan jag hinner fota igen är han nästan ute ur köket.

Bara som tidsreferens: innan jag hinner fota igen är han här. Han är på väg mot vardagsrummet, förstår ni. Där finns det en massa grejer som han borde, men absolut inte under några omständigheter vill, vara särskilt försiktig med.

Här: en liten avstickare för att se om det gick att ha sönder något under sideboarden, alternativt skada sig själv.

Gick inte. Besviket kryper Helmut vidare mot nya faror.

Fintar morsan att tro att det kanske kan bli en trevlig blogg- och kaffestund ändå, genom att intressera sig för korgen med leksaker i 10 sekunder.

Finten överspelad. Här, 20 sekunder senare: har nästan snubblat på mattan för att nå pappas olästa Café.

River halvt ut några sidor innan mamma säger stopp och belägg. Känsliga läsare (Helmutpappan) varnas för nästa bild som jag tog jättejättejättesnabbt innan jag avhjälpte situationen.

Har krypt vidare mot X-boxen. Försöker hastigt döda den med saliv och klappar. Och på det här temat avlöper förmiddagen, eftermiddagen och kvällen. Glad i hågen försöker Helmut demolera möbler, teknik och grejer, svettig i pannan försöker jag förhindra detsamma.