Första blodutgjutelsen! Ring 112!

Hjälp! Helmut satt och lekte på golvet i godan ro när han drattade dit på en faceplant. I vanlig ordning började han skrika och i vanlig ordning plockade jag upp honom och sa att det ju gick bra. Och det gick jättebra. TILLS JAG SÅG ATT DET RANN - JA, RANN! - BLOD UR MUNNEN PÅ HONOM!!! Helmern lugnade ner sig ganska snabbt men det gjorde inte mamman. Gaaaahh! Blod! Vad gör man i sånna här desperata lägen? Jag funderade på både hjärt-lungräddning och Hemlichmanövern, men Helmut bara fäktade med armarna och gjorde det svårt för mig. Så jag torkade bort blodet istället och blev förfärad över att det dolde sig en rodnad och förmodligen, men svårt att säga helt säkert, en liten fläskläpp därunder. HJÄLP! Akutenläge! Helmut verkade dock vara mer intresserad av att leka och brydde sig inte alls om att hans ömma mamma for som en kolibri runtom honom och kollade eventuella andra biverkningar, som att armarna satt där de skulle, att han inte hade feber eller fått utslag på magen. Allt övrigt verkar ok. Ska hålla rodnaden under strikt uppsikt och hålla Helmut sängliggande med läppen i högläge i fem dagar. Håll tummarna för en snabb tillfriskning!

Han strök nästan med, men tog hela händelsen som den pirat han är. (Observera blodfläckarna på dregellappen)