30 september 2009

Kast med liten skallra

Vissa saker i barnets utveckling kan man väl allra ödmjukast be att få hoppa över eller åtminstone lägga på is ett tag? Helms gjorde just sitt allra första, förvånansvärt långa, kast med liten hård Brioskallra, tvärs över köket. Tur att han snörde i riktning mot kylskåpet och inte i riktning mot laptopen eller fönstret.

Så plis Helmut, om du läser detta kan du väl vara så snäll att inte kasta hårda saker mer, förrän du har lärt dig att respektera teknik och andra ömtåliga tingestar.

Gör tecknet då!

"Boy"? Sa du boy, Helms? Menar du att du är en pojke? Kan du alltså redan engelska? Shit vilken begåvad unge! Eller vill du höra på U2:s "Boy"? Eller försökte du säga Boju, ditt smeknamn? Men jag såg faktiskt inget tecken, Helms, inte ens en antydan. Glömde du helt det? Du vet att utan tecken kan jag inte riktigt lita på vad du säger. Gör ordentligt tecken nästa gång.

29 september 2009

Barnvagnsbio

Antecknat i almanackan, inbokat och klart! Jag ska på barnvagnsbio! Mycket glad i hågen över detta beslut, ända tills jag inser att det är lite sorgligt, och kanske säger en del om mitt nya liv som mamma, att:
* Jag precis har bokat in ett biobesök TRE VECKOR FRAM I TIDEN.
* Jag precis har bokat in ett biobesök tre veckor fram i tiden, TILL EN FILM JAG INTE VET VILKEN DET ÄR.
* Jag precis har bokat in ett biobesök tre veckor fram i tiden, till en film jag inte vet vilken det är, OCH JAG LÄNGTAR REDAN EFTER BIOPOPCORNEN.

Som sagt. Sorgligt. Men skit i det nu, jag ska ju gå på bio om tre veckor! Jiho! Hur bokar man biljett?

Kom och hämta mig genast

Ser ni ett litet mössförsett huvud där i vagnen? Ni kanske måste klicka på bilden för att ni ska se. Det är Helms som gör långa situps. Det är också hans "nu har jag vaknat och är less på att ligga här som någon annan limpa, kom och hämta mig genast"-tecken.

Sexmåndersvaccination

BVC i dag. Sexmånadersvaccination och tillhörande läkarbesök. Ca 45 minuter innan avtalad tid slog det mig - Emlaplåster (lokalbedövningsplåster som man kan sätta på en timma innan man exv tar spruta eller blodprov, reds. anm.) kolon frågetecken utropstecken frågetecken utropstecken. Vi fick ju inga sist vi var BVC. Snabel-a procent och-tecken asterisk dödskalle dollartecken frågetecken utropstecken utropstecken utropstecken. Hemska, hemska, dåliga jag som inte tänkt på det tidigare. Vi fick lomma dit oplåstrade.

Väl där skulle barnsköterskan, barnläkaren och en läkarstudent kontrollera både det ena och det andra. Helmut skötte sig strålande och klarade alla test galant.
- Jaha, vänder han på sig?
- Jajjemän. (Eh, ja det började han ju bara med för typ tre månader sedan, såatteh)
- Åt båda hållen?
- Jodå. (Att du ens frågar)
- Och han drar sig upp till sittande såg jag nyss.
- Ja. (Hahahaha! Som han drar sig upp till sittande. Och det har han gjort sedan han var kanske två månader. Han drar sig nästan upp till stående själv, faktiskt. SåATTeh.)
- Och leker han med båda händerna, så att han flyttar över leksaker från ena handen till den andra?
- Jo. (Men sluta nu, det här är är nästan pinsamt. Klart han gör.)
- Och följer leksaken med blicken om den faller.
- Japp. (Hallååååååå! Så mycket gammalt.)
- Okej, då ska jag bara testa.
Läkaren räcker fram en boll åt Helms och släpper den just när han ska ta den, varpå Helms blixtsnabbt tittar på - läkarstudenten!?!?
- Ojdå, hehe... Det var visst mycket intressant att titta på här... (Helmut för i helvete, koncentrera dig nu! Inget slams! Titta på bollen när den far på backen, annars sätter de dig i nåt träningsläger eller vad vet jag.)
- Ja, det kan ju vara så ibland...
Läkaren gör om övningen och nu gör Helms som han ska. Puuuuuhhhhh!

Sedan blev det då dags för vaccinationssprutorna. Till min stora lycka (not!) ska läkarstudenten ge Helms den ena av två. För första gången någonsin på ett barn, säger han också. Det känns ju tryggt det. De sticker in nålarna i varsitt ben (studenten efter en stunds tvekande: "ska jag bara sticka in, eller? Nu?") och Helms börjar förstås tjuta. Den rutinerade sköterskan är klar på tre sekunder. När det gått ytterligare någon sekund undrar jag vad studenten gör och ser att han inte ens börjat spruta in vaccinet än - sprutan sitter liksom bara där i benet medan Helms har ont. Tillslut krämar han, med lite hjälp från barnläkaren, in det där ändå. Stackars Helms, tänker jag, men han slutar gnälla på en gång och mår hur bra som helst. Kollar in sina banemän (ja, nästan banemän tycker jag, vaccination är inte att fnysa åt faktiskt) och skrattar faktiskt.

Så det slutar on a good note. Alla är ba råimpade och Helms får en massa beröm för att han var så duktig, och helt från ingenstans får jag beröm också för att jag höll i honom bra och att vi hade ett starkt band och det. (Haaaallå? Glömde de att jag inte hade satt på honom Emlaplåstren eller vadå?) Tror minsann att de klistrade in ett par guldstjärnor i Helmuts journal, och bredvid mitt namn. Kan vara bra att ha om han kissar på läkaren eller så nästa gång.

28 september 2009

Klassiska genvägar i vardagen no 1

Dölj smulorna med en tablett istället för att torka upp dem. Be maken duka av och torka bordet efter middagen.

Tydligare tecken!

"BAFTA"? Sa du BAFTA, Helms? Vad menar du, tänker du på galan för barnfilmer i England? Det är visst i november, vill du att vi ska boka in det? Eller är det BAFTA:s hyllning till kinesisk film nu på söndag du tänker på? Inga probs, vi spelar in det! För visst gjorde du tecknet? Det var inte ett särskilt bra tecken du. Gör tydligt tecken nästa gång Helms, inte som du gjorde nu!

Åh, blä


Helms sitter och leker precis så livligt som han brukar, ryar runt med prasselboken, hamrar, slår och ackompanjerar leken med lite glatt dadadada. Det är helt enkelt bra skit, härliga tider. Jag lägger fram en majskrok. Helms stillnar och ansiktet förvrids med en gång till en grimas. På 0,3 sekunder går han liksom in i ett helt annat mode. Han stirrar på majskroken. Plockar upp den. Vrider och vänder på den länge. Greppar och släpper, greppar och släpper, men majskroken har smält fast i dreglet han hade i handen, så den stannar där. Vrider lite mer på den. Han gör undersöker den noggrannt, allt i den frusna äcklade grimasen. Flera, flera minuter sitter han så och betraktar kroken i försiktig tystnad, som att han verkligen försöker förstå vad i hela helvete det är för vidrig liten sak han har fått i handen. Det enda han aktar sig noga för, som vanligen är åtgärd 1A i undersökningsförfarandet, är att stoppa in den i munnen.

Man kan kort och gott säga att Helmut inte gillar majskrokar.

Sista desperat födelsedagsinlägg

Ja, det stämmer, jag suger på födelsedagskaramellen till max. Nu på övertid, BD + 1h och 4 min. På födelsedagen är det fest. På annandag födelse (ja ni vet hur jag menar. Om inte, tänk på det en stund) är man bara gammal. Låt oss fira/sörja med ett sista blogginlägg, om en oplanerad detalj som jag tror att jag är rätt ensam om att finna lite lustig (kanske syster förstår mig? Ja? Nej?), innan sänggång och nattens degeneration:

Någon som undrar vad klockan var när jag gjorde det där inlägget? 18.00 jävlart på sekunden.

27 september 2009

Stilla undran

Har just kastat iväg en beställning på foton. Bland annat beställde jag kortet här ovan, och det kan få symbolisera hela beställningen - de flesta bilderna är väl härliga i all sin lågupplösta enkelhet men egentligen inget speciellt alls, rent fototekniskt och det. Beställningen kostade totalt 350 kronor. Av dessa är knappa 50 kronor foton till doptackkort och 300 betalar jag alltså för vårt eget höga nöjes skull. Det är bilder som vi planlöst ska spara, kanske i något album, troligen i fickan de levererades i. Sådär som det blir med kort allramest.

Nu undrar jag om det är 300 kronor som jag just kastat i sjön. Jag menar, hur mycket kommer man att titta på såattsäga analoga bilder framöver? Eller ska man fortfarande ha kopior på sina bebisbilder, sådär charmigt gammeldags ouppkopplat? Nån som vet?

Födelsedag


Ba så ni vet. Idag är min födelsedag och jag älskar min nya klocka, och ännu mer älskar jag min rara älskling som verkligen ansträngt sig för att att jag skulle få en fin dag. Eller vad sägs om - bland annat - ett överraskningskalas, en presentkort hos frisören och god god lax till middag.

Säg grattis. Till att jag fick en så fin älskling.

Sportintresserad


Tydligen tyckte älsklingen att det var synd att Helms skulle missa fotbollen helt och hållet när han nu somnade mitt i alltihop. Jag hittade sändaren på tv-bordet och ute i vagnen låg mottagaren och babblade exalterat bredvid Helms huvud.

25 september 2009

Friday Night Fever

Varför så nere Helms?

Det är fredag! Get your groove on!

Känn svänget! Get in the zone and do the Saturday Night Fever-pointer.

Now raise the roof!

Now do the vattenspridare! Hell yes!

Hur man får en förälder på kroken (gästinlägg av Helms)

Lägg dig på skötbordet eller annan lämplig plats, där du vet att föräldrar brukar röra sig. Soffan är ett bra tips på kvällen, sängen kan också funka. Nu gäller det att vänta. Ligg stilla och ha tålamod - förr eller senare kommer det att komma en förälder.

Se där! En intet ont anande gammal mamma stryker förbi redan efter 7 minuter. Skötbordet är verkligen ett hett föräldrahål. Nu gäller det att fånga mammans uppmärksamhet och locka henne närmre. Ibland kan det räcka bara att flasha din hypnotiserande lena mage. Vifta lite på den för att visa så härlig den skulle vara att borra ner ansiktet i.

Inte magsugen sådär rätt upp och ner? Nähä, pröva hundögonen eller ett leende. Föräldrar fullkomligt älskar sånt. Här visar jag ett avancerat fotgrepp som brukar attrahera den mest hårdnackade förälder.

Inget napp ännu? Då prövar du ett lockrop. Låt oskyldig och liten. Dadadadadadada. Komsi komsi... Jag vill dig inget ont. Om det inte får önskad effekt, pröva att dansa lite med armarna samtidigt, gärna med händer och fingrar. Ju mer finmotoriska rörelser, desto större chans att det biter.

Haha, sucker! Där gick hon i fällan och vill blåsa på din mage! Nu gäller det att vara snabb som attan. Hugg tag i håret med båda händerna. Hårt! Föräldern märker genast vad som håller på att hända och börjar kasta sig av och an. Föräldern kan till och med skrika till av smärtan, men bry dig inte om det, håll bara i hårt. Sparka sedan i bröstet med båda benen. Full kraft! Gång på gång! Smattra bara på! Och sedan då? Nja, än har jag inte lyckats golva någon förälder, de vrider sig ur mitt grepp och springer skrämt därifrån, men jag gissar att det ger sig när man väl fått en på fall. Det är bara att kämpa vidare. Hårdare hårgrepp och kraftigare sparkar. Har tränat på en specialspark som jag ska testa framöver.

God tur!

24 september 2009

Tecknet!

Nu har Helmut sagt fasligt många ord. Mamma, pappa, nä, hej, oj och så vidare. Man vill ju gärna tro att han har börjat prata, men eftersom orden kommer lite random och gärna mitt i en massa dadadagliglä-svammel kan man aldrig vara säker på att han vet vad han gör. Eller, man kan nog vara rätt säker på att han inte vet vad han gör. Men jag vill ju veta vad som är hans första ord och när han sa det, precis som vissa föräldrar som kan säga: "den 13 november sa han sitt första ord och det var mamma". Om det fortsätter såhär måste jag säga: "någon gång ungefär mellan att han var 5 och 9 månader sa han sitt första ord och det var något av följande 25 ord".

Därför har jag och Helmut nu kommit överens om att han ska göra ett tecken när han verkligen menar till exempel hej. Han ska stirra mig stint i ögonen, nicka diskret och sedan, på ett samlat sätt, säga "hej" eller vad det nu är han vill ha sagt utan något svammel varken före eller efter.

Det här blir bra. Jag kommer bräcka alla andra föräldrar när jag till och med kan återge klockslaget då han sa sitt första ord.

23 september 2009

Lackade ur lite i kväll


Jag: Hördudu, skidbacksanläggaren... Kan vi inte försöka låta bli att hyvla osten så att den blir såhär?
Älsklingen: Det där? Det är det du som har gjort.
Jag: Nänänä, försök inte, såg du inte att jag fick hyvla på snedden nu för att fixa till det? Det var du som gjorde det.
Älsklingen: Eh, jag har typ slutat äta ost vet du. Har bara smör på mina mackor nuförtiden.

Visst är det trist med besserwissrar?

Dagens spellista (på repeat)


Jag har påpekat för Helmut att Springsteen fyller 60 i dag och att vi därför borde lyssna åtminstone på någon Springsteenlåt, men varje gång jag för det på tal sparkar han igång följande låtar i babygymmet och låtsas att han inte hör.

1. Klinkeliklonketiklinketiklonk. Bompompidompidompdompdomp mjau bombompidompdompdomp! Muuuuu...

2. Kuckeliku! Bambambambambambam voffvoff jiho squoink bääääää bambambidambambam. Bäääää!

3. Dudududu kvackkvack dudududu kvackkvack dudududu kvackkvack kvack! Kvitterkvitterkvitter.

Morgonens uppstigning

Hade jag varit en exemplarisk mamma hade jag vaknat av Helmuts glada dadadada och börjat dagen med att leka med honom. Hade jag varit en snäll mamma hade jag klivit upp när han missnöjesmmmmmmm:ade och hittat på något roligare åt honom än att ligga och sprattla i ett mörkt rum. Men nu är jag en lat mamma, därför fjädrade jag mycket hastigt upp först när jag hörde blöjleveransen. Inte ett sängbyte till, Helmut!

Om Helmut själv får välja


Helmuts musik of choice: Europe, tror att detta är albumet "Out of This World". Pappa är mycket nöjd och stolt. Det firar vi väl med öppningsspåret (haha, jag skrev och var nära att publicera att det var titelspåret. Spånigt.) "Superstitious".

22 september 2009

Svininfluensan, bye bye!

video
Svininfluensan knackade på. Innan jag visste ordet av hade Helmut öppnat dörren. Tur i oturen, för Svinis såg ut att bli så förnärmad av Helmuts reaktion (han förväntade sig väl att se någon så skräckslagen som jag) att jag inte tror att vi ser röken av honom mer. *peppar peppar*

The Bubble Boju

Det är inte för inte vi har tryckt upp en "The Bubble Boju"*-body åt herrn.


* Anspelar alltså på Seinfeldavsnittet, Helmuts bubbelblåsande samt Helmuts smeknamn Boju.

Hur vi firade älsklingens födelsedag

Födelsedagsbarnet
* Fick ett födelsedagsfyllt glas vin = med risk för att det skvimpar över.
* Diskade undan allt efter maten.
* Blev glad över att lill-Foppa hängde en balja.

Jag
* Hade en liten väskfestival då jag gav älsklingen två väskor - en ryggsäck och en weekendväska.
* Lagade balsamicofilé med tryffelkantareller. Gott! Och nu ska ni få höra något sjukt osannolikt. När jag handlade kantarellerna till rätten öste jag på vad jag trodde var 200 gram. Det fanns ingen våg i närheten så jag gick till kassan och betalade för mina varor och upptäckte då att jag hade plockat på mig på grammet 100 gram. Anmärkningsvärt att det blev så exakt tyckte jag och gick in igen för att köpa lika mycket till. Döm om min förvåning när jag lägger fram nästa kantarellpåse i kassan och det är exakt på grammet 100 gram till!!! Ångrar som fan att jag kastade bort båda kvittona.
* Somnade under Helmuts nattningsprocedur men segade mig upp och tittade på "Svenska Hollywoodfruar".

Helmut
* Gav pappa ett kort med ett kladdigt handavtryck i fingerfärg.
* Sa papapapapapapapapapa.
* Värkte fram första halva millimetern av första tanden ur tandköttet.

Födelsedagshemlis


Det här är makens födelsedagstårta som jag bakat åt honom. Vad han inte visste var...


... att grädden tagit slut.

21 september 2009

Bästa kommentaren

Den kanske bästa bloggkommentaren skrev Darth Vader för snart en vecka sedan till detta inlägg.

Har inte bestämt mig hur jag ska kommentera detta. Ni kan välja det av följande alternativ ni tycker mest om och strunta i det andra.
A) "Och sist!"
B) "TUR att du hann, det var på håret!"

Snabb tanke jag aldrig skulle ha tänkt innan jag blev mamma


Ånej. Bebisolycka på nybäddade och underbart mjukaste påslakanet. Suck. Men det är ju så lite, om jag har fläckarna uppåt kanske jag kan ha kvar..?
(NTS för liknande framtida händelser: Nej, det kan du inte, det är människobajs i din säng.)

Sugen

Nu har Helmut bott hos oss i snart sex månader och han börjar känna sig ganska hemmastadd. Nu väntar han inte längre på att bli bjuden, nu tar han sig själv ett mellanmål när andan faller på.

19 september 2009

Delikatess


Vi fortsätter med gröten - mest för att det är så vansinnigt gott. Som synes.

Charmknutten

Helmut käkar lunch. Ibland vänder han sig mot mig med en bister uppsyn och eftersom han ligger som en ostkrok får han en historisk dubbelhaka. Ibland korvar han till sig lite och lägger av en brakare. Ibland somnar han till mitt i maten. Det hade inte varit en särskilt charmig uppvisning om han inte varit bebis. Det är knappt så att det är charmigt fastän han bebis, faktiskt.

Men så är han tillslut färdigäten och vänder sig mot mig, utan dubbelhaka, tittar mig i ögonen och med sin allra spädaste röst säger han "oj", eller snarare "ojsch" som när man säger oj med eftertryck.

Och vips var han jordens charmigaste igen.

Lättlurad


- Helms! I dag är det internationella Po.P-dagen. Alla barn får bara ha randiga Po.P-grejer. Hela dagen.
- Jaså? Det lät lite underligt, men vad vet jag, jag är ju rätt ny här.
- Jo, nä, så är det. Just i dag.
- Okej kompis, då kör vi på det.
- Hihihi.
- Sa du nåt?
- Nä, kom bara på att jag glömde att sätta på dig de randiga Po.P-vantarna.

18 september 2009

Mamma!

My god! I dag, alldeles nyss, sa han faktiskt mammaaaa!!! Ååååhhh, modershjärtat bara smälter!

...

Ja alltså, han sa mammaaadaddajaddaaagläääääh. Men han menade bara mamma. Han hade bara lite svårt att sluta sedan när han var in the zone.

D-leendet


Min mamma sa nån gång att ibland när Helmut ler ser hans mun ut som ett D, precis som när man gör jätteglada smileys. Då förstod jag inte riktigt hur hon menade, men i morse fick jag också se Helmuts smiley-D-leende. Creepy.

Infantilt


Ett tecken på att man inte är så stor: man har fullt med röda utslag under hakan och på halsen för att man närmast kaskaddreglar och dessutom har en så förhållandevis stor dubbelhaka att halsen är helt täckt och dreglet därmed inte luftas bort.

17 september 2009

Nu kommer gaddarna!

Helmuts första två tänder! Jippie! Undrar dock om jag ska vara orolig över 1) nästa gång Helmut ska amma och 2) att maken får mer vatten på sin kvarn angående Vlad som jag träffade under Rumänienresan i fjol somras. Inget hände älskling! Jag lovar!

Porridge in, porridge out

- Nudu Helmut! Nu ska du få smaka gröt för första gången.
- Jaha, kul, kul.
- Jajjemän! Det ska nog gå bra detta. Inget att oroa sig för. Jag läste förresten någonstans att vissa barn kan ha svårt att fatta vad de ska göra av maten i början, därför spottar de ut den på en gång. Haha. Knäppt va? Hur svårt kan det vara att fatta? Det är ju mat! Ner i magen! Har de inga instinkter liksom?
- Hahaha, ja, det var dumt. Dumma bebisar. Jag däremot har full pejl på detta. In i munnen, ut ur munnen. Ja? Nej? Vänta nu, hur sa du, maten kommer in i munnen och stannar där? Eller vänta, såklart att den inte gör, man spottar ut den. ... Eller vadå..? Nej, säg inget. Nu har jag det, ner på haklappen ja, varför annars har jag den där? Inte? Kvar i munnen? Fan, hjälp mig här nu...

Hårigt


Linda undrade om inte Helmut lärt sig att dra i mitt hår istället för underkäken, för det gör ju ännu ondare i håret. Och självklart att har han kommit på det! Nackhåret är hans favoritdragargrej. Eller ja, det var det. Efter alla dragkamper finns det inte så mycket nackhår kvar att dra i. Jag bad maken lyfta upp överhåret och ta ett kort så att ni skulle få se.
PS. My god, ser min nacke ut sådär?? Jag måste verkligen äta mindre godis.

16 september 2009

Man väljer sina tillfällen att prata

Hej älskling!
Du ska bara veta vad som hände i dag på stan. Helms pratade! Han ba: "jag vill ha en sån och en sån ... och en sån". Jag blev helt paff men lyckades fråga lite försynt om han verkligen behövde alla de där grejerna (förståndig och ekonomisk som jag är). "Skit i det nu, morsan, nu kör vi!" sa han strängt. Ja, du förstår ju vad läskigt, han som inte sagt flaska tidigare. Vad gör man? Jo, precis som ungen säger. Han var alldeles galen med kreditkortet ungen. Men nu när han fick allt han ville ha slutade han tack och lov prata, så det är inte lönt att du försöker konversera med honom i kväll. Han fick väl sagt det han ville, liksom.

...

Ja, alltså bara så att du inte undrar varför det blev så många kläder till honom, när du kommer hem i eftermiddag.

...

Det var helt och hållet Helms fel.

Overall, tjocktröja och "Uggs" från H&M, body och tights från Polarn & Pyret.

Sommarfin


Ni som undrar när de fräscha sommarslingorna blir ofräscha höstslingor - så här ser det ut när gränsen är passerad!

15 september 2009

Jag ångrar mig

Jag ångrar mig! Om jag nu skulle ändra i de där avi-utskicken från Posten var det väl dumt att be folk att ta med klegg. Istället skulle jag skriva:

Ditt paket från ELLOS AB finns nu hos ICA Supermarket Ange nr 1234 Ta med en cola när du likaså kommer är du snäll Mvh Posten

Eftermiddagssång

Helmut var ett vackert barn, vackert barn, vackert barn, Helmut var ett vackert barn, vackert barn.


Han bodde i ett ra-adhus, ra-adhus, ra-adhus, han bodde i ett ra-adhus, ra-adhus.


Så kom den onda féen (ej i bild, men man ser ju Helmuts skräckslagna min) in, féen in, féen in, så kom den onda féen in, féen in.


Helmut sov i 32 minuter, 32 minuter, 32 minuter, Helmut sov i 32 minuter 32 minuter.


Och häcken och gräset och ogräset växte kämpahög, kämpahög, kämpahög, och häcken och gräset och ogräset växte kämpahög, kämpahög.


Då kom den vackra prinsen in (ja, här blev det lite knäppt, prinsen och Helmut är som samma person, men jasom jasom), prinsen in, prinsen in, så kom den vackra prinsen in, prinsen in.


Helmut får ej sova mer, sova mer, sova mer, Helmut får ej sova mer, sova mer.


Och prinsen dansar med sin brud (det här blev ju ännu knäppare men skit i det nu, nu är vi nära upplösningen), med sin brud, med sin brud, och prinsen dansar med sin brud, med sin brud.


Och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig, fröjda sig, och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig.

Middagstips

Här kommer ett gott middagstips från ica.se i ett sjukt rörigt och fult inlägg, men det tog fan skitlång tid att få det såhär, och ni skulle bara veta hur det ser ut i rutan där jag skriver, bara en massa HTML-koder i ett evigt virrvarr, så nu är det som det är.

Laxwok teriyaki
Portioner: 4

Ingredienser
4 portionsbitar djupfryst laxfilè à 140 g
1 msk olja
5 dl vatten
3 dl basmatiris
1 knippa koriander eller persilja
1 tsk salt
1 krm kajennpeppar
1 påse (600 g) djupfrysta wokgrönsaker
1 dl teriyakimarinad
Laxwok teriyaki

Tillagningstid: Över 20 min
Svårighetsgrad: Medel

Gör så här


(Börja med att se till att ungen sover så att du kan laga mat i fred. Vadå, "det är inte så enkelt"? Det är väl bara att bestämma att ungen ska sova. Jag har då aldrig haft problem med det.)


Tina laxen enligt förpackningens anvisning. Koka riset i vatten med salt enligt förpackningens anvisning (fast vi hade nudlar, och det går säkert lika bra med selleri också). Skär laxen i kuber, ca 2x2 cm.


Woka laxkuberna i olja några minuter under försiktig omrörning (alltså inte som jag gjorde nu -->).
Krydda med salt och kajennpeppar. Ta upp lax"kuberna" på ett fat så länge.




Woka grönsakerna i fettet från laxen ca 5 minuter (fråga kolon ska man också steka i det av laxen som brände fast i pannan eller?). Häll över teriyakimarinaden och låt puttra några minuter. Vänd ner lax"bitarna" och strö över rikligt med korianderblad (eller skit i korianderbladen om du har glömt dem alternativt om du är för snål för att köpa en massa blad som inte ger någon bukfylla).

Servera laxwoken med basmatiris (eller nudlar eller selleri) och gurka (eller skit i gurkan om du har glömt den, för vem läser den här sista serveringsraden egentligen? Inte jag!). Et voilá!


För alla: Kontrollera innehållet på teriyakimarinaden om du inte tål gluten, laktos, mjölk eller soja.

Tips!
Teriyakimarinaden kan ersättas med 1/2 dl kinesisk soja blandad med samma mängd vatten och 1 msk brun farin.