BVC i dag. Sexmånadersvaccination och tillhörande läkarbesök. Ca 45 minuter innan avtalad tid slog det mig - Emlaplåster (lokalbedövningsplåster som man kan sätta på en timma innan man exv tar spruta eller blodprov, reds. anm.) kolon frågetecken utropstecken frågetecken utropstecken. Vi fick ju inga sist vi var BVC. Snabel-a procent och-tecken asterisk dödskalle dollartecken frågetecken utropstecken utropstecken utropstecken. Hemska, hemska, dåliga jag som inte tänkt på det tidigare. Vi fick lomma dit oplåstrade.
Väl där skulle barnsköterskan, barnläkaren och en läkarstudent kontrollera både det ena och det andra. Helmut skötte sig strålande och klarade alla test galant.
- Jaha, vänder han på sig?
- Jajjemän. (Eh, ja det började han ju bara med för typ tre månader sedan, såatteh)
- Åt båda hållen?
- Jodå. (Att du ens frågar)
- Och han drar sig upp till sittande såg jag nyss.
- Ja. (Hahahaha! Som han drar sig upp till sittande. Och det har han gjort sedan han var kanske två månader. Han drar sig nästan upp till stående själv, faktiskt. SåATTeh.)
- Och leker han med båda händerna, så att han flyttar över leksaker från ena handen till den andra?
- Jo. (Men sluta nu, det här är är nästan pinsamt. Klart han gör.)
- Och följer leksaken med blicken om den faller.
- Japp. (Hallååååååå! Så mycket gammalt.)
- Okej, då ska jag bara testa.
Läkaren räcker fram en boll åt Helms och släpper den just när han ska ta den, varpå Helms blixtsnabbt tittar på - läkarstudenten!?!?
- Ojdå, hehe... Det var visst mycket intressant att titta på här... (Helmut för i helvete, koncentrera dig nu! Inget slams! Titta på bollen när den far på backen, annars sätter de dig i nåt träningsläger eller vad vet jag.)
- Ja, det kan ju vara så ibland...
Läkaren gör om övningen och nu gör Helms som han ska. Puuuuuhhhhh!
Sedan blev det då dags för vaccinationssprutorna. Till min stora lycka (not!) ska läkarstudenten ge Helms den ena av två. För första gången någonsin på ett barn, säger han också. Det känns ju tryggt det. De sticker in nålarna i varsitt ben (studenten efter en stunds tvekande: "ska jag bara sticka in, eller? Nu?") och Helms börjar förstås tjuta. Den rutinerade sköterskan är klar på tre sekunder. När det gått ytterligare någon sekund undrar jag vad studenten gör och ser att han inte ens börjat spruta in vaccinet än - sprutan sitter liksom bara där i benet medan Helms har ont. Tillslut krämar han, med lite hjälp från barnläkaren, in det där ändå. Stackars Helms, tänker jag, men han slutar gnälla på en gång och mår hur bra som helst. Kollar in sina banemän (ja, nästan banemän tycker jag, vaccination är inte att fnysa åt faktiskt) och skrattar faktiskt.
Så det slutar on a good note. Alla är ba råimpade och Helms får en massa beröm för att han var så duktig, och helt från ingenstans får jag beröm också för att jag höll i honom bra och att vi hade ett starkt band och det. (Haaaallå? Glömde de att jag inte hade satt på honom Emlaplåstren eller vadå?) Tror minsann att de klistrade in ett par guldstjärnor i Helmuts journal, och bredvid mitt namn. Kan vara bra att ha om han kissar på läkaren eller så nästa gång.
Vissa saker i barnets utveckling kan man väl allra ödmjukast be att få hoppa över eller åtminstone lägga på is ett tag? Helms gjorde just sitt allra första, förvånansvärt långa, kast med liten hård Brioskallra, tvärs över köket. Tur att han snörde i riktning mot kylskåpet och inte i riktning mot laptopen eller fönstret.
Antecknat i almanackan, inbokat och klart! Jag ska på barnvagnsbio! Mycket glad i hågen över detta beslut, ända tills jag inser att det är lite sorgligt, och kanske säger en del om mitt nya liv som mamma, att:
Ser ni ett litet mössförsett huvud där i vagnen? Ni kanske måste klicka på bilden för att ni ska se. Det är Helms som gör långa situps. Det är också hans "nu har jag vaknat och är less på att ligga här som någon annan limpa, kom och hämta mig genast"-tecken.
Dölj smulorna med en tablett istället för att torka upp dem. Be maken duka av och torka bordet efter middagen.
Har just kastat iväg en beställning på foton. Bland annat beställde jag kortet här ovan, och det kan få symbolisera hela beställningen - de flesta bilderna är väl härliga i all sin lågupplösta enkelhet men egentligen inget speciellt alls, rent fototekniskt och det. Beställningen kostade totalt 350 kronor. Av dessa är knappa 50 kronor foton till doptackkort och 300 betalar jag alltså för vårt eget höga nöjes skull. Det är bilder som vi planlöst ska spara, kanske i något album, troligen i fickan de levererades i. Sådär som det blir med kort allramest.
Varför så nere Helms?
Det är fredag! Get your groove on!
Känn svänget! Get in the zone and do the Saturday Night Fever-pointer.
Now raise the roof!
Now do the vattenspridare! Hell yes!
Lägg dig på skötbordet eller annan lämplig plats, där du vet att föräldrar brukar röra sig. Soffan är ett bra tips på kvällen, sängen kan också funka. Nu gäller det att vänta. Ligg stilla och ha tålamod - förr eller senare kommer det att komma en förälder.
Se där! En intet ont anande gammal mamma stryker förbi redan efter 7 minuter. Skötbordet är verkligen ett hett föräldrahål. Nu gäller det att fånga mammans uppmärksamhet och locka henne närmre. Ibland kan det räcka bara att flasha din hypnotiserande lena mage. Vifta lite på den för att visa så härlig den skulle vara att borra ner ansiktet i.
Inte magsugen sådär rätt upp och ner? Nähä, pröva hundögonen eller ett leende. Föräldrar fullkomligt älskar sånt. Här visar jag ett avancerat fotgrepp som brukar attrahera den mest hårdnackade förälder.
Inget napp ännu? Då prövar du ett lockrop. Låt oskyldig och liten. Dadadadadadada. Komsi komsi... Jag vill dig inget ont. Om det inte får önskad effekt, pröva att dansa lite med armarna samtidigt, gärna med händer och fingrar. Ju mer finmotoriska rörelser, desto större chans att det biter.
Haha, sucker! Där gick hon i fällan och vill blåsa på din mage! Nu gäller det att vara snabb som attan. Hugg tag i håret med båda händerna. Hårt! Föräldern märker genast vad som håller på att hända och börjar kasta sig av och an. Föräldern kan till och med skrika till av smärtan, men bry dig inte om det, håll bara i hårt. Sparka sedan i bröstet med båda benen. Full kraft! Gång på gång! Smattra bara på! Och sedan då? Nja, än har jag inte lyckats golva någon förälder, de vrider sig ur mitt grepp och springer skrämt därifrån, men jag gissar att det ger sig när man väl fått en på fall. Det är bara att kämpa vidare. Hårdare hårgrepp och kraftigare sparkar. Har tränat på en specialspark som jag ska testa framöver.
Det är inte för inte vi har tryckt upp en "The Bubble Boju"*-body åt herrn.
Har inte bestämt mig hur jag ska kommentera detta. Ni kan välja det av följande alternativ ni tycker mest om och strunta i det andra.
Nu har Helmut bott hos oss i snart sex månader och han börjar känna sig ganska hemmastadd. Nu väntar han inte längre på att bli bjuden, nu tar han sig själv ett mellanmål när andan faller på.
Helmuts första två tänder! Jippie! Undrar dock om jag ska vara orolig över 1) nästa gång Helmut ska amma och 2) att maken får mer vatten på sin kvarn angående Vlad som jag träffade under Rumänienresan i fjol somras. Inget hände älskling! Jag lovar!
Overall, tjocktröja och "Uggs" från H&M, body och tights från Polarn & Pyret.
Helmut var ett vackert barn, vackert barn, vackert barn, Helmut var ett vackert barn, vackert barn.
Han bodde i ett ra-adhus, ra-adhus, ra-adhus, han bodde i ett ra-adhus, ra-adhus.
Så kom den onda féen (ej i bild, men man ser ju Helmuts skräckslagna min) in, féen in, féen in, så kom den onda féen in, féen in.
Helmut sov i 32 minuter, 32 minuter, 32 minuter, Helmut sov i 32 minuter 32 minuter.
Och häcken och gräset och ogräset växte kämpahög, kämpahög, kämpahög, och häcken och gräset och ogräset växte kämpahög, kämpahög.
Då kom den vackra prinsen in (ja, här blev det lite knäppt, prinsen och Helmut är som samma person, men jasom jasom), prinsen in, prinsen in, så kom den vackra prinsen in, prinsen in.
Helmut får ej sova mer, sova mer, sova mer, Helmut får ej sova mer, sova mer.
Och prinsen dansar med sin brud (det här blev ju ännu knäppare men skit i det nu, nu är vi nära upplösningen), med sin brud, med sin brud, och prinsen dansar med sin brud, med sin brud.
Och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig, fröjda sig, och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig.
(Börja med att se till att ungen sover så att du kan laga mat i fred. Vadå, "det är inte så enkelt"? Det är väl bara att bestämma att ungen ska sova. Jag har då aldrig haft problem med det.)
Inlägg
