Game on!

I dag ska vi benchmarka Helmut mot en lika gammal kis. Har en del trumfkort - Helms kan gå om man håller i honom i bara en hand, han kan säga Bruce, han kan klicka med tungan. Hoppas nu innerligt att kisen inte kan moonwalka eller nåt sånt galet. Är också lite oroad över att Helmut varken kastar slängkyssar eller flirtar - typiska charmoffensiver som är svårkontrade. Kan bli en hård match känner jag, men jag hoppas det inte är så hårfint att jag måste hetsa Helms att klättra i en trappa själv eller så.

Beroende på hur det går kanske vi svänger förbi en sexveckors bebis senare och trixar skiten ur henne för att boosta självförtroendet lite.

Synd bara att den inte går att använda på vuxna

Jag sjöng lite Singstar (jag vann!). Publiken var överhuvudtaget inte intresserad av mitt framträdande, så till dess stora och ljudliga missnöje tjudrade jag fast den och valde att tolka alla ljud från läktarplats som långdragna jubel och hurrarop. Bra, bra.

Hungrig kille

- Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu mamma? 37 minuter? Happhapphapp. Hur länge är det kvar nu? Fortfarande 37 minuter? Och nu? 37 minuter. Nu måste det vara 36 minuter. Inte? 37? Verkligen? Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu? 37 minuter? Och nu? 36? 36!? 36! Yes! Hur länge är det kvar till pajen är klar nu, mamma? 36 minuter? Är du säker att det inte är 12? Inte? 36 fortfarande? Jaha. Och nu?

Bwoo

Han kan knappt "mamma", "pappa" och "där" men börjar redan ge sig på att säga "Bruce". Skönt att han rätt prioriteringar, ungen.

Hej! Hej hej! Hej hej hej!

Fast å andra sidan kanske man inte ska vara så orolig när Helms hälsar på människor, kända eller okända. Man kanske ska vara oroligare över att han hälsar på ... ja ... vad fan som helst egentligen. Om det börjar visa sig att han förväntar han sig ett svar från tapeten eller så, har vi ett större problem på halsen.

 

Ytterst osvenskt

Under lunchen på ett fik i dag var Helmut noga med att hälsa på övriga fikagäster, även de som han var tvungen att vrida ryggen ur led för att se, med vinkningar och glada "e dä!"-tillrop. Är han fullkomligt från vettet? viskade hans rodnande föräldrar till varandra under luggarna. Förstår han inte att han bor i Sverige? Har han lyckats undgå dygnet runt-mörkret, alla ordentliga köer och den dyra bensinen? Detta, att vara trevlig med okänt folk, är en impuls vi måste kväva snarast.

Och dessutom, ska det fortsätta såhär måste jag öva på mina skills i att låtsas att jag inte ser vad som pågår á la sval icke-kontaktsökande svensk. Som synes är skillsen nu under all kritik. Jag tar ju till och med kort på hela härliga situationen.

Ingen analys, bara en slutsats

Jag hade tänkt analysera "Mammas kille", men jag vet inte hur jag ska göra det. Jag är inte helt säker på vad den handlar om. Eller, den har ingen handling, ju. Den verkar konstatera att Helmut finns, att han är mammas kille, och att han är liten. Sedan blir han plötsligt en hel karl, om än liten. Sedan skiftar hastigt mellan att vara kille och karl. Totalt ologiskt. Om det inte handlar om ett maskhål i tiden som någon (jag?) leker tittut i, men det tror jag inte. Jag tänkte inte så när jag skrev texten.

Helmut får i alla fall höra "Mammas kille" flera gånger per dag. Jag tror inte att det är bra för hans utveckling.

Populär (?) sång @ the Helmuts

Mammas kille
Text: Helmutmamman 
Melodi: Alouette

Mammas kille, mammas lilla kille
Mammas kille, mammas lilla karl
Mammas lilla kille-karl, mammas lilla kille-karl
Kille-karl, kille-karl, kille-karl, kille-karl, aaaaaaaaah

Planering inför kommande samtal

Nej men oj vad trevligt Helms, vill du mysa med mamma igen? Det går så bra. Vi glömmer bort hela den där tokiga "suga på mina egna tummar"-grejen som du fick för dig nyss. Ja, lägg dig här i min famn, så kan jag vagga och sjunga lite för dig och så kan du suga på mitt lillfinger som du alltid har gjort och så kan du somna så.

Ooooj så mysigt, ooooj så mysigt.

Jag förstod väl att du skulle ändra dig och tycka att mammas fingrar är godast igen. Vad sa du? Att dina tummar har börjat smaka konstigt? Jaså, det var underligt. Men det spelar ju ingen roll nu när du har mina lillfingrar att suga på istället. Va? Nej men det tror jag inte. Jag är rätt säker på att ingen var inne i sovrummet och joxade med dina tummar efter att du lagt dig igår. Väldigt säker är jag. Jaså? Smakar tummarna som Stopp och väx? Märkligt. Mycket märkligt. Jo men nu kom jag precis ihåg att det kan bli så när man är bebis. Nej, jag vet inte varför, så har det alltid varit. Men bekymra dig inte om det nu, ta mina fingrar istället, inga mammafingrar smakar nånsin Stopp och väx, vet du.

Ooooj så mysigt, ooooj så mysigt.

Totalt dissad

Jaha!? Nähä!? Nu duger inte våra fingrar att suga på längre. Nu är det bara tummen.

Man kanske ska vara glad att händerna äntligen får torka och läka efter månader och månader av uppblottning och gnagande, men det är svårt att komma ihåg det när man så uppenbart inte är älskad och önskad längre.

Himla skitunge. Komma här och äga ditt eget sugbehov med dina goda och perfekt stora tummar. Du ska alltid behöva oss. Till allting. Hör du det? Alltid.

Möt Lars

I förrgår överraskade Helmut mig med helt plötsligt utbrista "Lars!" med perfekt uttal. Sedan dess har vi undrat vem denne Lars är, för vi är inte så vidare bundis med någon Lars. Vi har kommit fram till att det måste vara den här arma trädgårdsarbetaren som Helmut släpar omkring på i tid och otid.

Älsklingen tolkar det - att Helmuts enda leksak som är formad som en människa är den leksak han krampaktigt tar med sig överallt och dessutom har döpt till Lars - som att han behöver en lillebror.

Å ja ba, eh? Vi kan väl köpa en ordentlig docka till honom istället? Alla nöjda.

Speciell konst för en speciell pojke

I oktober kontaktade jag en, vad det verkar, duktig hobbykonstnär som jag hittade via en blogg och undrade om hon ville rita ett par tavlor till oss. Den initiala beställningen i kommentarfältet löd typ "vill du rita ett par enkla teckningar till oss? Du behöver inte använda färg. Vad tror du om 300-350 kr för två teckningar?". Hon sa ja. Jag blev jättetaggad för jag har en latent men gigantisk fäbless för personalized and customized grejer. Denna fäbless vaknar till liv när jag får möjlighet att beställa från hantverkare eller typ tryckerier. Vi utbytte något mail tills jag tillslut skickade  detta mail (har kapat en del artighetsfraser, så det var lite längre från början).

Hej igen,
Jo. Vi vill ha två teckningar från dig om det fortfarande är ok? Vi sa ju svartvita teckningar, men du får välja själv om du vill jobba med bläck eller tusch eller blyerts eller vad man nu jobbar med om man är konstnärinna. :) Vi tänker rama in med passepartout och svart ram om det gör någon skillnad. Jag tog mig friheten att ladda ner och bifoga en av dina bilder som jag verkligen gillar (så att det blir rätt bild du tittar på). Molnen är verkligen superfina! Skickar också med en helt annan bild som jag har fastnat för - ett foto på en flicka med en boll som hänger på väggen hos "Christine". Jag menar inte att du ska göra precis en sån, men de här bilderna kanske kan ge lite inspiration, tänker jag? Jo, och så var det texter i teckningarna. Dels skulle jag vilja att det stod "Helmut" någonstans i båda teckningarna (vi tänker ge dem till vår son Helmut). Kanske lite halvgömt? Typ att det står i en hårlock eller i en linje? Och så vill jag ha med de här texterna, en i varje teckning förstås:


I was born to sing for you
I didn’t have a choice but to lift you up
And sing whatever song you wanted me to


Now the sky could be blue
I don’t mind
Without you it’s a waste of time


I övrigt har du fria händer. Säg bara till om något av det här inte funkar eller om du undrar över något! Vi kom ju överens om 300-350 kr, så välj en siffra däremellan som du tycker passar bra. :) Maila mig ditt kontonummer, och du får hemskt gärna skicka över en bild på teckningarna när de är klara så att jag ser att de existerar innan jag sätter in pengarna, så kan du skicka dem när du har sett att de kommit in. Inte för att jag misstror dig, men jag har haft problem med affärer över internet tidigare och har bestämt mig för att vara försiktigare med allt. :)

Men sedan kom jag på att jag inte fick med allt, så då skickade jag ett till mail.

Men hej igen. :)
Kom på en sak till. Om du tror att det blir för mycket text att ha mitt i teckningen och inte är för roddigt att få det att passa, tror du att du skulle kunna skriva texterna i liten stil och att de går som en "ram" runt respektive teckning?

Jag hörde aldrig av henne och nu undrar jag bara vad som gick fel? Det kan väl aldrig vara så att jag blev got carried away i min personalized and customized-vurm och hon tyckte att jag var en jobbig, krävande kund som plötsligt ville ha ett 1500-kronorsjobb för en femtedel av priset?

...

...

...

Nu när jag nyktert ser på det i efterhand tycker jag absolut inte att det var så. Hon har förmodligen varit sjuk i tre månader eller så (den där svininfluensan är inte att leka med) och hör av sig vilken dag som helst.

AHW

I eftermiddag ska Skrytmorsan och Helmutmamman på AHW (after housewife). Mycket glädjande. Mycket behövligt. Pingade i går Skrytis denna lilla sammanfattning av mina förväntningar (biljettdramatiken = snubblande nära bio istället för AHW) (de tre damerna på rad betyder "detsamma" eller Macarenadansen. Macarenadansen kan också ses som ett allmänt glädjerop).

 

Tänkte mig alltså att vi glada i hågen går ut, dansar lite vackert, tar en (två?) öl och så äter vi lite sen. Och så är vi helt crazy och tar en (två?) öl till! Blev mycket förväntasfull över hennes svar. Nu taggar vi igång!

Och hon fortsätter bygga peppen. Under dagens diskussioner om var vi ska ta vägen tyckte hon såhär.

Vi bestämde oss för en typ engelsk bar (smudgade namnet. Vi vill inte bli överhopade av fans. Vi går ut för att AHW:a, inte skriva autografer),men jag tyckte att alternativet var nog så bra. Det enda jag oroar mig för nu är att långklänningen jag tagit fram ur resegarderoben blir lite overkill (vad är det för klädkod för en torsdags-AHW nuförtiden?). Särskilt som hon tydligen inte vill klä upp sig så fasligt. Jag tror att jag omprioriterar och nöjer mig nog med långklänningen utan släp.

Fri kommentarlejd!

Jiho! Något (sista uppdateringen av Firefox?) har *peppar peppar* avförtrollat Blogspot åt mig. Det verkar som att jag äntligen kan kommentera min egen och andra Blogspotbloggar utan att behöva joxa med iPhonen (mycket bökigt). Nu kanske jag kan svara på de kommentarer jag får. Hurra!

Vaaar är Helmut?

Vad vi gör? Men det ser ni väl. Vi leker tittut såklart. Inga konstigheter.

Bloggtips

Ni måste läsa Sleep Talkin' Man med en hel bunt citat från en man som pratar i sömnen. Även om det skulle visa sig vara hittepå är det förjäkla kul. Tio favoritcitat, utan inbördes ordning:

• "Hey, don't... don't say anything. Why don't you put it in an email, then I can ignore it at my pleasure."
• "You can't be a pirate if you don't have a beard. I said so. MY boat, MY rules."
• "Yes I'm sad, but if you stood further away, I'd be happier. No, further away. Well, let's face it, just fucking CUNT OFF! Thank you, I appreciate it."
• "Potato bags. I can't find my potato bags. I need them! [desperately] Who's got my potato bags? Oh, fuck it! I'll have to use something else."
• "Pork chops are most satisfying. Mmmmmmm. Dangle them from the ceiling."
• "I haven't put on weight. Your eyes are fat."
• "Now fuck off and let me bask in the glory of being me."
• "I'd rather peel off my skin and bathe my weeping raw flesh in a bath of vinegar than spend any time with you. But that's just my opinion. Don't take it personally."
• "Well that's just great. Peanut butter in my crack. Goddamnit." 
• "Do you like what you see? No? Well, bloody look harder. Strain your eyes!"
• "Don't leave the duck there. It's totally irresponsible. Put it on the swing, it'll have much more fun."
• "I demand compensation in cola bottles. Lots of fizzy cola bottles. In one lump sum."
• "I've got a badger, a dog, a cat, and a sack. Now that I've got 'em you can fuck off. All mine."
• "When did you turn into a bug? Strange."

(Ja, jag inser att det blev fler än tio, men jag kunde faktiskt inte välja bort fler)

Kringla + mmm

Ända sedan han föddes har vi fått ge Helmut våra fingrar att suga på, istället för napp eller hans egna tummar. Det kan vara tids- och resurskrävande att en hel förälder blir fast bara för ett litet fingers skull. För att inte tala om att det börjar vara smärtsamt med alla fem tänder han har. (Men inget ont som inte för något gott med sig: eftersom Helmut lämnar tandmärken efter sig, som syns bättre irl än på kort, vet vi nu exakt hur långt det är mellan hans tänder och den innersta delen av gommen. Han har varit vänlig att göra märkningen på flera fingrar utifall att jag skulle tappa ett. Se bild.)

Men i alla fall. I går hittade jag kommandot till tumsugningen, helt på egen hand. Kringla + mmm.



PS. Det är exakt sådana här saker som jag vill att ni andra föräldrar tipsar mig om. Det hade sparat mig en massa besvär om någon kunde berättat det här för mig tidigare. Andra kommandon? Det vore fint om ni ville ge mig kissa på potta, somna utan gnäll och äta utan kladd. Tack på förhand.

Vore det inte bäst med en med en uppsättning heltäckande overaller i olika tjocklek?

Helmuts ena handske försvinner. Helmuts ena vante försvinner. Helmuts handske återfinns. Helmuts andra handske försvinner. Helmuts vante återfinns. Helmuts ena blåa mockasin försvinner. Helmuts handske återfinns. Helmuts ena röda mockasin försvinner. Helmuts blåa mockasin återfinns. Alltid är något borta. Och som sprakande bonus genom varje försvinnarcykel pågår en ständig gubben i lådan-lek starring en socka i alla Helmuts sockpar. I soffan, runt skötbordet, i vår säng, i Helmuts säng, på golvet, i socklådan, i skötväskan, i bilen, i vagnen.

Det slår mig att det här är bara början. Helms själv har ännu inte börjat fara med sina kläder och liksom stoppa undan dem. Han går inte på dagis. Han går inte överhuvudtaget.

Det slår mig sedan att det här blir dyrt. Vi måste nog investera i en garderob med bara sockar och handskar. Alternativet är nya golv efter allt vankande under  handsk- och sockjakter. Och tillhörande psykoterapi.

Läskig frukost

Jag hör älsklingen stöka där nere medan jag stiger upp. Det luktar som att han lagar mat, vilket jag tycker är lite udda en tisdagsmorgon 07.30. Jag går ner och undrar vad han gör, varför det luktar mat. Han säger att han inte lagar mat. Han säger att det är rödlöken som jag hackade och använde lite till gårdagens mat och ska använda till dagens mat också, som luktar. Nej-nej-nej säger jag, den lade jag i dubbla påsar som jag knöt med hårda knutar. Jamen, öppna kylen och känn då, säger han och så gör jag det.

Tror ni inte att rödlöken ligger där och luktar. Den stinker oproportionerligt mycket, genom sina dubbla påsar. Det är fullkomligt orimligt vad den stinker. Som att den har fått hybris och tror att den är någon slags lökgud vilket den, i all sin stank, måste vara också.

Jahaja, tänkte jag och plockade fram grejer till frukosten. Jag tinade brödet i mikron som är infesterad av en okänd mängd välling som kokade över och hittade sin väg till ett litet hål (som inte går att städa annat än om man plockar isär hela mikron och sågar sönder chassit) där det ligger och dör ruttningsdöden. Sedan smörade jag brödet med rödlöksdoftande smör och lade rödlöksdoftande ostskivor på det. Bara kaffet smakade som det skulle. Tills jag hällde lite rödlöksmjölk i det.

Inredaren

Varje chans Helmut får jobbar han på att göra märken i vårt vita laminatbord som vi begåvat nog köpte nytt strax innan han kom till världen. Jag tror att det är för att han vill göra det lite mer shabby chic. Schysst.

(Det var svårt att avgöra vad som var märken och vad som var dammkorn på skärmen, så om ni hittar en ring utan märke i bilden vet ni varför)

Skrubben

Städa skrubben ja.... OMG. Det här kräver The Killers på hög volym. För visst är det för tidigt för sprit?

OMG!

Ååååh, vicken lyxmorgon. Älsklingen tog Helms direkt på morgonen (som förövrigt sov som en liten rosenknopp hela natten, sank jo very mats) och drog till sin mamma aka Helmutfarmor. Detta lämnade mig med en sovmorgon (09.30! Dragning till 10!) och en hel massa tid i händerna. Jag är helt i chock över hur annorlunda det är och hittills har jag förvaltat dagen på detta sätt:

OMG! LYXFRUKOST! Polarbröd (dock standard), kaffe (nybryggt, inte sönderbränt som man hinner dricka först 1,5 timme efter bryggningen), digestive med brie (OMG OMG OMG superunning) (brieosten heter förresten Kolibrie, en så fyndig ost måste man ju köpa) och - get this - färskpressad juice med is! Fullt glas! Fem apelsiner ba rätt ner. OMG! Jag åt allt på en gång och inte stötvis mellan kamikazeattacker eller i flykten under någon attackförebyggelse. Jag tittade koncentrerat på skidkarlarna utan någon som helst rädsla att något eller någon i huset skulle gå sönder medan jag tittade.

 Bloggrunda! Jahaja. Skrytmorsan är fortfarande på vift.

 

Jahaja. Inga nya bebisar hos Knaada. Det var väl allt jag hinner med innan jag måste....

 ... nej just ja! Hur mycket tid som helst! Vi tar den utökade bloggrundan. Hade jag skrivit nåt nytt? Nähänä, det var konstigt.

Men åh, Helmern vad han är söt även när han är en illbatting...

Åååååååh, Helmut. Tänk om han var här, då skulle man kunna blåsa honom på halsen så han skrattar... Nej, vad blev det här? Skärpning! Fritid! OMG!

Så här såg det ut i diskhon. Det skrattade jag föraktfullt åt och fixade det på någon minut istället för i omgångar under hela dagen. Sviss!

Sedan borstade jag tänderna - cirka 10-15 minuter efter avslutad frukost. OMG OMG OMG! Inte "vid tillfälle", typ på eftermiddagen. Fresh start!

Och nu då, nu febrar jag över allt jag ska hinna i dag. OMG, städa skrubben! OMG, moppa golvet! OMG, torka köksluckor! OMG OMG OMG, se resten av filmen jag började på i går! Tjoho! Nu har jag inte tid med sånt trams som att blogga mer. Jag är redan långt efter i schemat. OMG.

Morning has broken ... ... ... not!

God morgon!
Helmut har varit igång sedan 03. Jaha, varför det undrar ni? Ja inte vet jag, säger jag. Men han har i alla fall hunnit med att hälsa på en del lampor (utförs med öppen handflata mot lampan, samtidigt som man säger psssss), skapat total oreda i de sorterade högarna med sockar och underkläder (det var festligt tyckte Helms. Inte jag.) och fastnat med pyjamasen i ett knopphandtag på tv-bordet (det var festligt tyckte jag. Inte Helms).

Men nu tror jag faktiskt att han har hunnit det han skulle göra istället för att sova. Tycker mig kunna skönja en trötthet.

Japp. Nu går vi i sängs. Vad säger du Helms?

... eller så stannar vi uppe ett tag till, ja.

Trevlig helg, kompisar!

Särskilt osmickrande

Stackars Helmut. Som att det inte var tillräckligt överhuvudtaget ha dregellapp, dag ut och dag in. Var jag verkligen tvungen att köpa den mest avslöjande färgen när det gäller blöta och torra partier?

Barn vill göra de underligaste saker

Nej Helmut. Det spelar ingen roll hur mycket du klagar. Du har fått leksaker som du kan leka med här under de två minuter jag sminkar mig. Det funkar verkligen inte att du följer med på toaletten. Varför? Men gissa. Du har verkligen ingen aning? För att du har varit farligt nära att suga på toalettringen och få tag i toalettborsten v a r e n d a gång du har fått följa med, därför får du inte följa! Ja, jag vet att de ser vita och rena ut, men tro mig, du kommer att tacka mig när du blir äldre.

Blött

Jag tänkte länge att vi borde klara oss på en 10-12 dregellappar. Det har funkat i 9 månader och någon gång ska väl ungen sluta dregla. Men tvärtom tror jag att det har blivit värre och situationen var tillslut fullkomligt ohållbar. När jag kom till insikten att 110 kronor för tre dregellappar är en mycket bra investering oavsett om han slutar dregla i morgon slog jag till.

PS. På tal om ingenting alls, Helmut är ett törstigt barn som alltid dricker sig andfådd.

Skärpning mattanten!

Helmern matrecenserar vidare. Är, om än förolämpad, rätt imponerad över att han lyckas få med både jag kräks-gesten och fuck you-fingret.

Recension av min matlagning

Fler recensioner! I november åbäkade vi oss att koka massa grönsaker - potatis, majs, morötter, kålrot (eller vad det nu var) och köttfärs (fast det är ju ingen grönsak vet ni väl) - och göra puré av dem. Helmut recenserar här käket med kroppsspråk.
Betyg: Jag tolkar det som fyra starka HHHH av fem möjliga.

Recension av mina O'Neill-tofflor

Utseende

Riktiga barbietofflor med rosa fluff och ovansida med rosa kabelstickning. Är inte så mycket för gulligull-plagg i övrigt, men de här gillar jag massor. 

Betyg: HHHH

Värme

Fossingarna är varma, dock inte för varma, oavsett om man har sockar eller är barfota i tofflorna, trots att det är mycket golvkallt hos oss.  

Betyg: HHHHH

Grepp

Har aldrig halkat eller tappat fotfästet. Betydligt bättre fäste än med sockar. Har dock inte gått i olja eller liknande än, så jag vet inte hur de fungerar i extrema förhållanden.  

Betyg: HHHH

Hållbarhet

Köpte dessa för 1,5 eller 2,5 år sedan, minns inte vilket, och de är fortfarande som nya trots frekvent användning.

Betyg: HHHHH

Ljud

Dra åt helvete vad de låter. Om det inte är en kentaur som smyger bakom mig dagarna i ända vore det intressant att genomföra en vetenskaplig studie för att undersöka vad exakt det är som framkallar de här ljuden. Sulan är halvhård, men jag vill hävda att den är av gummi och inte metall. Men vad vet jag, jag har haft fel förr.

Betyg: -HHHHHHHHHHHHHHHH

Resultat

Mycket bra tofflor med undantag för ljudnivån. Köp inte om du är en mamma som då och då lägger ditt barn och sedan vill smyga ljudlöst ur sovrummet - investera i så fall i ett par steppskor eller spänn fast ett par cykeltutor under fötterna.

Slutbetyg: HH

Helmutskrämman

Efter allt jädra klåfingrande på dyra grejer är vi rätt nöjda över idén med en Helmutskrämma.

Mobilblogg från händelsernas centrum

IPhonebloggar och borstar tänder på toan bredvid sovrummet (). Råkade drämma ansiktsrengöringen rätt i väggen (). Stelnade och lyssnade om Helms vaknade av dunsen (). Hörde ett svagt ljud (). Jävlar ()! Men det var bara min näsa som visslade lite när jag andades (). Gott så (). God natt ().

Ps, så synkronistiskt att detta kom efter det förra inlägget. Det är inga fel på det här inlägget. Det hör ihop med mobilbloggningen om ni ser konstiga rutor.

Webben och jag

Hej vänner!

Otekniska morsan här.

Jag trodde att jag var smart som planerade tidsinställda inlägg, så att det kommer en någorlunda jämn ström inlägg, och inte blir inläggsbomber när Helms sover. Men jag klarar ju för fan inte av det enklaste av ingrepp i teknikens värld.

Så om det flashar förbi konstiga inlägg, om sidan är helt svart eller all text är upp och ner så är det bara jag som skapar merjobb åt mig själv. Bara så vi alla vet. Framöver kan ni gärna låtsas som att det regnar vid alla händelser från oskyldiga stavfeö (ha! det blev ett ärligt stavfel precis där, och nu vill jag inte rätta bara därför) till att jag råkar skicka the blue screen of death er väg. Ingenting är någonsin meningen, det är alltid ren okunskap eller otur.

Mvh,
En som anmälde intresse för att jobba mer med webben efter mammaledigheten. Bra, bra. Jobbigt läge vid löneförhandligen bara.

Varvning!

På tal om mammasemestern, det gick bra i Super Mario. Här: scener från varvningen som jag slog till med i allra sista momangen, innan spelet följde med sin rättmätiga ägare till London.

Det var en kamp, men jag klarade varenda bana, från ettettan till åttstorstorslottet. Jag frös köttätande växter, red på Dino, knockade yxkastare och plattade till troll. Jag hittade extraliv, hemliga utrymmen och halade flaggor ända från toppen.

Det var fantastiska timmar framför Wii:et. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Åh. Jag kan inte prata mer om det just nu.

Mammasemester

Titta! En kopp kaffe. Två gigantiska skålar godis. Super Mario Bros på Wii. Och ingen Helmut i sikte, för han leker med sin mormor. Så sjukt skön semester det var hos mamma och pappa tidigare i veckan.

Försiktigt ... försiktigt ...

Och varför är du inte lika försiktig när du undersöker alla ömtåliga prylar som vi är rädda om, Helmut?

Från en svunnen fredag

Titta vilket blogg-utkast från november jag hittade:

Kvällens planer, enligt autentiskt mail från älsklingen


Vin/öl (det viktigaste först!)
Sushi (såvida du inte vill ha Kina, Max eller pizza istället) (Svar: nej! Sushi!)
Gavdis (=godis, reds. anm.) (du köper) (Svar: okej kompis!)
Julklappskoll (via din dator)
Helmut-läggning (snark snark)
Idol (heja Tove!)
Skavlan (heja... Sissela!)
Flash Forward (heja han som är med i Shakespeare in Love!)
Zzzzzzzzzzzzz.

Hur skulle vi kunna veta att Sissela var totalt pinsam i det det Skavlanavsnittet och att Tove-hejningen inte alls skulle hjälpa i slutändan? Nåja. Ikväll blir det väl annat, kan jag tänka.

Mamma tankar

Har sett ett par bloggar som utlovat "mamma tankar", men till min stora förvåning och besvikelse visar det sig alltid vara en massa funderingar om barn!? Ni liksinnade som hittade hit och ville läsa om när mamma tankar ska inte bli besvikna.

Vi har en Ford Focus med flexifuel som alltså tar både etanol och 95-oktanig bensin. För det mesta väljer jag bensinen för att det brukar vara billigare per kilometer (etanolen är billigare per liter, men det går mer bränsle per kilometer) plus att det kan vara svårare att starta bilen med etanol när det är kallt. Har dock ofta dåligt samvete för att jag inte tar etanol, men jag försöker trösta mig med att de säger att om alla tankar med etanol går det massor av åkermark som kunde använts för att odla mat till svältande människor istället.

När jag tankade här kostade bensinen nästan 13 kronor litern (dyrt! Kommer ni ihåg när bensin kostade lika mycket som en mjölkliter?) och jag tankade fullt för cirka 560 kronor. Jag tror att Forden har betydligt mindre bränsletank än BMW:n som vi sålde, för nu är det alltid så billigt att tanka. Förut kunde en full tank gå på över 700 kronor, vill jag minnas.

Best of Äh, väx upp! September 2009

Jahaja. Det här tyckte ni mest om i september. Vinnarinläggen utses av era reaktioner: 1) flest antal kul och om det är lika många 2) flest antal bekant och om det är lika många 3) flest antal rart och om det är lika många 4) flest kommentarer.

Jag hoppas att ni verkligen klickar in på inläggen. Jag har ju kommit på hela den här Best of-grejen för att ni för det första ska tro att den här bloggen är bättre än den egentligen är när ni får ett koncentrat av bra inlägg och för att jag för det andra ska kunna återanvända inläggen som jag skriver. Annars går de ju om intet begriper ni väl.

Septembers 5:e bästa inlägg (4 kul, 3 bekant, 3 rart): 
Helmut började känna sig varm i kläderna hos oss och tog sig ett mellanmål när han blev sugen - med blandat resultat.

Septembers 4:e bästa inlägg (5 kul): 
Helmerns Friday Night Fever-dans verkade ha muntrat upp i stugorna.

Septembers 3:e bästa inlägg (5 kul, 1 kommentar):
Svininfluensan är verkligen inget att skratta åt. Om man inte heter Helmut.

Septembers näst bästa inlägg (5 kul, 1 rart): 
Det var väl för väl att jag köpte för lite grädde när älsklingen fyllde år, annars hade ni aldrig fått ta del av min födelsedagshemlis.

Septembers bästa inlägg (5 kul, 2 bekant): 
Det allra bästa av de 75 inläggen under september 2009 var enligt er en liten tanke om bajs. Vad säger det om mina läsare? Att de, precis som jag, fortfarande håller bajshumorn högst, kanske.

The madda fekkin' iskallt chock

 

 

 Eller var det för att jag sa att man får mask i magen av att äta snö som han blev sådär stel?

I ♥ Helms

Ville bara säga att min unge är råsötast i hela vida världen och att I ♥ Helmut gånger-stjärnstopp-du-kan-inte-röra-Guds-nyckel-punkt-lås och att jag är så ofattbart lycklig över att vi har honom. Det var allt.

...

Och vid närmare eftertanke vill jag också säga att vi faktiskt har petsäkrat de där uttagen i bakgrunden sen kortet togs. Ni kan lägga på luren till Barnsäkringsnämnden.

Första vett och etikett-lektionen

Det här är exakt anledningen till varför man ska hålla för munnen när man nyser, Helmut!

Mårran?

Antingen är det är det bara utebordet som har blivit väldigt översnöat därute. Eller så är det Mårran. Jag vågar inte ta reda på vilket.

Varför det har blivit färre och mer forcerade inlägg här

Förmiddag i köket. Jag startar datorn och kaffebryggaren, bullar upp med leksaker åt Helmern (se några exempel vid kyl och frys), sätter Helmut på rumpan längst in i köket och uppmanar honom att leka. Tar ett par raska steg tillbaka för att fota upplägget. Hinner inte fota innan Helms alldeles uppenbarligen inte sitter på stjärten längre. Studera honom. Det där är en feja som inte har ordning och reda, lugna puckar och lugnt filosoferande inplanerat den närmsta tiden.

Kanske vill han bara titta var mamma är, tror ni? Nej. Innan jag hinner fota igen är han nästan ute ur köket.

Bara som tidsreferens: innan jag hinner fota igen är han här. Han är på väg mot vardagsrummet, förstår ni. Där finns det en massa grejer som han borde, men absolut inte under några omständigheter vill, vara särskilt försiktig med.

Här: en liten avstickare för att se om det gick att ha sönder något under sideboarden, alternativt skada sig själv.

Gick inte. Besviket kryper Helmut vidare mot nya faror.

Fintar morsan att tro att det kanske kan bli en trevlig blogg- och kaffestund ändå, genom att intressera sig för korgen med leksaker i 10 sekunder.

Finten överspelad. Här, 20 sekunder senare: har nästan snubblat på mattan för att nå pappas olästa Café.

River halvt ut några sidor innan mamma säger stopp och belägg. Känsliga läsare (Helmutpappan) varnas för nästa bild som jag tog jättejättejättesnabbt innan jag avhjälpte situationen.

Har krypt vidare mot X-boxen. Försöker hastigt döda den med saliv och klappar. Och på det här temat avlöper förmiddagen, eftermiddagen och kvällen. Glad i hågen försöker Helmut demolera möbler, teknik och grejer, svettig i pannan försöker jag förhindra detsamma.