Under lunchen på ett fik i dag var Helmut noga med att hälsa på övriga fikagäster, även de som han var tvungen att vrida ryggen ur led för att se, med vinkningar och glada "e dä!"-tillrop. Är han fullkomligt från vettet? viskade hans rodnande föräldrar till varandra under luggarna. Förstår han inte att han bor i Sverige? Har han lyckats undgå dygnet runt-mörkret, alla ordentliga köer och den dyra bensinen? Detta, att vara trevlig med okänt folk, är en impuls vi måste kväva snarast.
Och dessutom, ska det fortsätta såhär måste jag öva på mina skills i att låtsas att jag inte ser vad som pågår á la sval icke-kontaktsökande svensk. Som synes är skillsen nu under all kritik. Jag tar ju till och med kort på hela härliga situationen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar