Lilla Helmut-Pelmut krö-öp över trollebron...

För något år sedan nynnade jag på coola Killerslåtar eller så. Häromdagen nynnade jag på "Bockarna Bruse". På Waynes. Personalized and customized med Helmut i rollen som lilla bocken Bruse. Jag glömde inte att göra "nu tar jag dig" med trollröst. Nämnas kan att Helmut var hemma.

Jag är officiellt en töntig morsa.

Så var julen

Hej kompisar! Nu är vi tillbaka från julfirandet. Julen i siffror:

2
Antal julfiranden.

Jättemycket
Mängd mat och godis som inmundigats.

2
Antal veckor jag räknar med att det tar att bli av med det årliga julsockerberoendet.

0
Antal minuter motion.

1
Antal kilo jag har gått upp.

6
Antal kilo älsklingen har gått ner (o du mäktige veckolånga magsjuka, ta mig också!)

Jättemånga
Antal julklappar.

1
Antal proppfulla bilar det krävdes för att få hem Helmutfamiljen + packning + julklappar från första julfirandet.

2
Antal bilar det krävdes för att få hem Helmutfamiljen + packning + julklappar från andra julfirandet.

95
Procent helt makalöst sjukt suveräna julklappar. Tack übersnälla tomten!

5
Procent direkt dåliga julklappar. Ja, just det. Ni hörde.

25
Procent Helmutjulklappar som Helmut gladde sig mycket åt.

60
Procent Helmutjulklappar som Helmutföräldrarna gladde sig mycket åt men som Helmut var likgiltig inför. (Kläder och dylikt.)

15
Procent Helmutjulklappar som Helmutföräldrarna gladde sig mycket åt men som Helmut direkt ogillade då de aktivt motverkar hans intressen. (Så kallade barnsäkringsåtgärder.)

1
Antal trick Helmut har lärt sig under julhelgen.

2
Antal soundtrack som gått på repeat till Helmuts nya trick ("Klappa klappa händerna du som är liten, klappa på, klappa på, mammas sockerbiten-ten-ten-ten-ten-ten" samt "Klappa händerna när du är riktigt glad, klappa händerna när du är riktigt glad, du kan också glädja andra på denna jorden vandra, klappa händerna när du är riktigt glad")

1
Antal biofilmer ("2012") (se den om du är jättenyfiken, annars kan du gott låta bli, tycker jag)

1
Antal uh-oh-insikter efter bion (om det blir som i filmen och hela jorden typ imploderar om tre år och bara några hundratusen av alla människor får plats på de där kinesiska arkerna där man måste vara för att överleva är vi, Helmutfamiljen, så inåthelvete rökta att det liknar ingenting. Vi kan inte flyga flygplan, vi har inga bra-å-ha-kontakter med Vita huset, vi kan inte köra limosiner genom höghus, vi har inte tre miljarder euro att köpa arkbiljetter för till familjen (undrar om barn under tre år åker gratis? I så fall behöver vi bara två miljarder), vi känner inga domedagsprofeter, vi kan inte hålla andan under vatten särskilt länge, you name it.)

0
Antal besökta julottor.

1
Antal tonårslånga sovmorgnar för Helmutmamman.

3
Antal familjemedlemmar (i Helmutfamiljen) som är mycket nöjda med julen.

God jul!

Helmut önskar en riktig tummen upp-jul och ett fantastiskt nytt år till Skrytmorsan (tack för julkortet i lådan - ni får här istället), Knaada, Mifflan, Jenniejummie, Lo och alla andra bloggläsare!

Såklart har han fixat en liten klapp åt er också. Här kan ni öppna den. Gör det. Vad är det för vits att ge er julklappar om ni inte öppnar dem?

Nu far vi till ett ställe teknik, datorer och bloggar i princip är bannlyst. Vi ses om ett par dagar, om inte förr.

Minuterna innan dådet

Polisen har säkrat ytterligare bevis, en serie foton, i kaninfallet. Här är de, i kronologisk ordning, tagna med några sekunders mellanrum (helt sant - han var mycket obestämbar denna morgon), minuterna innan kaninen försvann från sitt hem (inte riktigt lika sant tror jag). Polisen har med hjälp av en tankeläsare kunnat fastställa den misstänkte 0-åringens tankar vid varje bild (detta är dock helt, ähum, sant... ish... eller ja...).

Yo, mum. What up, dawg?

Du, har du sett lampan? Sjukt fascinerande.

På tal om ingenting alls, du skulle bara veta vad jag planerar för bus.

Eller bus och bus, det är mer ett brott, skulle man kunna säga. Jag ska plocka en kaninjävel.

 

Hoho, ja det blir festligt det. Jag är för klämkäck.

Eller vänta, vad ska övriga i kaninfamiljen säga? Blir inte de ledsna?

De blir nog glada att bli av med en runt frukostbordet, de är ju så många.

Mmmmmmm...  Frukostbord...

Ja, just ja, det var roligt att kaninerna blir av med en, för är så många.

Och sen, när jag är klar med kaninerna, då tar jag lampan också.

Plötsligt saknar jag ork och livslust. Vi struntar i hela operationen.

Eller var det bara magont? Vänta. Trycker. På. Lite. Så. Får. Vi. Se...

Eh, ja, jo, känns kanske lite bättre...

Hahaha, du, har du sett på lampan? Sjukt rolig.

Just ja, den skulle jag plocka efter jag plockat kaninen.

Ååååh, så kul. Can't wait. Nu sätter vi igång!

Julklappstips!

I dag köpte jag de fyra sista livsnödvändiga julklapparna till Helmut. Det blev 28 doser poliovaccin, 10 kg gröt, 134 påsar vätskeersättning och 3 sagoböcker, allt för bara 270 kronor. Men eftersom Helmut redan är poliovaccinerad, har massor med gröt i skafferiet, har tillgång till hur mycket vatten som helst och kommer att få många böcker i julklapp är Unicef snälla och skickar alla fyra julklappar till andra barn som behöver dem bättre. Har du sista minuten-panik kan du också köpa en massa bra att ha-grejer här.

Sladdlös och hopplös

Jaha. Nu är även iPod-sladden, som jag har använt för att ladda bilder mellan telefon och dator i väntan på att iPhone-sladden ska dyka upp, spårlöst försvunnen. (Fick frågan tidigare om vi inte har flera sladdar eftersom vi har två iPhones i familjen. Svar: vi hade flera sladdar. En gick sönder och nu är alltså minst två borta. Sen har vi nog inga fler. Men som tur är har vi en stationär laddare.) Har två teorier:

• Helmut har sugit i sig båda sladdarna. Han har lärt sig tekniken på spagetti, det har jag sett. Trodde inte att det skulle komma tillbaka och slå en i ansiktet på det här sättet, att ge honom en barnfavvorätt som spagetti och köttfärsås.
  
• Älsklingen kommer att ge mig minst två sladdar i julklapp - på tips av min syster. I våra barndoms dagar offrade jag, till ljumma mottaganden, något lämpligt gosedjur när föräldrarna fyllde år (förutom den gång jag köpte en fantasybok till mamma, typ den sjunde boken i någon okänd serie, med en lättklädd kvinna och en drake på framsidan. I butiken funderade jag en kort sekund på om hon skulle gilla den, men tyckte att hur sjutton ska hon kunna veta vad hon gillar för böcker innan hon har läst dem, det är ju ett vågspel för varje bok man tar sig an, så på så sätt måste den här boken vara lika bra som vilken annan och vem kan dessutom tycka att drakar inte är spännande). Min syster var betydligt slugare. Några dagar innan mamma eller pappas födelsedag snodde hon valfritt populärt husgeråd, tex en osthyvel. Under dagarna fram till födelsedagen ojade de icket ont anande föräldrarna sig: "Men var är osthyveln?" "Men var har osthyveln tagit vägen?" "Men vad är detta, har du sett osthyveln?". När de sedan fick tillbaks den på födelsedagen blev de jätteglada!

Det här betyder förstås att tills jag har hittat sladdarna, tills Helmut har haft en långdragen toa(blöj?)sittning eller tills sladdtomten har varit på besök har ni bildlösa alt gammelbildade inlägg att se fram emot.

PS. Chockerande avslöjande: sladden har varit borta ett tag nu och knivskadan som jag skrev om i går inträffade för typ en vecka sedan och är numer läkt. Jag hade lite dåligt samvete över att jag förledde er att tro att det hänt nyss, men jag var noga med att använda formuleringar där jag inte ljög, det ska ni veta.
PS2. Det var ett jäkla tjat om iPhones här på sistone. Känner att det har blivit väl mycket smygreklam, så därför, lite antireklam: min telefon har kass laddningstid och sladdarna är fullkomligt omöjliga att hålla reda på.

Vanlig missuppfattning chez nous

När jag har gjort mig klar för kvällen smyger jag tyst in i det kolsvarta sovrummet. Mission: krypa ner under täcket utan att väcka Helms. Just till vänster innanför dörren ligger älsklingen, och ofta surfar han på sin iPhone när jag kommer på tåspetsarna över tröskeln. När han gör det brukar han vända luren mot mig. Det är för att han ska lysa upp åt mig så att jag kan tassa in, men ibland ser det verkligen ut som att han vill visa mig något när han skjutsar iPhonen mot mig. Så ibland stannar jag upp där i dörröppningen, kisar och letar efter något spännande på skärmen. När man scannat Aftonbladetsidan eller vad det nu kan vara som man fått i ansiktet utan att ha hittat något särskilt intressant får man lite moloket tassa vidare till sin sida av sängen.

Eller som tidigare, när Helmut "sov" i vår säng, använde jag ibland telefonen för att se vad Helms egentligen sysslade med. Och det fick man veta, men i det blå strålkastarljuset fick man ibland också se ett nyvaket och fundersamt karlaansikte med håret på ändå som bekymrat försökte lista ut vad som var så viktigt att jag tyckte att han behövde veta det mitt i natten.

Skit också!

Jag har skurit upp hela handen (ja, jag inser att det kanske inte direkt ser ut så, men så kändes det faktiskt) med en vanlig slö himla skitbordskniv bara för att jag skulle öppna Helmuts pipmugg som sitter åt så övermagisktjordiskt hårt att man tror att man i ett förvirrat ögonblick råkade superlimma ihop den när man fyllde den med vatten. Satans himla skitmugg! Det är muggens fel alltihopa.

Lite bordsknivens också, den ska jag kasta bort. Himla skitkniv.

Det är inte alls mitt fel som våldsamt skulle kniva upp en plastmugg som jag höll i handen.

...

Kanske att det är vattnets fel också, som förmodligen direkt orsakade själva slintningen. Dumma vatten.

Schhh på dig själv, du!

Helmut har börjat hyssja mig. "Schhhh", säger han. "Schhhh". "Schhhhh".

Eh?

Helmut, vet du om att du är den enda som lever om i den här familjen? Jag bara undrar?

Vår nya barnvakt!

Ibland måste man tänka utanför boxen för att få vardagen att gå ihop. Igår råkade Helmut själv kliva in i en fälla som vi inte tänkt på tidigare (synd och ironiskt att du själv visade oss detta Helms, men det är inte mycket att göra åt saken nu). Nu kanske man kan få lite lugn och ro framför dagtv:n äntligen.

Så klart

Med anledning av att vi har en ny spis med induktionshäll gick jag igenom alla våra 13 kastruller och stekpannor för att kontrollera vilka som är magnetiska, mao vilka som fungerar på just en induktionshäll. Har här delat upp dem i funkar/funkar inte. Ja. Ni kan ju, med Murphys lag i åtanke, gissa vilken "hög" som är vilken.

PS. Älskling, vad sägs om plättar till middag?

- 13

Photo filed in: "Saker att titta på innan man går ut i leggings och gympaskor." (OBS! Inte bara leggings + gympaskor.)

Helms första närkontakt med snö!

- Jaha. Snö säger du. Gick vi igenom allt åbäke med ytterkläderna, kameran som skulle laddas och sökandet efter sittunderlaget i förrådet för det här? Bara för det här? Jag har sett snö genom fönstrena och från vagnen tidigare, vet du. Visst vet du det? Jaha. Och sen då? Nu har jag skrapat lite pliktskyldigt i några flingor, så nu kanske vi kan ta och gå in istället för att sitta här och glo. Och när vi lix är inne kan jag förresten ta min förmiddagslur som du sköt på för att jag skulle sitta här och huttra i tre minuter. Ja! Så gör vi!

Dålig vana

En dammtuss. Varför?

- Mamma, ibland blir jag så sjukt less på mig själv. Jag kan inte låta bli att stoppa in allting jag hittar i munnen. Och med allting menar jag a l l t i n g. Torkade ostkanter, grus, skor, allt. Det är så jävla vidrigt ska du veta. Jamen tänk själv att inse att du precis stoppade en gammal brödbit, gud vet hur gammal, i munnen. Ibland hinner inte ens vara med själv innan det åker in. Typ: "Jaha, ett skitigt löv. Förmodligen kryllar det av baciller på det. Hu, vilket äckligt löv. Hoppas att mamma städar sna... nej helvete, inte i munnen! Av alla ställen jag kunde göra mig av med det! Disgusting!" Jag vet inte varför det blir så, mamma. Och det känns som att jag inte kommer att kunna sluta inom en särskilt snar framtid.

BVC-rapport

Saker som hände under BVC-besöket i dag.

• Helmut hörde superbra på båda öron. Wax, be gone!
  

• Förra gången frågade jag också om vi skulle väga och mäta och då var det självklart att vi skulle göra det. Det gör man varje gång på BVC, sa BVC-tanten snipigt. Därför blev jag lite förvånad när det såg ut som att hon väntade sig att vi skulle gå utan att vi hade vägt och mätt i dag, så jag frågade om vi skulle väga och mäta innan vi gick. Om du vill, sa BVC-tanten och ryckte på axlarna. Jo, det vill jag, sa jag. Då vägde vi Helmut. Hon iddes inte mäta honom eftersom "det kommer ändå att vara typ samma längd som sist". Dessutom förde hon in "typ samma längd som sist" på hans kurvor (tror jag, jag fick bara en snabb glimt av dem). Jag är djupt skakad. (Och kanske också lite skadad som tycker att detta är ett stort fusk och vill mena att Helms kanske har vuxit fem cm på dessa tre veckor. Ja, hur ska man kunna veta om man inte har mätt, va?)
  

• BVC-tanten påpekade att man absolut inte ska ge morfin till förkylda bebisar. Jahaja, sa jag och undrade i mitt stilla sinne om hon tyckte att jag såg ut som typen som ger sin bebis morfin på eget bevåg. Nåja, jag måste ge henne lite pluspoäng för omtanken, särskilt som jag varken hunnit duscha eller sminka mig på morgonen, plus att mitt plattångade hår börjar se rejält stripigt ut. Det kan mycket väl hända att jag såg ut som en pundare under lysrören.
  

• Tanten blev inte så impad av Helmuts många framsteg som jag hade hoppats. Till nästa gång ska vi göra som Knaada tipsade om, och lära Helmut användbara fraser som "Nu går jag, nästa gång du ringer så vill jag att det är viktigt". "Talk to the hand" tycker jag också är en bra och fiffig fras, då den kan användas ofta på hennes kontor. Då, om tanten vill fortsätta näbbas istället för att, som jag tycker, svimma av imponering över hur många saker Helmut kan så är det ju bara att han tar ton.
  

• Vi var första besökarna för dagen och lämnade efter oss en bajsblöja med löst tandbrytningsbajs (första framtanden tittade fram igår, som en hyllning till lucia misstänker jag) på hennes kontor. Må den stinka tills städerskan kommer och må städerskan komma nästa vecka.

Nya bevis

Polisen har säkrat bevis (bilden ovan, fotades enligt en teknisk utredning 0-4 minuter innan bortrövandet) i kaninfallet. Misstankarna har i och med detta stärkts mot den man i 0-1-årsåldern som syntes nära kaninhemmet i samband med kidnappningen. Manen är tidigare okänd för polisen men har enligt vittnesmål uppvisat våldsamma tendenser vid upprepade tillfällen. Mannen ska, enligt kaninfamiljen, också ha trakasserat kaninfamiljen tidigare under hösten.

Hur man tämjer en Helm-man

För en vecka sedan var det en dröm att lägga Helms. Vi lade honom i sängen, sjöng om lusegrisen, gick därifrån och Helmut gnällde lite men efter någon minut var det klart och betart. Ungen sov som ... tja ... en bebis. Sedan Helmut lärde sig att ställa sig själv är det andra tider. Han har blivit en superbebis vid läggdags. Han är inte längre Helmut, han är He-Man. Eller Helm-man. Och ljudet av sovrumsdörren som stängs numer signalen för att Helmut ska bli Helm-man. Det tar 0,5 sekunder från det att man smyyyger igen dörren till dess Helmut har blivit Helm-man, snurrat på sig, ställt sig på alla fyra, greppat spjälorna, dragit sig mot sängens långsida, ställt sig upp och börjat gapa. Helm-man gör inget annat än att stå där och gapa för full hals till dess man kommer in igen. Då tystnar han och gnuggar sig sömndrucket i ögonen. Bra. Helmut är tillbaka, tänker man.

Man plockar upp det man tror är Helmut (man kan tycka att Helm-man-masken över ögonen borde ge en ledtråd, men man är lika godtrogen varje gång) för att lägga ner honom. På nedvägen sätter Helm-man igång med att skrika dubbelt så högt som han gjorde innan man kom in. Han snurrar på sig i ens armar för att landa på alla fyra. Sedan gör han en snabb manöver, och innan man begripit vad som hände står han där och svajar igen med vibrerande gomsegel.

Som tur är vet jag vad som är Helm-mans kryptonit. Ger man honom lillfingret förlorar Helm-man alla krafter som i en blinkning. The pinkie = No powers in a blinkie. Lillfingret inaktiverar samtliga Helm-man-muskler - ju mindre muskler, desto snabbare går det. De som inte orsakar att han omedelbums dråsar ihop, typ de i nacken, ögonen, armarna, bara kapitulerar utan omsvep. Precis som sånna leksaker som rasar ihop när man trycker in en platta på undersidan. Större muskelgrupper, som ben- och ryggmuskler, tar lite längre tid på sig att sega ihop sig, men det dröjer inte många sekunder innan Helm-man sitter som en hösäck på madrassen, en spillra av sig själv.

Där någonstans inser han vad som håller på att hända, spottar ut fingret, skriker och grabbar spjälorna igen. Man jagar Helm-man-munnen med lillfingret medan hans huvud går till höger, vänster, höger, vänster och man erbjuder, erbjuder, erbjuder lite mer kryptonit. Helm-man vet vad det innebär, men kan tillslut inte värja sig, slurpar i sig fingret och segar ner igen. Den här gången kanske man får lägga ner honom innan han spottar ut fingret igen. Han vägrar att se sig besegrad och som en halvknockad, groggy boxare försöker han vända sig och ta sig upp på knä, men man erbjuder bara lite mer kryptonit och Helm-man tar den och vänder sig tillbaka på rygg och suger och himlar lyckligt med ögonen. Nästa gång han släpper fingret är det Helmut som spottar ut det för att han vill vända sig och sova på sidan. Skeletor-mama wins.

Myslördag. Panik!

Liveblogg från bussen på väg till stan. Vi har för första gången lämnat bort Helmut för att förlusta oss med shopping, burgare, öl och tipsextra på pub. Det här blir roligt.

...

Särskilt sedan jag tvingade älsklingen ringa sin mor för att höra om hon kunde Heimlichmanövern på barn (OBS! Sant!). Nu behöver jag inte fundera på det mer.

...

Det kunde hon inte men vi instruerade henne lite snabbt över telefonen. Bra.

...

Det här blir kul. Inte ångestfyllt.

...

Finns det någon chans att dagens matcher bara är en halvlek tror ni?

Best of Äh, väx upp! August 2009

De här inläggen tyckte ni bäst om i augusti. Hade jag tänkt skriva något om varje inlägg, men det tillåter inte Helmut i dag.  Hinner ej förklara rangordningen, men kanske listar ni ut den själva, ni smartobertilar. *nej Helmut, inte ugnen!!!!*
PS. Roliga fakta: detta inlägg har tagit mig ca 2,5 timmar, ej effektiv tid, att fixa. Det kan man inte tro va.

Delad 5:a:
Ägd! (3 kul 1 kommentar)
Varning! (3 kul 1 kommentar)
Så gick det till när vi fick veta att Helmut var på väg (3 kul 1 kommentar)
4:
Sånt man säger (3 kul, 1 bekant)

3:
Gammalt trick (3 kul, 2 bekant)

2:
Helmut stajlar på BVC (4 kul)

1:a:
Udda fåglar (4 kul, 1 bekant)

Missing rabbit!

En clownkanin rövades i går vid 07.30-tiden från sitt hem. Familjemedlemmarna berättar att bortrövandet skedde under stort tumult, varför de inte har kunnat lämnat något signalement på förövaren. Kaninen har randiga öron och bar vid tillfället en grön och blå dress.

Polisen har dock en misstänkt som syntes utanför kaninhemmet strax innan händelsen.

En ode till och av Helmutpappan

Åh han går som en karl.
Han ser ut som en karl.
Och han kyyyyyysser som en karl ska.

/Helmutpappan dikterar
(alt. /Helmutpappans diktatur (/Helmutpappan dikterar/diktaterar vidare))

Du kan också få ett fuskjulmysigt hus!

Det verkar som att flera blev impade av mitt julpynt här nedan. Egentligen ska man väl bara tacka och ta emot då, men såhär i juletid vill jag inte ge Mrs N ångest eller låta Skrytmorsan tro att hon är ensam med oinslagna paket i skrubbar. Allt det juliga och mysiga är bara en synvilla. Det handlar om att använda rätt vinklar, speglar och silvertejp (klart underskattat som alternativ till gardinstång). Här kommer några heta tips till ditt eget bluffmysiga hus.

När du fotar julstjärnan, se till att det är mörkt ute alternativt att man inte ser de okrattade högarna på en barmarkad bakgård. (Kom igen snön! Do your magic!)

När du ska fota julklapparna, välj de du har slagit in, inte de som ligger oinslagna i träningspåsen med träningsskorna. (Till er som kommer att få julklappar av mig: detta är givetvis inte sant.) (...) (Och förresten går jag och plockar ur dem nu på en gång så att de hinner neutralisera sig i drygt två veckor.)

När du berättar om dina bakverk, erkänn inte att biscottina blev brända så att du fick stå och tälja bort allt svart på undersidorna eller att hushållsassistenten havererade (började ryka och lukta konstigt) när du gjorde lussekatterna så att det tog fyra timmar istället för dryga två att få dem klara.

Fota med en iPhone eller annan mobil med dålig kamera i dunkelt ljus. Alternera mellan suddiga närbilder för att dölja något större fel som är just utanför bild och gryniga bilder på håll som döljer dammråttor och fingeravtrycken på exv julgranskulorna.

Var väldigt noga med att dölja fusklösningar bakom gardiner och dylikt. Här: maskeringstejp ftw.

Om du fick feeling och gör ett eget fuskmysinlägg, tipsa gärna mig! Jag behöver fler sopa-under-mattan-lösningar till vårt hem.

Godmorgon!

Ingenting säger god morgon som en mycket nöjd Helmut som ställt sig i spjälsängen för första gången.

Nu har vi ljus här i vårt hus ...

... och för att julen ska komma hopptralalala har jag bland annat:

... tagit fram adventstaken och klockat brinntiden så att det blir precis rätt trappstegseffekt på ljusen ...

... monterat och pyntat plastgranen med hjälp av gradskiva och tumstock för att få kulorna på rätt plats ...

... valt färgtema på årets julklappar och lagt de färdiginslagna under granen (vad tycker ni, ser de tråkiga ut? Var det dumt att välja rött och vitt när jag har rött och guld i granen? Ska göra om inslagningen? Jo, jag gör nog det. I morgon.) ...

... bytt gardiner och hängt gigantorstjärnor i vissa fönster ...

... bytt gardiner, hängt kulor och plockat fram adventsstaken i andra fönster, köpt julstjärnor (som fortfarande lever!) och en amaryllis (som jag fick att blomma. Jag!), tagit fram juleljusen och pyntat barnet enligt julens pakettema ...

... bakat stora lussekatter för stora magar så att det doftar dyrsata saffran (33 kr kuvertet!) i hela huset...

 

... bakat små lussekatter för ännu större magar som behöver bli mindre, så att det doftar ännu mer dyrsata saffran (33 kronor kuvertet!) i hela huset...

... bakat pepparkaksbiscotti som inte alls doftar lika mycket men då var kryddorna betydligt billigare också ...

... och vad tror ni att Helmut tycker om allt detta?

... ingenting. Han kunde inte bry sig mindre. Otacksamma unge. Du ska sitta och tindra. Hör du det! Tindra!

Helmut krupet

Ni vet när vi var på BVC och det inte gick så bra? Vi fick även frågan om Helmut kunde sitta (japp! Jätteduktig är han!) och om vi brukade låta honom sitta (jo ibland, han gillar att sitta och leka) och om han sätter sig själv (nej, inte än).

När vi hade svarat på alla de där frågorna fick vi veta att det tydligen inte var bra att göra så. Inte förrän de kan sätta sig själv är det bra att sätta dem på rumpan, för att ryggen är inte mogen. Man ska bara lägga dem på magen, sa hon, och så undrade hon om hon skulle kopiera upp den här artikeln om att barn utvecklas bäst motoriskt när de ligger på mage, den är jättebra, jaså du har redan fått den, men då vet du ju allt det här redan. (Här fick jag kväva en impuls att ge henne talk to the hand-handflatan alternativt be henne upprepa det där sista, för allt jag hörde var bara näbbnäbbnäbbnäbb).

I alla fall. Två dagar senare satte sig Helmut alldeles själv,. Gissa om jag blev skadeglad! Nu fick hon så hon teg kan han sitta utan att vi behöver vara oroliga för ryggen. Och! I dag kröp Helmut! Jippie! Nu har vi ännu mer att kasta i fejan på henne glädja oss över i Helmuts utveckling. Nu laddar vi inför återbesöket på BVC på måndag.

(Hinner vi med något mer? Lära dig gå? Rabbla de första 10 decimalerna i pi? Lära dig peka ut Calcutta på en världskarta? Vi har en vecka på oss. Kom igen Helmut! Nu knäcker imponerar vi på den där satans kärringen omtänksamma BVC-tanten.)

Edit: Dra mig baklänges! Nu drog han sig upp till stående själv också! Två gånger! Nu har vi henne i brygga, Helmut. Om du bara kunde lära dig att klättra också, så skulle jag kunna lägga ner dig på mage på hennes golv, så kryper du till den där bänken, klättrar upp till vågen och sätter dig där. Så kan jag spela oberörd under tiden, och slipper påpeka något själv. Det vore extra fint om du kunde klämma ur dig att du aldrig har haft ont i ryggen för att du har suttit för länge också. Thank you for your cooperation, Helmut.

Snyggt!

Dagens snyggt!
Går till mig själv för att jag kastade jeansen och tröjan i tvätten när jag fick kräks respektive barnmat på dem, trots att de var helt nytvättade och i övrigt jättefräscha.

Dagens "snyggt"!
Går till mig själv för att jag skrapade bort mat från Helmuts haka (som åkt in och ut ur hans mun) och stoppade in det i munnen. Min egen alltså.

Vadfalls?

Det här var en mycket obehaglig överraskning. Mycket obehaglig.

"... inte alls en inflytelserik blogg"?

"100 % av bloggar är mer inflytelserika"??

Och varför är inflytelsediagrammet helt tomt???

Det verkar onekligen som att det här inte alls är den väg till den amerikanska presidentposten som jag hade hoppats på.

Tävlingstips!

Jag hade tänkt hålla trams borta från den här bloggen, eller ja, trams som inte jag har kommit på själv. (Vid närmare eftertanke är det väl bara trams häri). Alltså, reklam och tävlingar och sånt. Men nu har Underbaraclara en finfin tävling och då har jag bestämt mig för att göra ett undantag för att:

1) Det var råbra tävling som ni borde vara med i. (Fast vinn förresten inte är ni snälla, för det vill jag hemskt gärna göra.) (Tröstprisen går bra att ni vinner.) (Om ni vinner förstapriset önskar jag mig det i julklapp, tackar som frågar.) (Jaja, ni behöver inte ge mig om ni vinner. Jag kommer bara vara glad för er skull.) (Inte!) (Jo, men det kommer jag att vara.) (Not!) (Nämen, ärligt, jag blir bara glad för er skull) (...)

2) Underbaraclara är en fin blogg som ni borde kika in på med jämna mellanrum. Efter en runda bland andra "storbloggar" känns det som att  kliva från en brusig storstad rätt ut på en knäpptyst, kylig farstukvist med utsikt över en oändlig mörk granskog, när man landar hos Clara. Där kan man sitta och njuta av en kopp värmande the, men man får minsann stå ut med myggbetten också. Man får smaka det nybakta brödet, men de degiga bunkarna diskar sig inte själv. Ja. Den känslan får jag av hennes blogg. Mysigt och totalt oplastigt.

3) Och detta är den klart tyngsta anledningen: "Tha Helmut matha needs en outfit som inte är i storlek pregraviditet eller very mucho giganto-graviditet." OBS! Detta är inte mina egna ord, utan Helmuts. Hans första.

Mätt?

I dag vid kvällsmålet gjorde Helmut som han gör ibland för att, gissar jag, make a point. Han spottar ut flaskan, kniper med läpparna, vänder bort huvudet, grabbar tag i flaskan, motar ner den under fötterna och sträcker ben, fötter och tår så att flaskan kommer så långt bort från munnen som möjligt.

Jag är ju rätt ny som mamma, men vissa saker med barn är ju så sjukt uppenbara att det inte går att göra fel. Mota bort flaska = är proppmätt och vill inte ha något mer.

...

Det baserar jag dels på han är så övertydlig, dels på att jag alltid prövar att truga i honom lite till.

...

Ungefär sju gånger till försöker jag, alltid med samma resultat - flarran under tåspetsarna.

...

Det måste ju bara betyda att han är mätt.

...

Eller? Hoppas att han inte somnar hungrig nu bara.

Liten, logisk lunchsång

Helmut luktar liljekonvalj, trots att han är liten
Liten-skiten, liten-skiten
Mammas sockerbiten-ten-ten-ten-ten-ten-ten

Pekboksläsningen börjar gå på autopilot för oss båda

- Titta! Där är ju Laban!
- Dä. Dä!
- Ja däääär är Laban!
- Dä.
- Och Laban sitter och äter.
- Dä.
- Ja ser du vad han sitter och äter. Namnamnam.
- Dä. Dä.
- Precis som du brukar göra Helmut.
- Dä.
- Jaså, vill du titta på Laban?
- Dä.
- Ja, skaka Laban, du.
- Dä!
- Får jag tillbaka Laban?
- Dä.
- Titta! Där är Laban också!
- Dä. Dä!
- Ja däääär är Laban!
- Dä.
- Och Laban ligger och sover.
- Dä.
- Ja ser du vad han ligger och sover. Snarksnarksnark.
- Dä. Dä.
- Precis som du brukar göra Helmut.
- Dä.
- Jaså, vill du titta på Laban?
- Dä.
- Ja, skaka Laban, du.
- Dä!
- Får jag tillbaka Laban?
- Dä.
- Titta! Där är Laban också!
- Dä. Dä!
- Ja däääär är Laban!
- Dä.
- Och Laban är ute och plockar blommor.
- Dä.
- Ja ser du vad han plockar blommor. Plockplockplock.
- Dä. Dä.
- Precis som du brukar göra Helmut. Eller vänta nu... Jaja skit samma.
- Dä.
- Jaså, vill du titta på Laban?
- Dä.
- Ja, skaka Laban, du.
- Dä!
- Får jag tillbaka Laban?
- Dä.

Ingen slöshopping

Det är med livet, eller åtminstone bättredelen av plånboken, som insats man går in bland de trånga hyllorna på ICA när pojken med världens nyfiknaste händer och världens längsta armar ger en den här minen.

Bra reklam

Många hatar reklam innerligt, men inte jag. Riktigt bra reklamfilmer kan till och med få mig att längta efter tv-pauserna. I dag träffar älsklingen hjärnorna bakom de här filmerna. Eeeeh, bara min favoritreklamfilm i hela världen. Och en ny favorit. Ohmygodohmygodohmygod. Blir starstruck bara av att veta att de är i stan.






EDIT: Och den här då. Haha. "...people are doing it for me".

Helmuts vanligaste ljud och dess betydelse

[dæ]

Jag har ingen aning om vad du frågar mig om just nu, men jag gissar att du återigen vill veta var lampan är.

[daːdaːdaːdaːdaː]

 Mycket att stå i i dag. Greja med den här, fixa med den där, pillra på dom där. Rätt härligt med lite saker att göra.

 [mː]

Alert, alert! Börjar bli less på att sitta här. Gör något åt min situation den närmsta minuten, annars skriker jag.

HUR kan du göra såhär mot mig? Du vet mycket väl vad jag menar. Jag trodde att du skulle föreställa min mamma, men så utsätter du mig för det här? Nu gör jag slut.

Bloggarproblem

Ibland hittar jag bilder i min dator som jag vet att jag tagit för att jag tänkt blogga om bilden, men som jag inte alls kommer ihåg senare. Som den här bilden. Jag vet att det var nåt med det här, och jag vet att jag fnittrade när jag kom på det. Nu har jag tittat på den ungefär 10 gånger. Varje gång med samma resultat:

...

Eeehhh

...

?

...

Vad kan vara så fasligt kul med en högst medioker vällingbild?

...

Ingenting?

...

Okej, tänk om då, kan jag hitta på något nytt att skriva om den här?

...

...

...

Nej.

...

Eller vänta! "Ibland hittar jag bilder i min dator..."
(Tada! Ett metablogginlägg! Ha. Ni trodde säkert att jag inte är djup, men där hade ni fel.)

Tummetott, slicke*slurp*

Började läsa ramsan om fingrarna och vickade lite på det aktuella ramsafingret. Vi hann med tummetott och halva slickepott. Sedan trodde väl Helmern, som älskar att suga på föräldrafingrar istället för tutte eller sin egen tumme, att jag visade upp upp nån slags meny.
Han slog till på slickepotten.

Spökigt!

I natt vaknade vi till av att kaninmobilen ovanför Helmuts säng plingade till. Tydligt spöktecken - eller rättare sagt, tydligt demontecken. Jag om någon borde veta, för jag har sett "Paranormal Activity". Jag gjorde förstås det rätta en omhuldande moder kan, när något sånthär händer.

Jag somnade om.

En timma senare vaknade Helmut och gnällde lite, förmodligen för att han var livrädd för spöket (nu säger vi att det är ett spöke och ingen demon för enligt "Paranormal Activity", som kan likställas med en dokumentär, är demoner direkt otrevliga och vi vill inte under några omständigheter ha att göra med någon demon, hör ni det!?). Jag var på väg att plocka upp Helms, men förstod att spöket låg under sängen och lurade, så jag stannade till i ett par sekunder och funderade på hur skulle jag lösa det här utan att bli spökmat. Då erbjuder sig älsklingen att plocka upp honom. Bra. Problem solved.

Ju mer vaken jag blev, desto mer försökte jag leta naturliga orsaker till plinget. Ni kanske tycker att det låter fjantigt, men det har aldrig hänt att den har plingat oprovocerat tidigare. Aldrig, säger jag! Och vi låg alla tre och sov lugnt och stilla, vi i vår säng, Helms i spjälsängen/spöksängen, när det hände. Älsklingen förklarade det med att Helmut hade råkat komma åt mobilen i sömnen. Eh? Om något skulle det vara ännu värre än att spöket plingade i den själv, för det kan bara innebära att Helms leviterade upp till mobilen tvär och åter. Se själva:

Rekonstruktion. Här låg Helmut i natt när spöket hälsade på.

Sedan fick Helmut "sova" (leka kanske är ordet jag letar efter) i vår säng, mellan oss. Jag har inte tänkt offra mitt barn till något himla spöke. Själv visade jag klart och tydligt mitt ogillande mot hela grejen genom att vända ryggen åt spöksängen och flytta in mot mitten. Helmut var mycket i gasen över spöket och kunde inte somna ordentligt på typ två timmar. Ett tag undrade jag om Helms var besatt, men när han vred på huvudet kom han inte hela vägen runt, utan bara så långt som en obesatt människa gör. Bra. Han pratade inte heller på latin. Bra. Om det inte hade varit för att spöket hade sina spökkompisar på nedervåningen hade jag gått ner med ungen så att älsklingen skulle fått sova ifred. (Och hur hade jag förresten tagit mig ur sängen utan att spöket under sängen skulle ha tagit mig, kan man fråga?)

Nu undrar jag bara hur länge vi kommer att klara oss i dag? Tar spöket oss innan det mörknar? Har spöket redan tagit Helmut, eller varför är det så tyst från spöksängen där jag mot bättre vetande lade Helms att sova? Ja, om detta blir mitt sista inlägg vet ni varför.

Kladdmysteriet

Ser ni där till vänster om ljusreflexen i bilfönstret? Det är ungefär miljoner små fingeravtryck. Någon, jag vet inte vem, har alltså skrapat där med fingrarna vid upprepade tillfällen. Blev sjukt konfunderad, för jag har aldrig sett det hända. Har följande teorier:

1. En tomtenisse har brutit sig in i garaget och kladdat lite i ögonhöjd för att vi ska förstå att han är on to us och att vi bör passa oss om vi ska ha några julklappar i år.

2. Någon spenslig innebandykompis som älsklingen har skjutsat krafsade lite tankspritt på fönstret i väntan på att älsklingen skulle bli klar i duschen.

3. Någon granne (Skrytmorsan, var det du?) alternativt vicevärden (som jag vet är irriterad över parkeringssituationen) ville protestera milt mot att vi ställde oss på gästparkeringen istället för på vår garageplats. Äggning = för elakt, snöboll på huven = för snällt, kladd på fönstret = alldeles lagom.

4. Någon som parkerat bredvid mig på stan tyckte att bilen var lite smutsig och ville göra oss uppmärksamma på det. Ungefär som när folk skriver "tvätta mig" i smutsen på en bil, fast mer subtilt.

5. Helmut har, under de 2,3 sekunder man har honom på vänstra höften och pillar i ordning bältet i hans bilbarnstol med högra handen, inte kunnat motstå frestelsen att krafsageggakrafsa på fönstret.

Eller nej förresten, alternativ 5 är lite väl out there... Vi har faktiskt förklarat för honom att man inte geggar på annat än hans leksaker, för då måste mamma och pappa städa sedan. Han sa inget när vi pratade om det, och den som tiger samtycker. Det vet man ju.