När vi var hos barnmorskan i veckan öste hon i vanlig ordning en massa beröm över Helmut. Hon säger alltid att han är så fin och perfekt och har så vackra ögon och färger. Duh, han är ju bara jordens finaste bebis. Det borde hon kunna se, hon som träffar en massa andra barn dagarna i ända. Vid det här laget torde det vara officiellt att Helmut är finast - jag tycker det, maken tycker det, mormor och morfar tycker det och framför allt tycker alltså proffs som barnmorskorna det. Redan när han var alldeles alldeles nykläckt såg barnmorskan att vi hade fått en jättefin son, hon sa att det minsann var en riktig snygging.
Jag kan inte tänka mig att de säger till alla föräldrar utan bara till de som får barn som är verkligt fina.
Väl?
Inlägg
Det är klart att hon inte ljuger. När hon ser mig i ögonen och säger "du är verklige en jättebra mamma" tror jag på vart enda ord. Vrider mig lite i smickerplågor och väser "nääää.. ehh... jaaaa". Och Helmut är ju verkligen exeptionell. Precis som Pom, Tage och Lage. Så, det är klart att vi ska ta till oss det hon säger och inte skämmas för att världens kanske bästa pojkar (och mammor)bor på samma gata. Vilket sammanträffande egentligen!
SvaraRadera