Helmut är så duktig på att stå. Han vill stå för jämnan, den här pojken. Får han bara lite balanshjälp kan han stå skiten ur vem som helst, vill jag tro. För det mesta står han så tätt med fötterna, ofta står han till och med med ena foten på den andra. Men hjulbent är han så det förslår, så därför är inte knäna lika tätt tillsammans. Det ser väldigt rart ut, tycker jag. Fötterna tätt, tätt, knäna pekandes åt varsitt håll och sedan en svajande och lycklig pojke på det. Det är min Helmut.
PS. Tack snälla ni som lämnar kommentarer, det tycker jag är jättekul. Jag kikar alltid in hos er, ni som skriver bloggadresser, men det måste vara nåt kajko med min dator för typ 75 % av alla bloggar (inklusive min egen) kan jag inte lämna kommentarer på hur jag än försöker. Eller förmodligen är det mig det är fel på, gissar att jag har glömt att kryssa i nån ruta nånstans.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar