Svarslös

Min kompis beklagar sig över sin och sin sons sömn för mig (OBS! Nästan helt autentiskt samtal):
- Det har blivit så jobbigt på nätterna, jag är helt urlakad. Leo vaknar varje natt!
- Jaså, oj din stackare! Håller han igång länge?
- Nej, alltså han vaknar för att äta sedan somnar han om på en gång.
- Eh, jaha, ja så kan det ju vara. Vaknar han många gånger alltså?
- Nej, han vaknar en gång och så måste jag ge honom mat.
- ... okej ...
- Ja, ända sedan han föddes har han ju sovit hela natten i sträck så det är så sjuuukt jobbigt att han ska vakna såhär. De sista dagarna har jag verkligen varit som en zombie.
- Jahaaaa.... eeehhh, ja det kan ju vara jobbigt. Är det så att han går och lägger sig sent och stiger upp tidigt?
- Nej, han lägger sig åtta och vaknar sju när vi stiger upp.
- ... och har ni det svårt att få honom att sova på kvällen?
- Nej, när han har fått ny blöja, pyjamas, mat och tutten kan vi lämna honom ensam i sovrummet, så ligger han och kikar och suger på tutten tills han somnar.
- Oj, är ni inte rädda för att han ska rulla ur sängen då?
- Han sover i sin spjälsäng.
- ...
- Ja, alltså jag tycker att det är sjukt jobbigt.
- ...
- Att han ska hålla på och vakna på det här sättet.
- ...
- Jag önskar att det kunde bli som förut.
- Nu pratar vi om något annat, tycker jag.