Saker som Helmut får höra av mig en normal dag:
- Hej!
- Nämen! Vad är det här för en fot? Jag tror att jag äter upp den!
- Men hej älsklingen!
- Vad tror du? Ska vi gå ut och gå en sväng?
- Hej!
- Nämen! Är det du som ligger här? Är det du?
- Åh, hej!
- Ska vi äta?
- Hej!
- Vad är det här för en söt en pojke? En så fin pojke tror jag aldrig att jag har sett förut!
- Men hej! Hej på dig!
- Ska vi gå och titta i fönstret när pappa kommer?
- Hejhej!
- Nämen! Vad är det här för ett gulligt tjockislår? Nu pussar jag upp det!
- Hej!
- Är det dags att sova en stund?
- Men hej! Är det du som sitter i mitt knä? Det hade jag aldrig kunnat tro.
Undrar hur mycket intryck barnen tar av det de får höra de första månaderna. Är det allt för mycket kommer Helmut definitivt att bli en mycket förvånad och överentusiastisk man som inte kan ta ett beslut själv och hälsar alldeles för mycket på folk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Vi har en tvångsmässig mening som lyder "Öh, hoppas att du har förståååått!" varje gång Pom tittar på oss. Det och "mammas lilla lillhuvud". Fin framtid för pajken.
SvaraRaderaSjälv sjunger jag Ekorr'n satt i granen 18 gånger om dagen, så jag är inte ett dugg förvånad om Vendelas första ord blir "tallegren"...
SvaraRaderaKonstigt egentligen vad larvig man är emot de små..? Väldigt mycket hej och nu ska jag äta upp dig mm blir det. ;) inte konstigt kanske att han säger hej (omedvetet?) hela tiden.
SvaraRadera