Konstig start på dagen

I morse kom maken in med sonen till sovrummet där jag låg och slumrade.
- Han har fått ny blöja och droppar, meddelade han.
- Jahaja, tänker jag.

But why? slår det mig med full kraft när maken gått ner för trappan igen. Hela grejen, som först verkade så normal, blev plötsligt mycket konstig. Vi har ju för sjutton typ slutat med Minifom, minns inte maken det? Och Helmut åt för mindre än en timma sedan och visar inga som helst tecken på hungersnöd. Konstigast av allt är att aldrig tidigare har maken varit så bestämd över när pojken ska äta. När Helmut skriker kanske maken lite försynt frågar om det är dags för mat, och då säger jag ja eller nej, men aldrig har han gjort såhär och förberett honom för mat genom att ge honom droppar utan att konsultera mig. Mycket konstigt. Mycket, mycket konstigt, tänker jag. Men eftersom det nu var så viktigt att han skulle få mat att han nu redan fått droppar är det väl bäst att pojken får ett mål då.

Snart konstaterar jag att det var exakt som jag misstänkte. Inte är Helmut särskilt intresserad av mat inte. Han äter lite, mest för syns skull, och glor sedan i taket istället. Då slår det mig att maken förstås menade vitamindropparna. Varför jag kopplade till Minifom är ett mysterium. Helmut får alltid vitamindropparna när vi byter morgonblöjan. Och vi har ju för sjutton typ slutat med Minifom, minns inte jag det?

Tack till: min make och son som står ut med sin förvirrade maka och mor.
Inte tack till: min hjärna.

EDIT: Jajustja, alla människor på jorden kanske inte känner till Minifom (precis som inte jag gjorde för 4,5 månader sedan). Det är medicin för spädbarnskolik eller bara spädbarns-ont-i-magen som bryter ner gaserna i magen. 10 droppar ges med sked innan varje måltid.