5 december 2009

Pekboksläsningen börjar gå på autopilot för oss båda

- Titta! Där är ju Laban!
- Dä. Dä!
- Ja däääär är Laban!
- Dä.
- Och Laban sitter och äter.
- Dä.
- Ja ser du vad han sitter och äter. Namnamnam.
- Dä. Dä.
- Precis som du brukar göra Helmut.
- Dä.
- Jaså, vill du titta på Laban?
- Dä.
- Ja, skaka Laban, du.
- Dä!
- Får jag tillbaka Laban?
- Dä.
- Titta! Där är Laban också!
- Dä. Dä!
- Ja däääär är Laban!
- Dä.
- Och Laban ligger och sover.
- Dä.
- Ja ser du vad han ligger och sover. Snarksnarksnark.
- Dä. Dä.
- Precis som du brukar göra Helmut.
- Dä.
- Jaså, vill du titta på Laban?
- Dä.
- Ja, skaka Laban, du.
- Dä!
- Får jag tillbaka Laban?
- Dä.
- Titta! Där är Laban också!
- Dä. Dä!
- Ja däääär är Laban!
- Dä.
- Och Laban är ute och plockar blommor.
- Dä.
- Ja ser du vad han plockar blommor. Plockplockplock.
- Dä. Dä.
- Precis som du brukar göra Helmut. Eller vänta nu... Jaja skit samma.
- Dä.
- Jaså, vill du titta på Laban?
- Dä.
- Ja, skaka Laban, du.
- Dä!
- Får jag tillbaka Laban?
- Dä.

2 kommentarer:

  1. Känner igen det där jävla tjatet! Å vem är det som påstår att det är mysigt att läsa med sina barn? Dom ljuger.

    SvaraRadera