Mätt?

I dag vid kvällsmålet gjorde Helmut som han gör ibland för att, gissar jag, make a point. Han spottar ut flaskan, kniper med läpparna, vänder bort huvudet, grabbar tag i flaskan, motar ner den under fötterna och sträcker ben, fötter och tår så att flaskan kommer så långt bort från munnen som möjligt.

Jag är ju rätt ny som mamma, men vissa saker med barn är ju så sjukt uppenbara att det inte går att göra fel. Mota bort flaska = är proppmätt och vill inte ha något mer.

...

Det baserar jag dels på han är så övertydlig, dels på att jag alltid prövar att truga i honom lite till.

...

Ungefär sju gånger till försöker jag, alltid med samma resultat - flarran under tåspetsarna.

...

Det måste ju bara betyda att han är mätt.

...

Eller? Hoppas att han inte somnar hungrig nu bara.