En dammtuss. Varför?
- Mamma, ibland blir jag så sjukt less på mig själv. Jag kan inte låta bli att stoppa in allting jag hittar i munnen. Och med allting menar jag a l l t i n g. Torkade ostkanter, grus, skor, allt. Det är så jävla vidrigt ska du veta. Jamen tänk själv att inse att du precis stoppade en gammal brödbit, gud vet hur gammal, i munnen. Ibland hinner inte ens vara med själv innan det åker in. Typ: "Jaha, ett skitigt löv. Förmodligen kryllar det av baciller på det. Hu, vilket äckligt löv. Hoppas att mamma städar sna... nej helvete, inte i munnen! Av alla ställen jag kunde göra mig av med det! Disgusting!" Jag vet inte varför det blir så, mamma. Och det känns som att jag inte kommer att kunna sluta inom en särskilt snar framtid.
Inlägg
Vi har två barn. Elliot 6 år och Elvira 4 år. Elliot har alltid varit lugn och ALDRIG stoppat ngt i munnen. Elvira däremot...Redan i magen kände jag att det här barnet blir ngt att bita i. Mycket riktigt. Från början så var tösen högt och lågt, hon hade knappt tid att amma och hon stoppade allt, ALLT i munnen. Blomjord var nog en favorit, för d åt hon varje dag. Fast det värsta jag visste var när hon åt insekter!!!(levande) Inte nog med att det är superäckligt, jag är jätterädd för alla slags inseketr! Så när jag skulle in med mitt finger i munnen på henne så var det väldigt traumatiskt...
SvaraRaderaNu är hon som sagt 4 år och hon har slutat stoppa saker i munnen...gudskelov.
Så håll ut lille H kommer att sluta han med...om två-tre år... =)