Vanlig missuppfattning chez nous

När jag har gjort mig klar för kvällen smyger jag tyst in i det kolsvarta sovrummet. Mission: krypa ner under täcket utan att väcka Helms. Just till vänster innanför dörren ligger älsklingen, och ofta surfar han på sin iPhone när jag kommer på tåspetsarna över tröskeln. När han gör det brukar han vända luren mot mig. Det är för att han ska lysa upp åt mig så att jag kan tassa in, men ibland ser det verkligen ut som att han vill visa mig något när han skjutsar iPhonen mot mig. Så ibland stannar jag upp där i dörröppningen, kisar och letar efter något spännande på skärmen. När man scannat Aftonbladetsidan eller vad det nu kan vara som man fått i ansiktet utan att ha hittat något särskilt intressant får man lite moloket tassa vidare till sin sida av sängen.

Eller som tidigare, när Helmut "sov" i vår säng, använde jag ibland telefonen för att se vad Helms egentligen sysslade med. Och det fick man veta, men i det blå strålkastarljuset fick man ibland också se ett nyvaket och fundersamt karlaansikte med håret på ändå som bekymrat försökte lista ut vad som var så viktigt att jag tyckte att han behövde veta det mitt i natten.