Hur man tämjer en Helm-man

För en vecka sedan var det en dröm att lägga Helms. Vi lade honom i sängen, sjöng om lusegrisen, gick därifrån och Helmut gnällde lite men efter någon minut var det klart och betart. Ungen sov som ... tja ... en bebis. Sedan Helmut lärde sig att ställa sig själv är det andra tider. Han har blivit en superbebis vid läggdags. Han är inte längre Helmut, han är He-Man. Eller Helm-man. Och ljudet av sovrumsdörren som stängs numer signalen för att Helmut ska bli Helm-man. Det tar 0,5 sekunder från det att man smyyyger igen dörren till dess Helmut har blivit Helm-man, snurrat på sig, ställt sig på alla fyra, greppat spjälorna, dragit sig mot sängens långsida, ställt sig upp och börjat gapa. Helm-man gör inget annat än att stå där och gapa för full hals till dess man kommer in igen. Då tystnar han och gnuggar sig sömndrucket i ögonen. Bra. Helmut är tillbaka, tänker man.

Man plockar upp det man tror är Helmut (man kan tycka att Helm-man-masken över ögonen borde ge en ledtråd, men man är lika godtrogen varje gång) för att lägga ner honom. På nedvägen sätter Helm-man igång med att skrika dubbelt så högt som han gjorde innan man kom in. Han snurrar på sig i ens armar för att landa på alla fyra. Sedan gör han en snabb manöver, och innan man begripit vad som hände står han där och svajar igen med vibrerande gomsegel.

Som tur är vet jag vad som är Helm-mans kryptonit. Ger man honom lillfingret förlorar Helm-man alla krafter som i en blinkning. The pinkie = No powers in a blinkie. Lillfingret inaktiverar samtliga Helm-man-muskler - ju mindre muskler, desto snabbare går det. De som inte orsakar att han omedelbums dråsar ihop, typ de i nacken, ögonen, armarna, bara kapitulerar utan omsvep. Precis som sånna leksaker som rasar ihop när man trycker in en platta på undersidan. Större muskelgrupper, som ben- och ryggmuskler, tar lite längre tid på sig att sega ihop sig, men det dröjer inte många sekunder innan Helm-man sitter som en hösäck på madrassen, en spillra av sig själv.

Där någonstans inser han vad som håller på att hända, spottar ut fingret, skriker och grabbar spjälorna igen. Man jagar Helm-man-munnen med lillfingret medan hans huvud går till höger, vänster, höger, vänster och man erbjuder, erbjuder, erbjuder lite mer kryptonit. Helm-man vet vad det innebär, men kan tillslut inte värja sig, slurpar i sig fingret och segar ner igen. Den här gången kanske man får lägga ner honom innan han spottar ut fingret igen. Han vägrar att se sig besegrad och som en halvknockad, groggy boxare försöker han vända sig och ta sig upp på knä, men man erbjuder bara lite mer kryptonit och Helm-man tar den och vänder sig tillbaka på rygg och suger och himlar lyckligt med ögonen. Nästa gång han släpper fingret är det Helmut som spottar ut det för att han vill vända sig och sova på sidan. Skeletor-mama wins.