Tecknet!

Nu har Helmut sagt fasligt många ord. Mamma, pappa, nä, hej, oj och så vidare. Man vill ju gärna tro att han har börjat prata, men eftersom orden kommer lite random och gärna mitt i en massa dadadagliglä-svammel kan man aldrig vara säker på att han vet vad han gör. Eller, man kan nog vara rätt säker på att han inte vet vad han gör. Men jag vill ju veta vad som är hans första ord och när han sa det, precis som vissa föräldrar som kan säga: "den 13 november sa han sitt första ord och det var mamma". Om det fortsätter såhär måste jag säga: "någon gång ungefär mellan att han var 5 och 9 månader sa han sitt första ord och det var något av följande 25 ord".

Därför har jag och Helmut nu kommit överens om att han ska göra ett tecken när han verkligen menar till exempel hej. Han ska stirra mig stint i ögonen, nicka diskret och sedan, på ett samlat sätt, säga "hej" eller vad det nu är han vill ha sagt utan något svammel varken före eller efter.

Det här blir bra. Jag kommer bräcka alla andra föräldrar när jag till och med kan återge klockslaget då han sa sitt första ord.