Helms sitter och leker precis så livligt som han brukar, ryar runt med prasselboken, hamrar, slår och ackompanjerar leken med lite glatt dadadada. Det är helt enkelt bra skit, härliga tider. Jag lägger fram en majskrok. Helms stillnar och ansiktet förvrids med en gång till en grimas. På 0,3 sekunder går han liksom in i ett helt annat mode. Han stirrar på majskroken. Plockar upp den. Vrider och vänder på den länge. Greppar och släpper, greppar och släpper, men majskroken har smält fast i dreglet han hade i handen, så den stannar där. Vrider lite mer på den. Han gör undersöker den noggrannt, allt i den frusna äcklade grimasen. Flera, flera minuter sitter han så och betraktar kroken i försiktig tystnad, som att han verkligen försöker förstå vad i hela helvete det är för vidrig liten sak han har fått i handen. Det enda han aktar sig noga för, som vanligen är åtgärd 1A i undersökningsförfarandet, är att stoppa in den i munnen.
Man kan kort och gott säga att Helmut inte gillar majskrokar.
Inlägg
Stackars. Pom tycker att det är guds gåva till mänskligheten. Han trycker fem-sex stycken innan vi ens fattat att han slukat den första. Han har till och med utvecklat en variant där han nonchalant sliter av den på mitten med hjälp av sina sylvassa gadds och sedan typ.. trycker in båda halvorna samtidigt. Galet. Och hemskt. Måste börja skära dem i bitar så han inte sätter i halsen. Helms kanske är mer en "rån-typ". Med philadelphiaost. LillLage var av den sorten.
SvaraRadera