Eftermiddagssång

Helmut var ett vackert barn, vackert barn, vackert barn, Helmut var ett vackert barn, vackert barn.


Han bodde i ett ra-adhus, ra-adhus, ra-adhus, han bodde i ett ra-adhus, ra-adhus.


Så kom den onda féen (ej i bild, men man ser ju Helmuts skräckslagna min) in, féen in, féen in, så kom den onda féen in, féen in.


Helmut sov i 32 minuter, 32 minuter, 32 minuter, Helmut sov i 32 minuter 32 minuter.


Och häcken och gräset och ogräset växte kämpahög, kämpahög, kämpahög, och häcken och gräset och ogräset växte kämpahög, kämpahög.


Då kom den vackra prinsen in (ja, här blev det lite knäppt, prinsen och Helmut är som samma person, men jasom jasom), prinsen in, prinsen in, så kom den vackra prinsen in, prinsen in.


Helmut får ej sova mer, sova mer, sova mer, Helmut får ej sova mer, sova mer.


Och prinsen dansar med sin brud (det här blev ju ännu knäppare men skit i det nu, nu är vi nära upplösningen), med sin brud, med sin brud, och prinsen dansar med sin brud, med sin brud.


Och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig, fröjda sig, och alla hjärtan fröjda sig, fröjda sig.