Sitter i bilen på väg hem från Helmuts morföräldrar, där vi spenderat helgen. I vanlig ordning gjorde vi inte många knop, det typ största projektet vi tog oss för var att spela Alias (en ska förklara ett ord för den andra och får förstås inte använda delar av ordet eller så). Jag totalägde upp hela skiten. Inte resultatmässigt kanske - jag och mamma förlorade med en halv spelplan mot syster och älsklingen - men jag gillar mitt sätt att (inte) tänka under press om jag får säga det själv. Eller vad tycks om följande insatser:
- En politisk diskussion?
- DISKUSSION! (säger man bara samma sak lite högre kanske det går hem, måste jag ha tänkt. Det gjorde det inte.)
Syster: Fågelnäsa?
Älskling, jättesnabbt: Näbb!
Mamma, nästan lika snabbt: Näbb!
Jag, hjälplöst sist på bollen men mest högljutt: NÄBBINÄBB!
- Stor katt?
- GUBBKATT!
Medan motståndarlaget kippade efter andan mellan skrattkramperna över detta obegripliga svar skyllde jag fnittrande allt på mamma i fast övertygelse att det var hon som sagt gubbkatt som ledtråd och vilken konstig ledtråd är inte gubbkatt till det rätta svaret leopard? Jag fastnade ju helt i det spåret och flera dyrbara sekunder försvann till att försöka reda ut det där.
Ja, med mig på laget kan man ju fundera över varför vi förlorade så stort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Då skulle du ha varit med några dagar innan då pappa briljerade i ett parti NE. Vet inte om mamma berättade det? Han skulle komma på ordet "förfasad" och sa både förskräckt och fasa. Jag tyckte han var så nära så jag hjälpte honom lite och sa att det var en blandning mellan de två orden han sagt. Då säger han "skräckfasa? Nej... Vänta nu... (grubblar i minst 10 minuter, jag överdriver inte) FASANSKRÄCK!" (Alltså [fasán], fågeln)
SvaraRaderaSå det sitter väl i generna.