Man ger honom lillfingret...

Att ge Helmut lillfingret när han ska sova är som rysk roulette. Ibland suger han och somnar förnöjt. Ibland biter han till ordentligt. Sedan han fick sin tand tycker jag faktiskt att det inte är särskilt charmigt, men jag har lärt mig att snabbt och smidigt flytta fingret åt sidan så att han tuggar med tandköttet istället. I går vid läggdags upptäckte jag att nästa tand brutit sig genom. Därmed ökade risken att få fingret avknipsat vid andra leden med 100%.

Nästa projekt i Helmuts uppfostran: att få honom att förstå att hans egna tummar går utmärkt att trösta sig med.