Erkännande från en tjyvaktig skata

Det här är en fin pekbok om en kanin som bajsar så att en kompis växer upp ur marken. Man får den om man köper fem burkar Hipp barnmat. Helms tyckte mycket om boken. Så mycket att den snabbt blev rätt kantstött. I går tänkte jag att jag köper fem burkar till. Så har vi en bok som han får suga på och en som vi kan peka i, tänkte jag. Väl i barnmatshyllan var Hipps 6-månaderssortiment rätt urplockat, och jag hittade bara två burkar jag ville ha. Äh, inte vet kassörskorna om att det ska vara fem burkar, jag smyger med boken ändå, tänkte jag. Om jag blir påkommen säger jag att jag glömde av mig och plockade andra märken barnmat när det nu var så dåligt sortiment.

Men samvetet åt mig. Som det åt mig resten av shoppingturen. I kassan passerade boken kassörskan utan problem, men det slutade inte äta mig för det, tvärtom. Med hälften av varorna nedpackade i påsen hade samvetet slukat mig från topp till tå. Vad är jag för en mamma som stjäl böcker? När vi dessutom redan har en? Tänk på barnet som inte får någon pekbok om den bajsande kaninen. Ojojoj. Så när jag kom till boken i mitt påspackande låtsades jag komma ihåg mitt misstag.
- Ojdå, sa jag till kassörskan. Jag glömde visst av mig, jag tror att jag bara köpte två burkar Hipp, det skulle ha varit fem. Så du får tillbaka den här boken.
- Jaha, ojdå, sa kassörskan och vände och vred på boken. Men du, du kan nog ta den ändå.
- Är det säkert?
- Ja, det går bra. Det fanns väl många böcker kan jag tänka mig?
- Jo, det gjorde det. Tack!

Men samvetet maler igen. För det var faktiskt den näst sista boken. Vad är jag för en mamma som stjäl böcker från små barn och ljuger snälla kassörskan rätt upp i ansiktet? Nu tänker jag att om jag tvättar byken offentligt och dessutom promotar Hipp litegrann kanske vi kan glömma hela den här historian.

Hipp är bra ekologisk barnmat. Köp dem. Gärna minst tre burkar och hälsa från mig, eller ännu hellre fem burkar och TA DÅ FÖR GUDS SKULL INGEN BOK, så hoppas jag att vi kan vara kvitt.