Ett himmelskt ögonblick

I går kväll var Helmut inte särskilt intresserad av att sova. Istället ville han stå, titta runt, busa, suga på händerna och sånt. Vid ett tillfälle satt han på min mage och undersökte sin fot väldigt grundligt, egentligen för allra första gången. Han var så koncentrerad, knep med tårna, nöp med fingrarna och drog i de tår han fick tag i. Det såg så underbart, roligt och sött ut att jag brast ut i skratt så att hela pojken hoppade. Han tittade upp på mig med ett mycket förvånat uttryck men sprack snart upp i ett stort leende. Och jag skrattade ännu mer. Han började klucka och skratta han också. Jag skrattade ännu mer. Tillsist gapskrattade vi båda två en stund tills han hittade något annat att göra. Underbara pojke!