Medan jag dreglandes fyllde på i lösgodispåsen gick en liten flicka förbi. "Mamma, mamma, kan vi köpa godis?" gnällde hon. "Nej, vi behöver inget godis i dag" svarade mamman. Ouch, den satt där den skulle. Som att jag behövde godis. För att jag är en sockerjunkie, en knarkare utan karaktär nog att vänta till helgen, tänkte väl mamman. Med all rätt.
Det var inte så många i butiken, så vi hamnade efter mor och dotter i kassakön. Medan mamman plockade i de sista varorna i kassen gjorde dottern stora ögon för vår godispåse som nu fanns i varufållan bredvid deras. Hon var som hypnotiserad. Tittade. Rörde. Lyfte. "Mamma, titta de har ju köpt godis!" "Mmmm" "Och vad mycket godis!" "Mmm, de har köpt för flera dagar". Oooouch. Såklart att vi inte hade köpt för flera dagar. Jag plockade på mig så mycket som jag brukar för en kvälls sockerfix. Dags att skära ner på karamellerna, månne?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar