En dåres logik

I dag handlade jag pelargoner. På utsidan av blombutiken hade de smällt upp stora skyltar om att de sålde en för 30 kronor eller fyra för 100. Okej deal, tyckte jag. Döm om min förvåning när jag kom in och hittade, förvisso blomlösa men dock gröna och fina, pelargoner för en femma plantan. Mina fyra kostade alltså en tjuga blott, hurra!

När jag kom till kassan blev det desto mindre muntert. Tydligen var det nyligt de hade gjort prissänkningen, och därför hade de inte fått ordning på priserna riktigt. Kassan registrerade att en pelargon = 5 kronor men fyra pelargoner = 100 kronor. Pojken bakom scannern i den enda öppna kassan fick ett väldigt sjå. Han prövade rätta själv (jag skälvde till i ett rungande "uh-oh, detta går aldrig vägen" när jag såg honom slå in 4*5= på miniräknaren). Utan framgång. Han gjorde som han gjort med kunden innan mig och ringde någon kunnigare. Utan framgång. Han fixade och trixade. Utan framgång. Bakom mig växte kön kämpalång och jag undrade varför han inte bara kunde ta tjugan jag viftade med och registrera de där stackars blommorna senare. Tillslut fick han ordning på rabatterna ungefär samtidigt som en kollega kom.
- Jag gör två köp och slår in två åt gången, då kommer man undan det där, tipsade hon.
- Pfft. Det är ju dubbelt så mycket jobb, fnös han.

Jag och alla andra grönfingrade i den långa kön bakom mig himlade med ögonen och höll med. Hur tänkte den dära jäntan egentligen?