I natt vaknade Helms i ett vansinnesutbrott. Han fullkomligt gallskrek i ren(t?) och skär(t?) raseri, fäktade och vred. Båda hans ömma föräldrar frågade vad som var fel och gjorde vad de kunde för att han skulle bli på bättre humör, utan resultat. Tillslut somnade vi allihop, ovänner.
I dag är det tryckt stämning i familjen. Hushållet har delats i två tysta läger. Jag och maken sitter vid köksbordet och ger varandra menande blickar mellan kaffeklunkarna. Helmut sitter på golvet och leker lite på måfå med sin prasselbok och vägrar titta åt vårt håll. Det här bådar gott inför de kommande typ 18 åren vi ska bo med varandra.
Inlägg
Jag som alltid brukar säga att dom är ju inte långsinta iallafall dom små liven. här pussas och slåss vi om vart annat. Men kanske har jag fel...
SvaraRadera