Dä!

Helmut är mycket förälskad i ordet "dä". Han säger det jämt. I kväll hittade jag början till en Powerpoint som framhäver däs många fördelar. Jag tror att ppt:en är menad som visuellt stöd till möten där Helmut ska konvertera svensktalande till dätalande.



Hur säger man dä?
Man säger först d och sedan ä.
Vid behov av nyansering kan säga ddddddä med eftertryck.
Går utmärkt att använda flera gånger på rad: Dä! Dä! Dä!


Gester som kan passa tillsammans med dä
En nonchalant vinkning.
Dregling.
Piratfejset.

När kan man säga dä?
När man är helt vaken.
0,2 sekunder efter man vaknat.
Medan man sover (passar mao folk som pratar i sömnen).

Till vem kan man säga dä?
Till mamma och pappa.
Till främlingar.
Till sig själv.

På vilket sätt kan man säga dä?
Man kan skrika fram det när mamma och pappa busar med en.
Man kan hulka fram det när mamma äntligen kommer efter fem minuter av femminutersmetoden.
Man kan viska fram det när man grejar med något pillrigt.

Praktiskt
För att konstatera var lampan är.
För att konstatera var Bruce är.
För att konstatera var något obestämbart är.


Matematiskt
dä = 3,14159265358979
dä är det förhållande som erhålls när en sträcka delas i en längre del d och en kortare del ä på så vis att hela sträckan d+ä förhåller sig till d som d förhåller sig till ä. Kvoten d/ä blir då cirka 1,618.
d² + ä² = dä² är kanske sant om triangeln har väldigt speciella mått.


Emotionellt
Som uttryck för glädje.
Som uttryck för frustration.
Som uttryck för upprymdhet.

Filosofiskt
Dico dä, ergo sum
Om ett träd säger dä i skogen när ingen hör, låter det då?

Var finns dä? Inom kandidaten eller utanför kandidaten?

Sentimental söndag

Det är min lediga dag i dag och solen får snön att gnistra. Helmut och Helmutpappan är hos Helmutfarmorn och busar. Så obeskrivligt underbart med en dag för sig själv, helt utan krav.

Jag vaknade 10, drog mig till 10.30, gick upp för att göra en god och gigantisk frukost med färskpressad apelsinjuice och sega smörgåsrån. Slog mig ner i soffan för att läsa Alex Schulmans "Skynda att älska", och läste den från pärm till pärm. Den var vacker, sorgsam, spröd och framför allt, en kraftfull påminnelse om att allt som betyder något här i livet är de man älskar. Som sin son, sin man, sin mamma, sin pappa och sin syster.

Gick till köket för att plocka undan disken och hittade Helmuts mugg med torkade grötflagor och rispor efter tänderna runt pipen. Nu längtar jag bara tills de kommer hem igen. Hur kan något vara obeskrivligt underbart när de inte är med?

Nästa man till badning

Nu är det Helmut som lyxbadar. Eller ja, lyx och lyx, han badar för att få bort det intorkade snoret i håret, smörgegget i pannan och elvan under näsan. Inga tända ljus eller badbomber, men väl full belysning och en stirrande mamma. Vattnet är ljummet och inte varmt och når honom bara till naveln.

Vid närmare eftertanke och av utformningen att döma är det nog faktiskt mer av ett straffbad än ett lyxbad.

Ren lyx

Nu ni! Nu ska jag bada varmt med ljuvliga julklappsbadbomben från Lush och tända ljus (ja, de är bredvid badet alltså).

Förutom att blöjhinken står och rekordosar 1,5 meter bort är det rålyxigt.

Skattjakt

 

Helmut gick på skattjakt under bordet och hittade en stor rikedom. Han prövade bita i dem sådär som han har sett westerncowboysare bita i mynt för att testa om de är äkta. De måste vara värda massor för alla var jättehårda, så det är knappast guld utan snarare diamant eller någon annan ädelsten, hälsar han. Tur att jag hindrade rikedomen från att åka ner i magen på honom, där gör de ju ingen nytta.

Nu blir vi rika

Har en affärsidé. Gardinhanddukar/handduksgardiner. Gardiner som man kan torka av sig på helt enkelt. Tror att den kan slå. Var jag fick den eminenta idé? Vet faktiskt inte. Den bara kom till mig.

Man får jobba med det man har

Förebild

Utförande

This could be the beginning of an ugly obsession

- Jaha älskling, hur gick det där då? Är du arg och saknar tilltro till mänskligheten?
- Nej, det gick hur bra som helst.
- Ja, att handla går ju bra. Jag menade BVC-besöket hos elaka tanten. Hur bestört är du över att de tillåter vilka som helst att jobba med barn?
- Nej men alltså det gick jättebra. Han väger 11 kg och är 79,5 cm.
- Ja siffrorna är väl hur bra som helst förstår jag, men tanten, vad sa tanten?
- Hon sa att han var en så fin pojke, heeeelt perfekt, vacker och otrolig.
- Va?! Sa hon? Näää, det har hon aldrig sagt till mig. Vadå varför sa hon det?
- Hon tyckte väl att han var det. Och så tyckte hon att jag var en bra pappa.
- Va?!?!?! Sa hon!?! Hon har aldrig sagt att jag var en bra mamma under någon av gångerna jag har varit där. Bara snork-pikat. Hon måste hata mig.
- Men hon sa att det var bra att du är ganska ung i alla fall.
- Va!?!?!?!?!?!?!? Sa hon!?!?!? Den lilla ... Vad menade hon med det? Hon kan väl skita i hur gammal eller ung jag är! Vad spelar det för roll hur gammal jag är, jag tar väl hand om Helms så bra jag kan oavsett hur gammal jag är!?
- Men hon var ju impad av Helms, är inte det viktigast? När hon frågade om Helms kröp fick jag nästan hålla mig för skratt. Det han ju gjort i hundra år.
- Men jag har ju sagt åt henne att han kryper. Det borde hon veta.
- Fast hon kanske inte kommer ihåg det, för hon sa att det var första gången hon träffade Helms.
- Jaha. Phu. Men då var det ju någon annan tant. Så bra, då löste det sig av sig självt - vi slipper henne och får en bra tant istället. Jag tänkte väl. Det lät helt out of character att hon var så snäll.
- Hmmmm... Kanske... Fast jag tror inte det. Hon hette Britta va? Och det finns bara en Britta på hela BVC? Det stod Britta på både dörren och namnskylten, så att. Men konstigt ändå att hon sa att det var första gången hon träffade Helms.
- VA?!?!?!?!?!?!?!?!? Sa hon!?!?!?!?!?!?!?!? Den satans ... Jag har ju varit dit flera gånger med honom?! Hur kan hon inte minnas det? Hon måste ju ha anteckningar om oss? Nej, nu har jag räknat ut det här, hon hatar mig och låtsas som att jag inte existerar. Hon försöker peta mig ur min egen familj. Hon är ju helt knäpp på så många plan. Vi byter tant.
- Va? Näääää det tycker jag inte. Jag tyckte att hon var väldigt vän och fin. Jag känner inte alls igen det som du säger. Vi har bokat ny tid och allt, men du slipper gå för det är dagen efter du börjat jobba igen. Bra va?


Oj då. Vilket sammanträffande. "Sammanträffande", skulle jag hellre säga. Eller till och med ""Sammanträffande"". Men in her double lying faces! Jag ska förlänga mammaledigheten två dagar bara för att gå dit, stirra henne i ögonen och bara säga "Jaha? Förvånad att se mig?". Eller nej, då kan hon svara något svårkontrat som "inte alls, ni har ju tid nu". Jag ska säga nåt bättre som jag ska spendera många nätter med att fundera ut. Jag måste börja genast om jag ska hinna. Det känns spontant som att jag behöver en stor och mycket omfattande plan för en hämndaktion värdig tanten.

Jag är förlåten

Ibland dyker det här meddelandet upp på min iPhone. Det är skönt, tycker jag. Någon slags mediaålderns syndaförlåtelse.

Jag väntar med spänning på ett annat meddelande. Typ "nu förköpte du dig rejält - och dessutom kommer du aldrig att använda den där blusen", "du skulle ha hoppat över de sista tre ölen igår" eller "man ska inte lägga krokben för barn".

Game on!

I dag ska vi benchmarka Helmut mot en lika gammal kis. Har en del trumfkort - Helms kan gå om man håller i honom i bara en hand, han kan säga Bruce, han kan klicka med tungan. Hoppas nu innerligt att kisen inte kan moonwalka eller nåt sånt galet. Är också lite oroad över att Helmut varken kastar slängkyssar eller flirtar - typiska charmoffensiver som är svårkontrade. Kan bli en hård match känner jag, men jag hoppas det inte är så hårfint att jag måste hetsa Helms att klättra i en trappa själv eller så.

Beroende på hur det går kanske vi svänger förbi en sexveckors bebis senare och trixar skiten ur henne för att boosta självförtroendet lite.

Synd bara att den inte går att använda på vuxna

Jag sjöng lite Singstar (jag vann!). Publiken var överhuvudtaget inte intresserad av mitt framträdande, så till dess stora och ljudliga missnöje tjudrade jag fast den och valde att tolka alla ljud från läktarplats som långdragna jubel och hurrarop. Bra, bra.

Hungrig kille

- Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu mamma? 37 minuter? Happhapphapp. Hur länge är det kvar nu? Fortfarande 37 minuter? Och nu? 37 minuter. Nu måste det vara 36 minuter. Inte? 37? Verkligen? Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu? 37 minuter? Och nu? 36? 36!? 36! Yes! Hur länge är det kvar till pajen är klar nu, mamma? 36 minuter? Är du säker att det inte är 12? Inte? 36 fortfarande? Jaha. Och nu?

Bwoo

Han kan knappt "mamma", "pappa" och "där" men börjar redan ge sig på att säga "Bruce". Skönt att han rätt prioriteringar, ungen.

Hej! Hej hej! Hej hej hej!

Fast å andra sidan kanske man inte ska vara så orolig när Helms hälsar på människor, kända eller okända. Man kanske ska vara oroligare över att han hälsar på ... ja ... vad fan som helst egentligen. Om det börjar visa sig att han förväntar han sig ett svar från tapeten eller så, har vi ett större problem på halsen.

 

Ytterst osvenskt

Under lunchen på ett fik i dag var Helmut noga med att hälsa på övriga fikagäster, även de som han var tvungen att vrida ryggen ur led för att se, med vinkningar och glada "e dä!"-tillrop. Är han fullkomligt från vettet? viskade hans rodnande föräldrar till varandra under luggarna. Förstår han inte att han bor i Sverige? Har han lyckats undgå dygnet runt-mörkret, alla ordentliga köer och den dyra bensinen? Detta, att vara trevlig med okänt folk, är en impuls vi måste kväva snarast.

Och dessutom, ska det fortsätta såhär måste jag öva på mina skills i att låtsas att jag inte ser vad som pågår á la sval icke-kontaktsökande svensk. Som synes är skillsen nu under all kritik. Jag tar ju till och med kort på hela härliga situationen.