6 maj 2009

Mitt liv från Beck till beck - del 1

2002/2003 backpackade jag mig genom en begränsad del av Australien. Det hela var mycket spännande. Jag såg mig själv som ganska vuxen, mogen och intellektuell/djup, men såhär i efterhand skulle jag snarare kalla mig själv ung, dum och djuping-posör. Det var förstås ett avstamp från livet som jag kände till, mot något nytt. Vi träffade nya vänner, sköjdes av pissljummet vitt BIB-vin serverat direkt ur påsen, åt nudlar och Subway, skrattade åt det mesta och slog dank. Jag lyssnade mycket på musik, och hittade ett varuhus där man kunde lyssna på musik genom att scanna en skivas ean-kod i en manick med ett par hörlurar. Väldigt tekniskt avancerat, tyckte jag. Beck hade just släppt sin Sea Change, och även om jag aldrig köpte den lyssnade jag rätt mycket på den i butiken där. Jag lyssnade på många skivor, men Sea Change är av någon anledning den enda jag kan nämna.




Då tyckte jag mig vara rätt kulturell som "bodde" i ett annat land och allt, men när folk i efterhand frågar vad australienarna äter har jag inte svaret (inte är det bara nudlar och Subway? Väl?) och när jag och maken fantasireser till Sydney och jag ska guida honom runt staden kan jag bara vägen mellan Wake up!-vandrarhemmet och backpackerkontoret. Om än inte så intellektuell och kulturell var det en fin och nödvändig resa, på många sätt. En brygga mellan barndomen och vuxenlivet, om man ska vara dramatisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar