Middagsmålet

Älsklingen ringde för att höra om jag får i mig någon middag innan tåget. Japp! sa jag.

Skämmes

Avslutade en bra arbetsdag med trevliga människor med ett kapitalt bortgörande med den kanske trevligaste av dem alla.
- Åh så söta! Är det dina barnbarn?
- Nej, det är mina syskonbarn.
- Åhå, ja, dina barn är säkert inte så gamla att de börjar ha barn än.
- Vi har inte fått några barn.
- Jaha.

Två stora klavertramp på 1,2 sekunder, är det rekord? Sedan klädde jag mig och drog i sådan skam och hast att jag inte själv fattade vad som hände. Nu ska fru vatten i litermått och kaffe i mängder åka tåg i 2,5 timmar. Okissad.

Jag blir så trött på mig själv ibland.

Lyxvistelse

Hej kompisar! Mer sjukdom och pina. Nu är det Helmutföräldrarna som legat däckade i magsjuka. Bra, bra. Precis vad vi behövde. Nåja. Just så pass tillfrisknad är jag på jobbresa och bor på ett flärdigt hotell må ni tro, så det väger ju upp en hel del. Eller vad säger ni om detta:

•  Nytänkade konst i hotellets korridorer. Mitt tränade konstöga säger mig att det är en äkta Pollock där på heltäckningsmattan. Herregud, vanligtvis brukar man kedja fast dyr konst, här går man på den. 

• Välkomnande exklusiv chokladbit (Marabous Oraïa). Finns att hämta i exklusiv korg på toaletten. Nam nam!

• Det verkar som att alla gäster har en personlig hotellkontaktperson för att man ska känna sig tryggare under vistelsen. Hur ska jag annars tolka att samma kille har varit min receptionist, kypare och förmodligen också kock? Sjukt påkostat!

• Det verkar som att alla gäster också får en personlig restaurang. Inte en själ (förutom min egen själ då) satt i restaurangen när jag åt. På vilket annat hotell avsätter man sådana resurser åt sina gäster?

• Det är ett all inclusive-hotell. Middagen var helt gratis, sviss i magen och sviss i plånkan!

• Sjukt snabb service i restaurangen. Jag trodde att jag väntade på menyn, men så plötsligt fick jag mat serverad helt utan min inblandning. Häpp bara! Den var troligen väldigt personalized and customized, för den hade ett väldigt speciellt namn. "Sådärja", sa kyparen och vände på klacken. Om man skulle våga sig på ett mer talande namn tror jag att det den skulle hetat något i stil med "Panerad grisstjärt alt valfritt annat vitt kött, kanske i en salig röra, al very much dente med flamberade potatisslantar och separerad bea". De måste dessutom vetat att jag haft magsjuka och inte borde äta hur mycket som helst, för det här kunde jag bara äta en tredjedel av. Snygg research! 

Nä ni. Nu ska jag kolla övriga finesser här. Till exempel har de två tv-kanaler här! 4:an och 6:an (sjukt innovativt, man tänker ju att de borde ha 1:an och 2:an om de nu ska ha två kanaler - spännande upplevelse)! Ska också pröva sitta på samtliga fem sittplatser i mitt enkelrum (två fåtöljer, en stol och en bänk med två sittplatser). Skitbra å ha om man inte kan bestämma sig för var i rummet man vill sitta och inte ids möblera om för varje ny ingivelse.

Jahaja

Hej kompisar!
Tiden går fort när man inte bloggar... Jag skulle på fullaste allvar ta en inspirationspaus i ett par dagar. Men det var så skönt att inte sitta framför datorn dagarna i ända att jag tog paus några dagar till. Sen glömde jag bort att blogga. Sen iddes jag inte. Sen visste jag inte vad jag skulle skriva om. Och nu då? Ja, inte vet jag vad vi ska göra av detta. Jag jobbar ju! Och Helmutpappan är hemma med Helmsalicious. Han har sagt att han kan vara vikariebloggare för mig. Vad tycker ni?

Annars är det som ni förstår mycket som har hänt. Till exempel så har...

... Helmut lärt sig att gå. För hundra år sen. Åh, det är så gammalt att han kan gå så jag förstår inte ens att jag tar upp det. Han var himla tio månader när han lärde sig. Nu är han snart tretton månader.

... han har varit sjuk. Här kämpar han mot RS-viruset klockan 03 en natt i typ mars.

... Helmut har ätit frusna blåbär i en sugmackapär. Sedan städade Helmutmamman ett tag och tänkte att det nog var sista gången han åt färgglada saker i vårt vita bo.

... och sedan har han flutit runt i badet som den färgglada sötkork han är.

... och Helmutmamman har åkt iväg till London en sväng och roat sig kungligt på Primark och Pret utan vare sig barn eller karln med väl med syster och pints.

... och därifrån fick Helmut en massa Londonkläder. Bland annat en Arsenal-pyjamas. Han blev inte glad för den, för han håller på Liverpool.

... men solglajjorna var bättre.

... nu i början på april fyllde Helmut ett år, storkillen. Så här såg han ut när han var exakt på minuten ett år. Sova bort en sån begivenhet, vad är det för sätt?

... och vi har lekt spöke...

... och föräldrarna har lekt kurragömma (medan Helmut hade andra saker för sig i köket).

... och så har den där kaninen varit på besök igen. Den trivs inte i fångenskap.

... och alldeles nyss har Helmut varit mera sjuk. Jättesjuk faktiskt. Så sjuk att han fick hälsa på alla doktorerna på Barn 2 i ett par dagar. Men nu mår han bättre.

Ungefär så är det väl här. Nu ska jag bara fundera på vad vi ska hitta på med bloggen. Ni är i alla fall snälla som klappar!