Äh, väx upp!

Middagsmålet

2010-04-29T17:54:00.001+02:00

Älsklingen ringde för att höra om jag får i mig någon middag innan tåget. Japp! sa jag.

Skämmes

2010-04-29T17:48:00.000+02:00

Avslutade en bra arbetsdag med trevliga människor med ett kapitalt bortgörande med den kanske trevligaste av dem alla.
- Åh så söta! Är det dina barnbarn?
- Nej, det är mina syskonbarn.
- Åhå, ja, dina barn är säkert inte så gamla att de börjar ha barn än.
- Vi har inte fått några barn.
- Jaha.

Två stora klavertramp på 1,2 sekunder, är det rekord? Sedan klädde jag mig och drog i sådan skam och hast att jag inte själv fattade vad som hände. Nu ska fru vatten i litermått och kaffe i mängder åka tåg i 2,5 timmar. Okissad.

Jag blir så trött på mig själv ibland.

Lyxvistelse

2010-04-28T22:22:00.002+02:00

Hej kompisar! Mer sjukdom och pina. Nu är det Helmutföräldrarna som legat däckade i magsjuka. Bra, bra. Precis vad vi behövde. Nåja. Just så pass tillfrisknad är jag på jobbresa och bor på ett flärdigt hotell må ni tro, så det väger ju upp en hel del. Eller vad säger ni om detta:

Nytänkade konst i hotellets korridorer. Mitt tränade konstöga säger mig att det är en äkta Pollock där på heltäckningsmattan. Herregud, vanligtvis brukar man kedja fast dyr konst, här går man på den.

Välkomnande exklusiv chokladbit (Marabous Oraïa). Finns att hämta i exklusiv korg på toaletten. Nam nam!

Det verkar som att alla gäster har en personlig hotellkontaktperson för att man ska känna sig tryggare under vistelsen. Hur ska jag annars tolka att samma kille har varit min receptionist, kypare och förmodligen också kock? Sjukt påkostat!

Det verkar som att alla gäster också får en personlig restaurang. Inte en själ (förutom min egen själ då) satt i restaurangen när jag åt. På vilket annat hotell avsätter man sådana resurser åt sina gäster?

Det är ett all inclusive-hotell. Middagen var helt gratis, sviss i magen och sviss i plånkan!

Sjukt snabb service i restaurangen. Jag trodde att jag väntade på menyn, men så plötsligt fick jag mat serverad helt utan min inblandning. Häpp bara! Den var troligen väldigt personalized and customized, för den hade ett väldigt speciellt namn. "Sådärja", sa kyparen och vände på klacken. Om man skulle våga sig på ett mer talande namn tror jag att det den skulle hetat något i stil med "Panerad grisstjärt alt valfritt annat vitt kött, kanske i en salig röra, al very much dente med flamberade potatisslantar och separerad bea". De måste dessutom vetat att jag haft magsjuka och inte borde äta hur mycket som helst, för det här kunde jag bara äta en tredjedel av. Snygg research!

Nä ni. Nu ska jag kolla övriga finesser här. Till exempel har de två tv-kanaler här! 4:an och 6:an (sjukt innovativt, man tänker ju att de borde ha 1:an och 2:an om de nu ska ha två kanaler - spännande upplevelse)! Ska också pröva sitta på samtliga fem sittplatser i mitt enkelrum (två fåtöljer, en stol och en bänk med två sittplatser). Skitbra å ha om man inte kan bestämma sig för var i rummet man vill sitta och inte ids möblera om för varje ny ingivelse.

Jahaja

2010-04-23T15:09:00.000+02:00

Hej kompisar!
Tiden går fort när man inte bloggar... Jag skulle på fullaste allvar ta en inspirationspaus i ett par dagar. Men det var så skönt att inte sitta framför datorn dagarna i ända att jag tog paus några dagar till. Sen glömde jag bort att blogga. Sen iddes jag inte. Sen visste jag inte vad jag skulle skriva om. Och nu då? Ja, inte vet jag vad vi ska göra av detta. Jag jobbar ju! Och Helmutpappan är hemma med Helmsalicious. Han har sagt att han kan vara vikariebloggare för mig. Vad tycker ni?

Annars är det som ni förstår mycket som har hänt. Till exempel så har...

... Helmut lärt sig att gå. För hundra år sen. Åh, det är så gammalt att han kan gå så jag förstår inte ens att jag tar upp det. Han var himla tio månader när han lärde sig. Nu är han snart tretton månader.

... han har varit sjuk. Här kämpar han mot RS-viruset klockan 03 en natt i typ mars.

... Helmut har ätit frusna blåbär i en sugmackapär. Sedan städade Helmutmamman ett tag och tänkte att det nog var sista gången han åt färgglada saker i vårt vita bo.

... och sedan har han flutit runt i badet som den färgglada sötkork han är.

... och Helmutmamman har åkt iväg till London en sväng och roat sig kungligt på Primark och Pret utan vare sig barn eller karln med väl med syster och pints.

... och därifrån fick Helmut en massa Londonkläder. Bland annat en Arsenal-pyjamas. Han blev inte glad för den, för han håller på Liverpool.

... men solglajjorna var bättre.

... nu i början på april fyllde Helmut ett år, storkillen. Så här såg han ut när han var exakt på minuten ett år. Sova bort en sån begivenhet, vad är det för sätt?

... och vi har lekt spöke...

... och föräldrarna har lekt kurragömma (medan Helmut hade andra saker för sig i köket).

... och så har den där kaninen varit på besök igen. Den trivs inte i fångenskap.

... och alldeles nyss har Helmut varit mera sjuk. Jättesjuk faktiskt. Så sjuk att han fick hälsa på alla doktorerna på Barn 2 i ett par dagar. Men nu mår han bättre.

Ungefär så är det väl här. Nu ska jag bara fundera på vad vi ska hitta på med bloggen. Ni är i alla fall snälla som klappar!

Felciterat

2010-02-18T21:15:00.001+01:00

Bara för att ni är så fina i kommentarerna till det förra inlägget ska ni få veta att rubriken "And you say ... nothing" var ett "citat" från The Strokes. Tror att det huvudsakligen var inspirerat från sången nedan. Så kan det gå när man citerar nåt man senast hörde för åtta år sen. En virtuell puss till den som hittar en bättre match till strofen "and you say ... nothing" ur The Strokes eller något annat band som låter som The Strokes material.

PS. Detta är ett undantagsinlägg pga söthetskommentarer. Bloggtorka gäller fortfarande.

And you say ... nothing.

2010-02-17T22:14:00.001+01:00

Hej kompisar! Stor bloggtorka. Återkommer när jag har något bra att säga. Eller något överhuvudtaget.
Peace out.

Drive in-skräckis

2010-02-15T23:40:00.000+01:00

Funderade på vad vi skulle hitta på idag, jag och Helmut. Kom att tänka på när jag var liten och det var fantastiskt spännande att tvätta bilen i automatiska tvättar. De där färgglada visparna som sopade förbi lika långt från näsan som ett bilfönster är tjockt var bättre underhållning än det mesta på tjocktv:n. Perfekt föreställning för Helmut, tyckte jag. Det tyckte inte han.

Viktigt!

2010-02-13T09:29:00.003+01:00

Hallå där! Ni har väl inte missat Skrytmorsans sons Barncancerfond-insamling till bästisen som har leukemi? Kika in här för att läsa Lages fina brev - och skänk en slant vettja. Det behöver inte vara mer än småpengar (om ni inte gärna vill slå på stort förstås, det är ju ännu bättre) och det skulle göra två underbara killar och deras familjer jätteglada.

Fast vid närmare eftertanke....

2010-02-12T11:46:00.001+01:00

... tror jag att jag tar tillbaka det där om vapenvila.

Förbud mot mammapet

2010-02-12T10:33:00.003+01:00

Helmut tycker absolut inte om att jag petar i hans näsa. Varken näsdukar, tvinnat toapapper eller lillfingrar får passera. För att inte tala om näsdropparna. Herregud, näsdropparna. Grannarna måste tro att jag har ihjäl honom att döma av hans protester.
Nu när han är snorig jämt och ständigt är det en daglig kamp. I dag gjorde han en riktigt snygg offensiv:

Ser ni? Det försvann lite i och med blixten, men han har skapat två identiska förbudsmärken i snor tvärs över näsborrarna (exakt som Förbud mot att parkera-skylten). Bara för att det var så snyggt gjort erbjuder jag vapenvila i dag.

Salong Klippt och skuret i flinka fingret

2010-02-11T11:23:00.005+01:00

Helmuts första besök på herrekiperingen Klippt och skuret i flinka fingret. Mycket spänd kliver han in och beställer sin nya look. Ta inte så mycket på längden, säger han.

Frisörskan nickar och fokuserar på den inte helt lyckade lodjurslooken. Hon jobbar så gott hon kan medan den uppenbart orutinerade kunden skakar på huvudet och försöker se vad som egentligen försiggår vid öronen, om vartannat.

Efter en klippning med rekordfå klipp är frisörskan ganska nöjd med resultatet - en cool frisyr till en cool kille, säger hon - och visar glatt upp spegeln för sin kund. Han blir rosenrasande, bestört och olycklig nästan på samma gång. Inte så mycket på längden, sa jag!

Varningssystem

2010-02-10T21:47:00.000+01:00

När Helmut kommer över den förbjudna fjärrkontrollen har han en liten dä-festival. Det bara sprutar dän ur munnen på honom, kanske för att han knappt kan tro att han verkligen har den i händerna och måste övertyga sig själv om att den verkligen är där.

Mycket bra. Ett litet varningssystem.

Snöhögsuppdatering

2010-02-09T23:52:00.000+01:00

Puh! Nu har vi skottat och skottat hela dagen och kvällen. Men det är betydligt större volym i den där snöhögen än man kan tro. Spadtagen märks knappt alls.
Trots att både jag och älsklingen varit på't ser den bara marginellt större ut än i eftermiddags.

(Såg att Unique undrade vad som hade hänt i det förra inlägget. Ingen fara, vi har bara haft en del bråk i vår BRF och vi vill liksom inte vara med i det där mer, så vi gjorde ett statement. Hoppas att de fattar piken och skriver ut oss ur föreningen. Dessutom har vi en vältrafikerad gångväg här utanför och det är många som kikar in i vårt kök. Det får de absolut göra, men då får de lov att jobba för det, fönstertittarna. På med rejäla vinterskor och täckbyxor, säger jag!)

Dagens, eftermiddagens, kvällens och morgonens planer

2010-02-09T12:55:00.000+01:00

Barnosäkring

2010-02-09T10:37:00.001+01:00

Den här barnsäkringen går inte så bra som jag tänkte mig, i vart fall inte i köket. När vi undanröjer en fara tar Helmut bara ett steg till vänster och hittar något som är både farligare och dyrare att greja med.

1. Tidningskorg
Till slut tog vi helt sonika bort tidningskorgen som Helmut inte kunde hålla fingrarna ifrån.
Värde: minusvärde. Allt som låg i tidningskorgen hade återvinningsstationen som nästa anhalt.
Fara: tidningspapper och trycksvärta är väl inte att rekommendera som mellanmål (Helmut misstar uppenbarligen tidningar för någon skum frukt eller så), men det innebär ingen direkt livsfara.

2. Ljusskåpet
Med tidningskorgen borta flyttades fokus till skänken. Dessa två dörrar innehåller diverse ljushållare och ljus. Barnsäkrade genom att spänna ett gummiband runt knopparna.
Värde: ringa. Skulle väl få en tia per hållare på en loppis, men vissa kostade förstås runt hundralappen när jag köpte dem.
Fara: ser framför mig hur Helmut sitter med ett värmeljus (tänt?) i munnen och vevar runt två ljushållare i glas i vardera hand. Inte bra. Men värmeljuset torde vara lite för stort för att kväva Helms på en gång, och jag tror att glassplittret bara hinner ställa till med ytliga sår, om jag är tillräckligt snabb.

3. Servett- och teknikskåpet
När så de två högra luckorna var ointagliga, beslöt sig Helms för att koncentrera sig på det vänstra. Det gick inte att barnsäkra med några gummiband eller luckhaspar, varför det var osäkrat ett tag. Det var många gånger jag hittade blöjrumpan stickandes ut ur skåpet innan jag kom på - jag tar helt sonika bort dörrknoppen!
Värde: trådlösa telefoner, en router, ett par laddare och en hög med Marimekkoservetter. Jovars, det skulle nog märkas i budgeten om vi skulle tvingas ersätta allt det på en och samma gång.
Fara: Servetter är betydligt mer lättuggat/lättrivet än tidningspapper och Helms, med sin trycka-in-så-mycket-som-möjligt-i-munnen-teknik, skulle säkert klara av att orsaka stopp i halsen rätt snabbt. Med Helmuts imponerande dregelutsöndring skulle det inte förvåna mig om han lyckades fixa sig en stöt från routern också.

4. Grenuttaget
Okej. Hela skänken säkrad, men Daredevil Helms ger inte upp. Snett till vänster hittar han ett stort och härligt grenuttag att pillra med (se bilden) (det var aldrig någon fara vid fototillfället, oroa er inte). Har nu beställt en Cablebox för att snarast möjligt opillergöra uttaget.
Värde: Sjäva grenuttaget är inte så mycket att hänga i julgranen, men jag utgår från att Helms planerar en magnifik kortslutning som kräver elektrikerhjälp och som får samtliga grejer som är kopplade till uttaget att explodera i blå lågor. Vi får räkna med att maxa kreditkortet.
Fara: Barn, el och exploderande kortslutningar är sällan en bra kombination. Direkt olämpligt, faktiskt.

5. Bredbandsbolagets livsviktiga och ytterst känsliga telefonidosa (ja, den heter så, säger de)
I och med Cableboxen kommer jag ha skapat en motorväg direkt mot telefonidosan som sitter där på väggen, i perfekt pillerhöjd, och lockar med tre blinkande lampor. Den som endast kan arbeta totalt ostört och som det redan har varit fel på i åtminstone två gånger.
Värde: Går inte att beskriva i ord. Vad gör vi utan internet? Vad gör vi?! Vad?!? Nej, men på riktigt. VAD GÖR VI UTAN INTERNET!?!?!?!?!
Fara: Mammas, pappas och Bredbandbolagets vrede. Ojämförbart farligast.

Dä!

2010-02-08T08:17:00.000+01:00

Helmut är mycket förälskad i ordet "dä". Han säger det jämt. I kväll hittade jag början till en Powerpoint som framhäver däs många fördelar. Jag tror att ppt:en är menad som visuellt stöd till möten där Helmut ska konvertera svensktalande till dätalande.

Hur säger man dä?
Man säger först d och sedan ä.
Vid behov av nyansering kan säga ddddddä med eftertryck.
Går utmärkt att använda flera gånger på rad: Dä! Dä! Dä!

Gester som kan passa tillsammans med dä
En nonchalant vinkning.
Dregling.
Piratfejset.

När kan man säga dä?
När man är helt vaken.
0,2 sekunder efter man vaknat.
Medan man sover (passar mao folk som pratar i sömnen).

Till vem kan man säga dä?
Till mamma och pappa.
Till främlingar.
Till sig själv.

På vilket sätt kan man säga dä?
Man kan skrika fram det när mamma och pappa busar med en.
Man kan hulka fram det när mamma äntligen kommer efter fem minuter av femminutersmetoden.
Man kan viska fram det när man grejar med något pillrigt.

Praktiskt
För att konstatera var lampan är.
För att konstatera var Bruce är.
För att konstatera var något obestämbart är.

Matematiskt
dä = 3,14159265358979
dä är det förhållande som erhålls när en sträcka delas i en längre del d och en kortare del ä på så vis att hela sträckan d+ä förhåller sig till d som d förhåller sig till ä. Kvoten d/ä blir då cirka 1,618.

d 2 + ä 2 = dä 2

är kanske sant om triangeln har väldigt speciella mått.

Emotionellt
Som uttryck för glädje.
Som uttryck för frustration.
Som uttryck för upprymdhet.

Filosofiskt
Dico dä, ergo sum
Om ett träd säger dä i skogen när ingen hör, låter det då?

Var finns dä? Inom kandidaten eller utanför kandidaten?

Sentimental söndag

2010-02-07T14:45:00.001+01:00

Det är min lediga dag i dag och solen får snön att gnistra. Helmut och Helmutpappan är hos Helmutfarmorn och busar. Så obeskrivligt underbart med en dag för sig själv, helt utan krav.

Jag vaknade 10, drog mig till 10.30, gick upp för att göra en god och gigantisk frukost med färskpressad apelsinjuice och sega smörgåsrån. Slog mig ner i soffan för att läsa Alex Schulmans "Skynda att älska", och läste den från pärm till pärm. Den var vacker, sorgsam, spröd och framför allt, en kraftfull påminnelse om att allt som betyder något här i livet är de man älskar. Som sin son, sin man, sin mamma, sin pappa och sin syster.

Gick till köket för att plocka undan disken och hittade Helmuts mugg med torkade grötflagor och rispor efter tänderna runt pipen. Nu längtar jag bara tills de kommer hem igen. Hur kan något vara obeskrivligt underbart när de inte är med?

Nästa man till badning

2010-02-05T09:44:00.001+01:00

Nu är det Helmut som lyxbadar. Eller ja, lyx och lyx, han badar för att få bort det intorkade snoret i håret, smörgegget i pannan och elvan under näsan. Inga tända ljus eller badbomber, men väl full belysning och en stirrande mamma. Vattnet är ljummet och inte varmt och når honom bara till naveln.

Vid närmare eftertanke och av utformningen att döma är det nog faktiskt mer av ett straffbad än ett lyxbad.

Ren lyx

2010-02-03T20:25:00.001+01:00

Nu ni! Nu ska jag bada varmt med ljuvliga julklappsbadbomben från Lush och tända ljus (ja, de är bredvid badet alltså).

Förutom att blöjhinken står och rekordosar 1,5 meter bort är det rålyxigt.

Skattjakt

2010-02-03T14:04:00.000+01:00

Helmut gick på skattjakt under bordet och hittade en stor rikedom. Han prövade bita i dem sådär som han har sett westerncowboysare bita i mynt för att testa om de är äkta. De måste vara värda massor för alla var jättehårda, så det är knappast guld utan snarare diamant eller någon annan ädelsten, hälsar han. Tur att jag hindrade rikedomen från att åka ner i magen på honom, där gör de ju ingen nytta.

Nu blir vi rika

2010-02-03T10:39:00.000+01:00

Har en affärsidé. Gardinhanddukar/handduksgardiner. Gardiner som man kan torka av sig på helt enkelt. Tror att den kan slå. Var jag fick den eminenta idé? Vet faktiskt inte. Den bara kom till mig.

Man får jobba med det man har

2010-02-02T13:48:00.000+01:00

Förebild

Utförande

This could be the beginning of an ugly obsession

2010-02-01T23:32:00.004+01:00

- Jaha älskling, hur gick det där då? Är du arg och saknar tilltro till mänskligheten?
- Nej, det gick hur bra som helst.
- Ja, att handla går ju bra. Jag menade BVC-besöket hos elaka tanten. Hur bestört är du över att de tillåter vilka som helst att jobba med barn?
- Nej men alltså det gick jättebra. Han väger 11 kg och är 79,5 cm.
- Ja siffrorna är väl hur bra som helst förstår jag, men tanten, vad sa tanten?
- Hon sa att han var en så fin pojke, heeeelt perfekt, vacker och otrolig.
- Va?! Sa hon? Näää, det har hon aldrig sagt till mig. Vadå varför sa hon det?
- Hon tyckte väl att han var det. Och så tyckte hon att jag var en bra pappa.
- Va?!?!?! Sa hon!?! Hon har aldrig sagt att jag var en bra mamma under någon av gångerna jag har varit där. Bara snork-pikat. Hon måste hata mig.
- Men hon sa att det var bra att du är ganska ung i alla fall.
- Va!?!?!?!?!?!?!? Sa hon!?!?!? Den lilla ... Vad menade hon med det? Hon kan väl skita i hur gammal eller ung jag är! Vad spelar det för roll hur gammal jag är, jag tar väl hand om Helms så bra jag kan oavsett hur gammal jag är!?
- Men hon var ju impad av Helms, är inte det viktigast? När hon frågade om Helms kröp fick jag nästan hålla mig för skratt. Det han ju gjort i hundra år.
- Men jag har ju sagt åt henne att han kryper. Det borde hon veta.
- Fast hon kanske inte kommer ihåg det, för hon sa att det var första gången hon träffade Helms.
- Jaha. Phu. Men då var det ju någon annan tant. Så bra, då löste det sig av sig självt - vi slipper henne och får en bra tant istället. Jag tänkte väl. Det lät helt out of character att hon var så snäll.
- Hmmmm... Kanske... Fast jag tror inte det. Hon hette Britta va? Och det finns bara en Britta på hela BVC? Det stod Britta på både dörren och namnskylten, så att. Men konstigt ändå att hon sa att det var första gången hon träffade Helms.
- VA?!?!?!?!?!?!?!?!? Sa hon!?!?!?!?!?!?!?!? Den satans ... Jag har ju varit dit flera gånger med honom?! Hur kan hon inte minnas det? Hon måste ju ha anteckningar om oss? Nej, nu har jag räknat ut det här, hon hatar mig och låtsas som att jag inte existerar. Hon försöker peta mig ur min egen familj. Hon är ju helt knäpp på så många plan. Vi byter tant.
- Va? Näääää det tycker jag inte. Jag tyckte att hon var väldigt vän och fin. Jag känner inte alls igen det som du säger. Vi har bokat ny tid och allt, men du slipper gå för det är dagen efter du börjat jobba igen. Bra va?

Oj då. Vilket sammanträffande. "Sammanträffande", skulle jag hellre säga. Eller till och med ""Sammanträffande"". Men in her double lying faces! Jag ska förlänga mammaledigheten två dagar bara för att gå dit, stirra henne i ögonen och bara säga "Jaha? Förvånad att se mig?". Eller nej, då kan hon svara något svårkontrat som "inte alls, ni har ju tid nu". Jag ska säga nåt bättre som jag ska spendera många nätter med att fundera ut. Jag måste börja genast om jag ska hinna. Det känns spontant som att jag behöver en stor och mycket omfattande plan för en hämndaktion värdig tanten.

Jag är förlåten

2010-02-01T10:38:00.001+01:00

Ibland dyker det här meddelandet upp på min iPhone. Det är skönt, tycker jag. Någon slags mediaålderns syndaförlåtelse.

Jag väntar med spänning på ett annat meddelande. Typ "nu förköpte du dig rejält - och dessutom kommer du aldrig att använda den där blusen", "du skulle ha hoppat över de sista tre ölen igår" eller "man ska inte lägga krokben för barn".

Game on!

2010-01-29T11:45:00.001+01:00

I dag ska vi benchmarka Helmut mot en lika gammal kis. Har en del trumfkort - Helms kan gå om man håller i honom i bara en hand, han kan säga Bruce, han kan klicka med tungan. Hoppas nu innerligt att kisen inte kan moonwalka eller nåt sånt galet. Är också lite oroad över att Helmut varken kastar slängkyssar eller flirtar - typiska charmoffensiver som är svårkontrade. Kan bli en hård match känner jag, men jag hoppas det inte är så hårfint att jag måste hetsa Helms att klättra i en trappa själv eller så.

Beroende på hur det går kanske vi svänger förbi en sexveckors bebis senare och trixar skiten ur henne för att boosta självförtroendet lite.

Synd bara att den inte går att använda på vuxna

2010-01-28T10:22:00.031+01:00

Jag sjöng lite Singstar (jag vann!). Publiken var överhuvudtaget inte intresserad av mitt framträdande, så till dess stora och ljudliga missnöje tjudrade jag fast den och valde att tolka alla ljud från läktarplats som långdragna jubel och hurrarop. Bra, bra.

Hungrig kille

2010-01-27T16:44:00.000+01:00

- Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu mamma? 37 minuter? Happhapphapp. Hur länge är det kvar nu? Fortfarande 37 minuter? Och nu? 37 minuter. Nu måste det vara 36 minuter. Inte? 37? Verkligen? Hur länge är det kvar till ost- och skinkpajen är klar nu? 37 minuter? Och nu? 36? 36!? 36! Yes! Hur länge är det kvar till pajen är klar nu, mamma? 36 minuter? Är du säker att det inte är 12? Inte? 36 fortfarande? Jaha. Och nu?

Bwoo

2010-01-27T15:16:00.000+01:00

Han kan knappt "mamma", "pappa" och "där" men börjar redan ge sig på att säga "Bruce". Skönt att han rätt prioriteringar, ungen.

Hej! Hej hej! Hej hej hej!

2010-01-27T08:43:00.000+01:00

Fast å andra sidan kanske man inte ska vara så orolig när Helms hälsar på människor, kända eller okända. Man kanske ska vara oroligare över att han hälsar på ... ja ... vad fan som helst egentligen. Om det börjar visa sig att han förväntar han sig ett svar från tapeten eller så, har vi ett större problem på halsen.

Ytterst osvenskt

2010-01-26T22:22:00.001+01:00

Under lunchen på ett fik i dag var Helmut noga med att hälsa på övriga fikagäster, även de som han var tvungen att vrida ryggen ur led för att se, med vinkningar och glada "e dä!"-tillrop. Är han fullkomligt från vettet? viskade hans rodnande föräldrar till varandra under luggarna. Förstår han inte att han bor i Sverige? Har han lyckats undgå dygnet runt-mörkret, alla ordentliga köer och den dyra bensinen? Detta, att vara trevlig med okänt folk, är en impuls vi måste kväva snarast.

Och dessutom, ska det fortsätta såhär måste jag öva på mina skills i att låtsas att jag inte ser vad som pågår á la sval icke-kontaktsökande svensk. Som synes är skillsen nu under all kritik. Jag tar ju till och med kort på hela härliga situationen.

Ingen analys, bara en slutsats

2010-01-25T16:37:00.000+01:00

Jag hade tänkt analysera "Mammas kille", men jag vet inte hur jag ska göra det. Jag är inte helt säker på vad den handlar om. Eller, den har ingen handling, ju. Den verkar konstatera att Helmut finns, att han är mammas kille, och att han är liten. Sedan blir han plötsligt en hel karl, om än liten. Sedan skiftar hastigt mellan att vara kille och karl. Totalt ologiskt. Om det inte handlar om ett maskhål i tiden som någon (jag?) leker tittut i, men det tror jag inte. Jag tänkte inte så när jag skrev texten.

Helmut får i alla fall höra "Mammas kille" flera gånger per dag. Jag tror inte att det är bra för hans utveckling.

Populär (?) sång @ the Helmuts

2010-01-25T15:04:00.002+01:00

Mammas kille
Text: Helmutmamman
Melodi: Alouette

Mammas kille, mammas lilla kille
Mammas kille, mammas lilla karl
Mammas lilla kille-karl, mammas lilla kille-karl
Kille-karl, kille-karl, kille-karl, kille-karl, aaaaaaaaah

Planering inför kommande samtal

2010-01-25T09:12:00.001+01:00

Nej men oj vad trevligt Helms, vill du mysa med mamma igen? Det går så bra. Vi glömmer bort hela den där tokiga "suga på mina egna tummar"-grejen som du fick för dig nyss. Ja, lägg dig här i min famn, så kan jag vagga och sjunga lite för dig och så kan du suga på mitt lillfinger som du alltid har gjort och så kan du somna så.

Ooooj så mysigt, ooooj så mysigt.

Jag förstod väl att du skulle ändra dig och tycka att mammas fingrar är godast igen. Vad sa du? Att dina tummar har börjat smaka konstigt? Jaså, det var underligt. Men det spelar ju ingen roll nu när du har mina lillfingrar att suga på istället. Va? Nej men det tror jag inte. Jag är rätt säker på att ingen var inne i sovrummet och joxade med dina tummar efter att du lagt dig igår. Väldigt säker är jag. Jaså? Smakar tummarna som Stopp och väx? Märkligt. Mycket märkligt. Jo men nu kom jag precis ihåg att det kan bli så när man är bebis. Nej, jag vet inte varför, så har det alltid varit. Men bekymra dig inte om det nu, ta mina fingrar istället, inga mammafingrar smakar nånsin Stopp och väx, vet du.

Ooooj så mysigt, ooooj så mysigt.

Totalt dissad

2010-01-24T20:29:00.000+01:00

Jaha!? Nähä!? Nu duger inte våra fingrar att suga på längre. Nu är det bara tummen.

Man kanske ska vara glad att händerna äntligen får torka och läka efter månader och månader av uppblottning och gnagande, men det är svårt att komma ihåg det när man så uppenbart inte är älskad och önskad längre.

Himla skitunge. Komma här och äga ditt eget sugbehov med dina goda och perfekt stora tummar. Du ska alltid behöva oss. Till allting. Hör du det? Alltid.

Möt Lars

2010-01-24T12:45:00.000+01:00

I förrgår överraskade Helmut mig med helt plötsligt utbrista "Lars!" med perfekt uttal. Sedan dess har vi undrat vem denne Lars är, för vi är inte så vidare bundis med någon Lars. Vi har kommit fram till att det måste vara den här arma trädgårdsarbetaren som Helmut släpar omkring på i tid och otid.

Älsklingen tolkar det - att Helmuts enda leksak som är formad som en människa är den leksak han krampaktigt tar med sig överallt och dessutom har döpt till Lars - som att han behöver en lillebror.

Å ja ba, eh? Vi kan väl köpa en ordentlig docka till honom istället? Alla nöjda.

Speciell konst för en speciell pojke

2010-01-22T22:26:00.001+01:00

I oktober kontaktade jag en, vad det verkar, duktig hobbykonstnär som jag hittade via en blogg och undrade om hon ville rita ett par tavlor till oss. Den initiala beställningen i kommentarfältet löd typ "vill du rita ett par enkla teckningar till oss? Du behöver inte använda färg. Vad tror du om 300-350 kr för två teckningar?". Hon sa ja. Jag blev jättetaggad för jag har en latent men gigantisk fäbless för personalized and customized grejer. Denna fäbless vaknar till liv när jag får möjlighet att beställa från hantverkare eller typ tryckerier. Vi utbytte något mail tills jag tillslut skickade detta mail (har kapat en del artighetsfraser, så det var lite längre från början).

Hej igen,
Jo. Vi vill ha två teckningar från dig om det fortfarande är ok? Vi sa ju svartvita teckningar, men du får välja själv om du vill jobba med bläck eller tusch eller blyerts eller vad man nu jobbar med om man är konstnärinna. :) Vi tänker rama in med passepartout och svart ram om det gör någon skillnad. Jag tog mig friheten att ladda ner och bifoga en av dina bilder som jag verkligen gillar (så att det blir rätt bild du tittar på). Molnen är verkligen superfina! Skickar också med en helt annan bild som jag har fastnat för - ett foto på en flicka med en boll som hänger på väggen hos "Christine". Jag menar inte att du ska göra precis en sån, men de här bilderna kanske kan ge lite inspiration, tänker jag? Jo, och så var det texter i teckningarna. Dels skulle jag vilja att det stod "Helmut" någonstans i båda teckningarna (vi tänker ge dem till vår son Helmut). Kanske lite halvgömt? Typ att det står i en hårlock eller i en linje? Och så vill jag ha med de här texterna, en i varje teckning förstås:

I was born to sing for you
I didn’t have a choice but to lift you up
And sing whatever song you wanted me to

Now the sky could be blue
I don’t mind
Without you it’s a waste of time

I övrigt har du fria händer. Säg bara till om något av det här inte funkar eller om du undrar över något! Vi kom ju överens om 300-350 kr, så välj en siffra däremellan som du tycker passar bra. :) Maila mig ditt kontonummer, och du får hemskt gärna skicka över en bild på teckningarna när de är klara så att jag ser att de existerar innan jag sätter in pengarna, så kan du skicka dem när du har sett att de kommit in. Inte för att jag misstror dig, men jag har haft problem med affärer över internet tidigare och har bestämt mig för att vara försiktigare med allt. :)

Men sedan kom jag på att jag inte fick med allt, så då skickade jag ett till mail.

Men hej igen. :)
Kom på en sak till. Om du tror att det blir för mycket text att ha mitt i teckningen och inte är för roddigt att få det att passa, tror du att du skulle kunna skriva texterna i liten stil och att de går som en "ram" runt respektive teckning?

Jag hörde aldrig av henne och nu undrar jag bara vad som gick fel? Det kan väl aldrig vara så att jag blev got carried away i min personalized and customized-vurm och hon tyckte att jag var en jobbig, krävande kund som plötsligt ville ha ett 1500-kronorsjobb för en femtedel av priset?

...

...

...

Nu när jag nyktert ser på det i efterhand tycker jag absolut inte att det var så. Hon har förmodligen varit sjuk i tre månader eller så (den där svininfluensan är inte att leka med) och hör av sig vilken dag som helst.

AHW

2010-01-21T15:32:00.002+01:00

I eftermiddag ska Skrytmorsan och Helmutmamman på AHW (after housewife). Mycket glädjande. Mycket behövligt. Pingade i går Skrytis denna lilla sammanfattning av mina förväntningar (biljettdramatiken = snubblande nära bio istället för AHW) (de tre damerna på rad betyder "detsamma" eller Macarenadansen. Macarenadansen kan också ses som ett allmänt glädjerop).

Tänkte mig alltså att vi glada i hågen går ut, dansar lite vackert, tar en (två?) öl och så äter vi lite sen. Och så är vi helt crazy och tar en (två?) öl till! Blev mycket förväntasfull över hennes svar. Nu taggar vi igång!

Och hon fortsätter bygga peppen. Under dagens diskussioner om var vi ska ta vägen tyckte hon såhär.

Vi bestämde oss för en typ engelsk bar (smudgade namnet. Vi vill inte bli överhopade av fans. Vi går ut för att AHW:a, inte skriva autografer),men jag tyckte att alternativet var nog så bra. Det enda jag oroar mig för nu är att långklänningen jag tagit fram ur resegarderoben blir lite overkill (vad är det för klädkod för en torsdags-AHW nuförtiden?). Särskilt som hon tydligen inte vill klä upp sig så fasligt. Jag tror att jag omprioriterar och nöjer mig nog med långklänningen utan släp.

Fri kommentarlejd!

2010-01-21T10:41:00.000+01:00

Jiho! Något (sista uppdateringen av Firefox?) har *peppar peppar* avförtrollat Blogspot åt mig. Det verkar som att jag äntligen kan kommentera min egen och andra Blogspotbloggar utan att behöva joxa med iPhonen (mycket bökigt). Nu kanske jag kan svara på de kommentarer jag får. Hurra!

Vaaar är Helmut?

2010-01-21T09:00:00.000+01:00

Vad vi gör? Men det ser ni väl. Vi leker tittut såklart. Inga konstigheter.

Bloggtips

2010-01-20T21:34:00.000+01:00

Ni måste läsa Sleep Talkin' Man med en hel bunt citat från en man som pratar i sömnen. Även om det skulle visa sig vara hittepå är det förjäkla kul. Tio favoritcitat, utan inbördes ordning:

"Hey, don't... don't say anything. Why don't you put it in an email, then I can ignore it at my pleasure."
"You can't be a pirate if you don't have a beard. I said so. MY boat, MY rules."
"Yes I'm sad, but if you stood further away, I'd be happier. No, further away. Well, let's face it, just fucking CUNT OFF! Thank you, I appreciate it."
"Potato bags. I can't find my potato bags. I need them! [desperately] Who's got my potato bags? Oh, fuck it! I'll have to use something else."
"Pork chops are most satisfying. Mmmmmmm. Dangle them from the ceiling."
"I haven't put on weight. Your eyes are fat."
"Now fuck off and let me bask in the glory of being me."
"I'd rather peel off my skin and bathe my weeping raw flesh in a bath of vinegar than spend any time with you. But that's just my opinion. Don't take it personally."
"Well that's just great. Peanut butter in my crack. Goddamnit."
"Do you like what you see? No? Well, bloody look harder. Strain your eyes!"
"Don't leave the duck there. It's totally irresponsible. Put it on the swing, it'll have much more fun."
"I demand compensation in cola bottles. Lots of fizzy cola bottles. In one lump sum."
"I've got a badger, a dog, a cat, and a sack. Now that I've got 'em you can fuck off. All mine."
"When did you turn into a bug? Strange."

(Ja, jag inser att det blev fler än tio, men jag kunde faktiskt inte välja bort fler)

Kringla + mmm

2010-01-20T14:04:00.000+01:00

Ända sedan han föddes har vi fått ge Helmut våra fingrar att suga på, istället för napp eller hans egna tummar. Det kan vara tids- och resurskrävande att en hel förälder blir fast bara för ett litet fingers skull. För att inte tala om att det börjar vara smärtsamt med alla fem tänder han har. (Men inget ont som inte för något gott med sig: eftersom Helmut lämnar tandmärken efter sig, som syns bättre irl än på kort, vet vi nu exakt hur långt det är mellan hans tänder och den innersta delen av gommen. Han har varit vänlig att göra märkningen på flera fingrar utifall att jag skulle tappa ett. Se bild.)

Men i alla fall. I går hittade jag kommandot till tumsugningen, helt på egen hand. Kringla + mmm.

PS. Det är exakt sådana här saker som jag vill att ni andra föräldrar tipsar mig om. Det hade sparat mig en massa besvär om någon kunde berättat det här för mig tidigare. Andra kommandon? Det vore fint om ni ville ge mig kissa på potta, somna utan gnäll och äta utan kladd. Tack på förhand.

Vore det inte bäst med en med en uppsättning heltäckande overaller i olika tjocklek?

2010-01-19T15:55:00.003+01:00

Helmuts ena handske försvinner. Helmuts ena vante försvinner. Helmuts handske återfinns. Helmuts andra handske försvinner. Helmuts vante återfinns. Helmuts ena blåa mockasin försvinner. Helmuts handske återfinns. Helmuts ena röda mockasin försvinner. Helmuts blåa mockasin återfinns. Alltid är något borta. Och som sprakande bonus genom varje försvinnarcykel pågår en ständig gubben i lådan-lek starring en socka i alla Helmuts sockpar. I soffan, runt skötbordet, i vår säng, i Helmuts säng, på golvet, i socklådan, i skötväskan, i bilen, i vagnen.

Det slår mig att det här är bara början. Helms själv har ännu inte börjat fara med sina kläder och liksom stoppa undan dem. Han går inte på dagis. Han går inte överhuvudtaget.

Det slår mig sedan att det här blir dyrt. Vi måste nog investera i en garderob med bara sockar och handskar. Alternativet är nya golv efter allt vankande under handsk- och sockjakter. Och tillhörande psykoterapi.

Läskig frukost

2010-01-19T09:01:00.000+01:00

Jag hör älsklingen stöka där nere medan jag stiger upp. Det luktar som att han lagar mat, vilket jag tycker är lite udda en tisdagsmorgon 07.30. Jag går ner och undrar vad han gör, varför det luktar mat. Han säger att han inte lagar mat. Han säger att det är rödlöken som jag hackade och använde lite till gårdagens mat och ska använda till dagens mat också, som luktar. Nej-nej-nej säger jag, den lade jag i dubbla påsar som jag knöt med hårda knutar. Jamen, öppna kylen och känn då, säger han och så gör jag det.

Tror ni inte att rödlöken ligger där och luktar. Den stinker oproportionerligt mycket, genom sina dubbla påsar. Det är fullkomligt orimligt vad den stinker. Som att den har fått hybris och tror att den är någon slags lökgud vilket den, i all sin stank, måste vara också.

Jahaja, tänkte jag och plockade fram grejer till frukosten. Jag tinade brödet i mikron som är infesterad av en okänd mängd välling som kokade över och hittade sin väg till ett litet hål (som inte går att städa annat än om man plockar isär hela mikron och sågar sönder chassit) där det ligger och dör ruttningsdöden. Sedan smörade jag brödet med rödlöksdoftande smör och lade rödlöksdoftande ostskivor på det. Bara kaffet smakade som det skulle. Tills jag hällde lite rödlöksmjölk i det.

Inredaren

2010-01-18T09:25:00.000+01:00

Varje chans Helmut får jobbar han på att göra märken i vårt vita laminatbord som vi begåvat nog köpte nytt strax innan han kom till världen. Jag tror att det är för att han vill göra det lite mer shabby chic. Schysst.

(Det var svårt att avgöra vad som var märken och vad som var dammkorn på skärmen, så om ni hittar en ring utan märke i bilden vet ni varför)

Skrubben

2010-01-17T11:52:00.003+01:00

Städa skrubben ja.... OMG. Det här kräver The Killers på hög volym. För visst är det för tidigt för sprit?

OMG!

2010-01-17T11:43:00.002+01:00

Ååååh, vicken lyxmorgon. Älsklingen tog Helms direkt på morgonen (som förövrigt sov som en liten rosenknopp hela natten, sank jo very mats) och drog till sin mamma aka Helmutfarmor. Detta lämnade mig med en sovmorgon (09.30! Dragning till 10!) och en hel massa tid i händerna. Jag är helt i chock över hur annorlunda det är och hittills har jag förvaltat dagen på detta sätt:

OMG! LYXFRUKOST! Polarbröd (dock standard), kaffe (nybryggt, inte sönderbränt som man hinner dricka först 1,5 timme efter bryggningen), digestive med brie (OMG OMG OMG superunning) (brieosten heter förresten Kolibrie, en så fyndig ost måste man ju köpa) och - get this - färskpressad juice med is! Fullt glas! Fem apelsiner ba rätt ner. OMG! Jag åt allt på en gång och inte stötvis mellan kamikazeattacker eller i flykten under någon attackförebyggelse. Jag tittade koncentrerat på skidkarlarna utan någon som helst rädsla att något eller någon i huset skulle gå sönder medan jag tittade.

Bloggrunda! Jahaja. Skrytmorsan är fortfarande på vift.

Jahaja. Inga nya bebisar hos Knaada. Det var väl allt jag hinner med innan jag måste....

... nej just ja! Hur mycket tid som helst! Vi tar den utökade bloggrundan. Hade jag skrivit nåt nytt? Nähänä, det var konstigt.

Men åh, Helmern vad han är söt även när han är en illbatting...

Åååååååh, Helmut. Tänk om han var här, då skulle man kunna blåsa honom på halsen så han skrattar... Nej, vad blev det här? Skärpning! Fritid! OMG!

Så här såg det ut i diskhon. Det skrattade jag föraktfullt åt och fixade det på någon minut istället för i omgångar under hela dagen. Sviss!

Sedan borstade jag tänderna - cirka 10-15 minuter efter avslutad frukost. OMG OMG OMG! Inte "vid tillfälle", typ på eftermiddagen. Fresh start!

Och nu då, nu febrar jag över allt jag ska hinna i dag. OMG, städa skrubben! OMG, moppa golvet! OMG, torka köksluckor! OMG OMG OMG, se resten av filmen jag började på i går! Tjoho! Nu har jag inte tid med sånt trams som att blogga mer. Jag är redan långt efter i schemat. OMG.

Morning has broken ... ... ... not!

2010-01-16T05:26:00.000+01:00

God morgon!
Helmut har varit igång sedan 03. Jaha, varför det undrar ni? Ja inte vet jag, säger jag. Men han har i alla fall hunnit med att hälsa på en del lampor (utförs med öppen handflata mot lampan, samtidigt som man säger psssss), skapat total oreda i de sorterade högarna med sockar och underkläder (det var festligt tyckte Helms. Inte jag.) och fastnat med pyjamasen i ett knopphandtag på tv-bordet (det var festligt tyckte jag. Inte Helms).

Men nu tror jag faktiskt att han har hunnit det han skulle göra istället för att sova. Tycker mig kunna skönja en trötthet.

Japp. Nu går vi i sängs. Vad säger du Helms?

... eller så stannar vi uppe ett tag till, ja.

Trevlig helg, kompisar!

2010-01-15T17:00:00.002+01:00

Särskilt osmickrande

2010-01-15T09:58:00.012+01:00

Stackars Helmut. Som att det inte var tillräckligt överhuvudtaget ha dregellapp, dag ut och dag in. Var jag verkligen tvungen att köpa den mest avslöjande färgen när det gäller blöta och torra partier?

Barn vill göra de underligaste saker

2010-01-14T15:15:00.001+01:00

Nej Helmut. Det spelar ingen roll hur mycket du klagar. Du har fått leksaker som du kan leka med här under de två minuter jag sminkar mig. Det funkar verkligen inte att du följer med på toaletten. Varför? Men gissa. Du har verkligen ingen aning? För att du har varit farligt nära att suga på toalettringen och få tag i toalettborsten v a r e n d a gång du har fått följa med, därför får du inte följa! Ja, jag vet att de ser vita och rena ut, men tro mig, du kommer att tacka mig när du blir äldre.

Blött

2010-01-14T10:16:00.002+01:00

Jag tänkte länge att vi borde klara oss på en 10-12 dregellappar. Det har funkat i 9 månader och någon gång ska väl ungen sluta dregla. Men tvärtom tror jag att det har blivit värre och situationen var tillslut fullkomligt ohållbar. När jag kom till insikten att 110 kronor för tre dregellappar är en mycket bra investering oavsett om han slutar dregla i morgon slog jag till.

PS. På tal om ingenting alls, Helmut är ett törstigt barn som alltid dricker sig andfådd.

Skärpning mattanten!

2010-01-12T19:47:00.002+01:00

Helmern matrecenserar vidare. Är, om än förolämpad, rätt imponerad över att han lyckas få med både jag kräks-gesten och fuck you-fingret.

Recension av min matlagning

2010-01-12T08:32:00.002+01:00

Fler recensioner! I november åbäkade vi oss att koka massa grönsaker - potatis, majs, morötter, kålrot (eller vad det nu var) och köttfärs (fast det är ju ingen grönsak vet ni väl) - och göra puré av dem. Helmut recenserar här käket med kroppsspråk.
Betyg: Jag tolkar det som fyra starka HHHH av fem möjliga.

Recension av mina O'Neill-tofflor

2010-01-11T15:55:00.002+01:00

Utseende

Riktiga barbietofflor med rosa fluff och ovansida med rosa kabelstickning. Är inte så mycket för gulligull-plagg i övrigt, men de här gillar jag massor.

Betyg: HHHH

Värme

Fossingarna är varma, dock inte för varma, oavsett om man har sockar eller är barfota i tofflorna, trots att det är mycket golvkallt hos oss.

Betyg: HHHHH

Grepp

Har aldrig halkat eller tappat fotfästet. Betydligt bättre fäste än med sockar. Har dock inte gått i olja eller liknande än, så jag vet inte hur de fungerar i extrema förhållanden.

Betyg: HHHH

Hållbarhet

Köpte dessa för 1,5 eller 2,5 år sedan, minns inte vilket, och de är fortfarande som nya trots frekvent användning.

Betyg: HHHHH

Ljud

Dra åt helvete vad de låter. Om det inte är en kentaur som smyger bakom mig dagarna i ända vore det intressant att genomföra en vetenskaplig studie för att undersöka vad exakt det är som framkallar de här ljuden. Sulan är halvhård, men jag vill hävda att den är av gummi och inte metall. Men vad vet jag, jag har haft fel förr.

Betyg: -HHHHHHHHHHHHHHHH

Resultat

Mycket bra tofflor med undantag för ljudnivån. Köp inte om du är en mamma som då och då lägger ditt barn och sedan vill smyga ljudlöst ur sovrummet - investera i så fall i ett par steppskor eller spänn fast ett par cykeltutor under fötterna.

Slutbetyg: HH

Helmutskrämman

2010-01-11T11:12:00.000+01:00

Efter allt jädra klåfingrande på dyra grejer är vi rätt nöjda över idén med en Helmutskrämma.

Mobilblogg från händelsernas centrum

2010-01-10T23:47:00.002+01:00

IPhonebloggar och borstar tänder på toan bredvid sovrummet (). Råkade drämma ansiktsrengöringen rätt i väggen (). Stelnade och lyssnade om Helms vaknade av dunsen (). Hörde ett svagt ljud (). Jävlar ()! Men det var bara min näsa som visslade lite när jag andades (). Gott så (). God natt ().

Ps, så synkronistiskt att detta kom efter det förra inlägget. Det är inga fel på det här inlägget. Det hör ihop med mobilbloggningen om ni ser konstiga rutor.

Webben och jag

2010-01-10T23:17:00.001+01:00

Hej vänner!

Otekniska morsan här.

Jag trodde att jag var smart som planerade tidsinställda inlägg, så att det kommer en någorlunda jämn ström inlägg, och inte blir inläggsbomber när Helms sover. Men jag klarar ju för fan inte av det enklaste av ingrepp i teknikens värld.

Så om det flashar förbi konstiga inlägg, om sidan är helt svart eller all text är upp och ner så är det bara jag som skapar merjobb åt mig själv. Bara så vi alla vet. Framöver kan ni gärna låtsas som att det regnar vid alla händelser från oskyldiga stavfeö (ha! det blev ett ärligt stavfel precis där, och nu vill jag inte rätta bara därför) till att jag råkar skicka the blue screen of death er väg. Ingenting är någonsin meningen, det är alltid ren okunskap eller otur.

Mvh,
En som anmälde intresse för att jobba mer med webben efter mammaledigheten. Bra, bra. Jobbigt läge vid löneförhandligen bara.

Varvning!

2010-01-10T11:30:00.000+01:00

På tal om mammasemestern, det gick bra i Super Mario. Här: scener från varvningen som jag slog till med i allra sista momangen, innan spelet följde med sin rättmätiga ägare till London.

Det var en kamp, men jag klarade varenda bana, från ettettan till åttstorstorslottet. Jag frös köttätande växter, red på Dino, knockade yxkastare och plattade till troll. Jag hittade extraliv, hemliga utrymmen och halade flaggor ända från toppen.

Det var fantastiska timmar framför Wii:et. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Åh. Jag kan inte prata mer om det just nu.

Mammasemester

2010-01-09T17:25:00.001+01:00

Titta! En kopp kaffe. Två gigantiska skålar godis. Super Mario Bros på Wii. Och ingen Helmut i sikte, för han leker med sin mormor. Så sjukt skön semester det var hos mamma och pappa tidigare i veckan.

Försiktigt ... försiktigt ...

2010-01-09T11:49:00.001+01:00

Och varför är du inte lika försiktig när du undersöker alla ömtåliga prylar som vi är rädda om, Helmut?

Från en svunnen fredag

2010-01-08T18:33:00.011+01:00

Titta vilket blogg-utkast från november jag hittade:

Kvällens planer, enligt autentiskt mail från älsklingen

Vin/öl (det viktigaste först!)
Sushi (såvida du inte vill ha Kina, Max eller pizza istället) (Svar: nej! Sushi!)
Gavdis (=godis, reds. anm.) (du köper) (Svar: okej kompis!)
Julklappskoll (via din dator)
Helmut-läggning (snark snark)
Idol (heja Tove!)
Skavlan (heja... Sissela!)
Flash Forward (heja han som är med i Shakespeare in Love!)
Zzzzzzzzzzzzz.

Hur skulle vi kunna veta att Sissela var totalt pinsam i det det Skavlanavsnittet och att Tove-hejningen inte alls skulle hjälpa i slutändan? Nåja. Ikväll blir det väl annat, kan jag tänka.

Mamma tankar

2010-01-08T11:03:00.001+01:00

Har sett ett par bloggar som utlovat "mamma tankar", men till min stora förvåning och besvikelse visar det sig alltid vara en massa funderingar om barn!? Ni liksinnade som hittade hit och ville läsa om när mamma tankar ska inte bli besvikna.

Vi har en Ford Focus med flexifuel som alltså tar både etanol och 95-oktanig bensin. För det mesta väljer jag bensinen för att det brukar vara billigare per kilometer (etanolen är billigare per liter, men det går mer bränsle per kilometer) plus att det kan vara svårare att starta bilen med etanol när det är kallt. Har dock ofta dåligt samvete för att jag inte tar etanol, men jag försöker trösta mig med att de säger att om alla tankar med etanol går det massor av åkermark som kunde använts för att odla mat till svältande människor istället.

När jag tankade här kostade bensinen nästan 13 kronor litern (dyrt! Kommer ni ihåg när bensin kostade lika mycket som en mjölkliter?) och jag tankade fullt för cirka 560 kronor. Jag tror att Forden har betydligt mindre bränsletank än BMW:n som vi sålde, för nu är det alltid så billigt att tanka. Förut kunde en full tank gå på över 700 kronor, vill jag minnas.

Best of Äh, väx upp! September 2009

2010-01-07T18:21:00.005+01:00

Jahaja. Det här tyckte ni mest om i september. Vinnarinläggen utses av era reaktioner: 1) flest antal kul och om det är lika många 2) flest antal bekant och om det är lika många 3) flest antal rart och om det är lika många 4) flest kommentarer.

Jag hoppas att ni verkligen klickar in på inläggen. Jag har ju kommit på hela den här Best of-grejen för att ni för det första ska tro att den här bloggen är bättre än den egentligen är när ni får ett koncentrat av bra inlägg och för att jag för det andra ska kunna återanvända inläggen som jag skriver. Annars går de ju om intet begriper ni väl.

Septembers 5:e bästa inlägg (4 kul, 3 bekant, 3 rart):
Helmut började känna sig varm i kläderna hos oss och tog sig ett mellanmål när han blev sugen - med blandat resultat.

Septembers 4:e bästa inlägg (5 kul):
Helmerns Friday Night Fever-dans verkade ha muntrat upp i stugorna.

Septembers 3:e bästa inlägg (5 kul, 1 kommentar):
Svininfluensan är verkligen inget att skratta åt. Om man inte heter Helmut.

Septembers näst bästa inlägg (5 kul, 1 rart):
Det var väl för väl att jag köpte för lite grädde när älsklingen fyllde år, annars hade ni aldrig fått ta del av min födelsedagshemlis.

Septembers bästa inlägg (5 kul, 2 bekant):
Det allra bästa av de 75 inläggen under september 2009 var enligt er en liten tanke om bajs. Vad säger det om mina läsare? Att de, precis som jag, fortfarande håller bajshumorn högst, kanske.

The madda fekkin' iskallt chock

2010-01-07T10:44:00.003+01:00

Eller var det för att jag sa att man får mask i magen av att äta snö som han blev sådär stel?

I ♥ Helms

2010-01-06T18:10:00.001+01:00

Ville bara säga att min unge är råsötast i hela vida världen och att I ♥ Helmut gånger-stjärnstopp-du-kan-inte-röra-Guds-nyckel-punkt-lås och att jag är så ofattbart lycklig över att vi har honom. Det var allt.

...

Och vid närmare eftertanke vill jag också säga att vi faktiskt har petsäkrat de där uttagen i bakgrunden sen kortet togs. Ni kan lägga på luren till Barnsäkringsnämnden.

Första vett och etikett-lektionen

2010-01-06T09:29:00.000+01:00

Det här är exakt anledningen till varför man ska hålla för munnen när man nyser, Helmut!

Mårran?

2010-01-05T16:57:00.001+01:00

Antingen är det är det bara utebordet som har blivit väldigt översnöat därute. Eller så är det Mårran. Jag vågar inte ta reda på vilket.

Varför det har blivit färre och mer forcerade inlägg här

2010-01-05T09:02:00.000+01:00

Förmiddag i köket. Jag startar datorn och kaffebryggaren, bullar upp med leksaker åt Helmern (se några exempel vid kyl och frys), sätter Helmut på rumpan längst in i köket och uppmanar honom att leka. Tar ett par raska steg tillbaka för att fota upplägget. Hinner inte fota innan Helms alldeles uppenbarligen inte sitter på stjärten längre. Studera honom. Det där är en feja som inte har ordning och reda, lugna puckar och lugnt filosoferande inplanerat den närmsta tiden.

Kanske vill han bara titta var mamma är, tror ni? Nej. Innan jag hinner fota igen är han nästan ute ur köket.

Bara som tidsreferens: innan jag hinner fota igen är han här. Han är på väg mot vardagsrummet, förstår ni. Där finns det en massa grejer som han borde, men absolut inte under några omständigheter vill, vara särskilt försiktig med.

Här: en liten avstickare för att se om det gick att ha sönder något under sideboarden, alternativt skada sig själv.

Gick inte. Besviket kryper Helmut vidare mot nya faror.

Fintar morsan att tro att det kanske kan bli en trevlig blogg- och kaffestund ändå, genom att intressera sig för korgen med leksaker i 10 sekunder.

Finten överspelad. Här, 20 sekunder senare: har nästan snubblat på mattan för att nå pappas olästa Café.

River halvt ut några sidor innan mamma säger stopp och belägg. Känsliga läsare (Helmutpappan) varnas för nästa bild som jag tog jättejättejättesnabbt innan jag avhjälpte situationen.

Har krypt vidare mot X-boxen. Försöker hastigt döda den med saliv och klappar. Och på det här temat avlöper förmiddagen, eftermiddagen och kvällen. Glad i hågen försöker Helmut demolera möbler, teknik och grejer, svettig i pannan försöker jag förhindra detsamma.

Olika uppfattningar

2010-01-04T15:04:00.001+01:00

Kommer att tänka på en målande dialog i Mamma Mu och Kråkans radioteater, från min barndom.

Mamma Mu, engagerat: Kråkan, kommer du ihåg vad roligt vi hade när vi åkte kälke och du satt längst fram och jag satt längst bak och det sprutade snö och du fick all snö på dig. Visst var det roligt?

Kråkan, mycket kort: Nä.

Om Helms minns hur han red på mina axlar och använde mitt hår som tömmar finns en stor risk att vi har ett liknande samtal om ett par år.

Clawfinger

2010-01-04T10:23:00.001+01:00

Är det evolutionen som har ordnat det så vist att klåfingerbarn som just lärt sig stå inte är längre än typ 75 centimeter, att deras armar inte räcker så mycket högre än de är långa, samt att vuxna människor behöver typ ett 75 centimeter högt bord för att sitta bekvämt? Eller är det bara ett sjukt skönt och läskigt sammanträffande som gör livet lite enklare?

Glasskål med godis samt klåfingerbarn på tå.

Chokladfestival!

2010-01-04T00:20:00.001+01:00

Jag mår lite illa, är inte sugen på choklad och har inte mycket till övers för Merci. Som att det skulle spela någon roll när vi har en stor ask hemma.

Julaftonsoutfiten

2010-01-03T21:04:00.000+01:00

Manchesterbyxor, skjorta, väst, slips och så en sur dregellapp ovanpå hela härligheten. Snyggt.

Beach 2010

2010-01-02T14:04:00.000+01:00

Vad sjutton säger du morsan..? 2010 redan? Varför har du inte sagt något tidigare, nu fick jag Beach 2010-panik.

Bästa året ever. Ever!

2010-01-01T18:20:00.001+01:00

Ojojojoj. Är 2009 redan slut? Vad vi har hunnit med. Eller ja... Egentligen har vi inte hunnit med just någonting annat än att ta hand om Helmut, ta hand om hushållet (med varierat resultat) och växa upp litegrann. Men det räcker gott och väl, tycker jag.

Januari, februari och mars

Gick vi bara och tittade på min mage som blev större och större. Det var allt. Kan inte minnas något annat. Jag vet att jag definitivt inte gjorde någon nytta på jobbet, det är ett som är säkert (tydligen räknas inte magtittande som arbete, har ni hört något så märkligt). Eller förresten, en annan sak vi gjorde var att konstant undra vem Skammen där inuti var för någon. Hur vi inte på en gång kunde begripa att det var Helmut, det övergår mitt förstånd. Vad hade det annars varit för unge?

April

11 timmar och 23 minuter in i april kom 4320 gram och 53 cm Helmut äntligen. Vi var så sjukt gröna föräldrar och visste inte alls vad vi skulle göra och hur vi skulle lyckas ta hand om honom och oss själva och allt det där. Men vi var vansinnigt lyckliga och stolta som tuppar. Jorden slutade snurra runt sin axel och började snurra runt Helmut istället, och åtminstone jag trodde på fullaste allvar att alla andra - släkt, vänner och främlingar - tyckte att det var lika stort som vi.

Maj

I maj tittade vi hemskt mycket. Vi tittade på Helmuts gomsegel en hel massa och släppte aldrig Minifomet ur sikte. Vi tittade också mycket på soluppgången och nattv, jag och Helmut. Älsklingen och Helmut passade på att titta på NHL som alla gånger utom då man har ett spädbarn sänds på helt fel tider. Helmut grundade sin lampfascination och tittade på alla lampor som han kom över.

Juni

I juni började Helmut smajla på beställning, vilket kom väl till pass när Helmutmamman ville tacka för en sommarpresent.

Juli

I juli vände Helmern på sig för första gången från rygg till mage och hans mamma slog på stora trumman och informerade folk till höger och vänster om att han vänt på sig. Sedan valde Helmern att helt sonika låta bli att snurra mer på flera veckor oavsett hur lång näsa hans kära mor hade. Vi struntade i att göra comme il faut och döpa Helms inom sex veckor efter födseln, så därför fick vi stå i en del dopförberedelser också.

Augusti

Helmut prövade mat - pressad potatis - för första gången och kväljdes som om det inte fanns någon morgondag. Vi var för första och enda gången på BVC:s föräldrautbildning och träffade andra bebisar innan vi dissade det helt och hållet. Vi kämpade med läggningsrutinerna, många gånger en ojämn match. Helmut rev inredningen och var inte helt övertygad om att det här med att bada är en särskilt bra idé.

September

I september agerade Helmut en läkarstudents försökskanin och nåldyna, men överlevde dessbättre. Helmut dansade, jagade föräldrar och började äta gröt - och fick tack vare det ett par tillfälliga gaddar. I början av september var Helms sjukt besviken över att han inte fick följa med morföräldrarna till Kreta, men passade i alla fall på att lära sig sitta ordentligt den dagen.

Oktober

Vi hängde med Skrytfamiljen till både Helmuts och Helmutsmammans stora lycka. Helmut försökte fly från oss och var snubblande nära att lyckas. Vi lärde oss mycket om världen, som att fortsätta titta på lampor och att ta reda på vad som händer om man häller kaffe i en laptop. Vissa familjemedlemmar hade trevligare morgnar än andra men på kvällarna gick det (ibland) makalöst bra.

November

I november slog Helmut sig så det började blöda ordentligt (eller ja... så att det kom flera droppar blod i alla fall), till mammans stora skräck. Vi kuskade runt på förskolor med olika filosofier för att bland annat kontrollera var de är minst noga med att man är i tid på morgnarna. Helmut lärde sig att vinka och säga "hej hej", eller "öiöi" beroende på hur man vill se det. Vi hade någon tråkig dag, någon ännu lite tråkigare dag och någon ännu lite tråkigare dag.

December

I december fuskade vi med julpysslet innan vi tillslut kunde fira jul, hade kul i snön, var så sura på BVC-tanten att Helmut i ren protest lärde sig att sätta sig, ställa sig och krypa på kort tid, blev utsatta för en massa övernaturligheter, och jag hade rätt bra koll på vad han menade med alla sina ljud. Och tillsist gjorde jag en total missbedömning (underskattning reds. anm.) (grov underskattning reds. anm.) (så långt ifrån en överskattning man kan kan komma reds. anm.) på hur lång tid en årssammanfattning skulle ta att göra att den blev en dag sen.

Lilla Helmut-Pelmut krö-öp över trollebron...

2009-12-30T20:54:00.000+01:00

För något år sedan nynnade jag på coola Killerslåtar eller så. Häromdagen nynnade jag på "Bockarna Bruse". På Waynes. Personalized and customized med Helmut i rollen som lilla bocken Bruse. Jag glömde inte att göra "nu tar jag dig" med trollröst. Nämnas kan att Helmut var hemma.

Jag är officiellt en töntig morsa.

Så var julen

2009-12-29T22:56:00.004+01:00

Hej kompisar! Nu är vi tillbaka från julfirandet. Julen i siffror:

2
Antal julfiranden.

Jättemycket
Mängd mat och godis som inmundigats.

2
Antal veckor jag räknar med att det tar att bli av med det årliga julsockerberoendet.

0
Antal minuter motion.

1
Antal kilo jag har gått upp.

6
Antal kilo älsklingen har gått ner (o du mäktige veckolånga magsjuka, ta mig också!)

Jättemånga
Antal julklappar.

1
Antal proppfulla bilar det krävdes för att få hem Helmutfamiljen + packning + julklappar från första julfirandet.

2
Antal bilar det krävdes för att få hem Helmutfamiljen + packning + julklappar från andra julfirandet.

95
Procent helt makalöst sjukt suveräna julklappar. Tack übersnälla tomten!

5
Procent direkt dåliga julklappar. Ja, just det. Ni hörde.

25
Procent Helmutjulklappar som Helmut gladde sig mycket åt.

60
Procent Helmutjulklappar som Helmutföräldrarna gladde sig mycket åt men som Helmut var likgiltig inför. (Kläder och dylikt.)

15
Procent Helmutjulklappar som Helmutföräldrarna gladde sig mycket åt men som Helmut direkt ogillade då de aktivt motverkar hans intressen. (Så kallade barnsäkringsåtgärder.)

1
Antal trick Helmut har lärt sig under julhelgen.

2
Antal soundtrack som gått på repeat till Helmuts nya trick ("Klappa klappa händerna du som är liten, klappa på, klappa på, mammas sockerbiten-ten-ten-ten-ten-ten" samt "Klappa händerna när du är riktigt glad, klappa händerna när du är riktigt glad, du kan också glädja andra på denna jorden vandra, klappa händerna när du är riktigt glad")

1
Antal biofilmer ("2012") (se den om du är jättenyfiken, annars kan du gott låta bli, tycker jag)

1
Antal uh-oh-insikter efter bion (om det blir som i filmen och hela jorden typ imploderar om tre år och bara några hundratusen av alla människor får plats på de där kinesiska arkerna där man måste vara för att överleva är vi, Helmutfamiljen, så inåthelvete rökta att det liknar ingenting. Vi kan inte flyga flygplan, vi har inga bra-å-ha-kontakter med Vita huset, vi kan inte köra limosiner genom höghus, vi har inte tre miljarder euro att köpa arkbiljetter för till familjen (undrar om barn under tre år åker gratis? I så fall behöver vi bara två miljarder), vi känner inga domedagsprofeter, vi kan inte hålla andan under vatten särskilt länge, you name it.)

0
Antal besökta julottor.

1
Antal tonårslånga sovmorgnar för Helmutmamman.

3
Antal familjemedlemmar (i Helmutfamiljen) som är mycket nöjda med julen.

God jul!

2009-12-23T14:55:00.000+01:00

Helmut önskar en riktig tummen upp-jul och ett fantastiskt nytt år till Skrytmorsan (tack för julkortet i lådan - ni får här istället), Knaada, Mifflan, Jenniejummie, Lo och alla andra bloggläsare!

Såklart har han fixat en liten klapp åt er också. Här kan ni öppna den. Gör det. Vad är det för vits att ge er julklappar om ni inte öppnar dem?

Nu far vi till ett ställe teknik, datorer och bloggar i princip är bannlyst. Vi ses om ett par dagar, om inte förr.

Minuterna innan dådet

2009-12-23T14:33:00.000+01:00

Polisen har säkrat ytterligare bevis, en serie foton, i kaninfallet. Här är de, i kronologisk ordning, tagna med några sekunders mellanrum (helt sant - han var mycket obestämbar denna morgon), minuterna innan kaninen försvann från sitt hem (inte riktigt lika sant tror jag). Polisen har med hjälp av en tankeläsare kunnat fastställa den misstänkte 0-åringens tankar vid varje bild (detta är dock helt, ähum, sant... ish... eller ja...).

Yo, mum. What up, dawg?

Du, har du sett lampan? Sjukt fascinerande.

På tal om ingenting alls, du skulle bara veta vad jag planerar för bus.

Eller bus och bus, det är mer ett brott, skulle man kunna säga. Jag ska plocka en kaninjävel.

Hoho, ja det blir festligt det. Jag är för klämkäck.

Eller vänta, vad ska övriga i kaninfamiljen säga? Blir inte de ledsna?

De blir nog glada att bli av med en runt frukostbordet, de är ju så många.

Mmmmmmm... Frukostbord...

Ja, just ja, det var roligt att kaninerna blir av med en, för är så många.

Och sen, när jag är klar med kaninerna, då tar jag lampan också.

Plötsligt saknar jag ork och livslust. Vi struntar i hela operationen.

Eller var det bara magont? Vänta. Trycker. På. Lite. Så. Får. Vi. Se...

Eh, ja, jo, känns kanske lite bättre...

Hahaha, du, har du sett på lampan? Sjukt rolig.

Just ja, den skulle jag plocka efter jag plockat kaninen.

Ååååh, så kul. Can't wait. Nu sätter vi igång!

Julklappstips!

2009-12-22T13:10:00.002+01:00

I dag köpte jag de fyra sista livsnödvändiga julklapparna till Helmut. Det blev 28 doser poliovaccin, 10 kg gröt, 134 påsar vätskeersättning och 3 sagoböcker, allt för bara 270 kronor. Men eftersom Helmut redan är poliovaccinerad, har massor med gröt i skafferiet, har tillgång till hur mycket vatten som helst och kommer att få många böcker i julklapp är Unicef snälla och skickar alla fyra julklappar till andra barn som behöver dem bättre. Har du sista minuten-panik kan du också köpa en massa bra att ha-grejer här.

Sladdlös och hopplös

2009-12-21T23:41:00.000+01:00

Jaha. Nu är även iPod-sladden, som jag har använt för att ladda bilder mellan telefon och dator i väntan på att iPhone-sladden ska dyka upp, spårlöst försvunnen. (Fick frågan tidigare om vi inte har flera sladdar eftersom vi har två iPhones i familjen. Svar: vi hade flera sladdar. En gick sönder och nu är alltså minst två borta. Sen har vi nog inga fler. Men som tur är har vi en stationär laddare.) Har två teorier:

Helmut har sugit i sig båda sladdarna. Han har lärt sig tekniken på spagetti, det har jag sett. Trodde inte att det skulle komma tillbaka och slå en i ansiktet på det här sättet, att ge honom en barnfavvorätt som spagetti och köttfärsås.
Älsklingen kommer att ge mig minst två sladdar i julklapp - på tips av min syster. I våra barndoms dagar offrade jag, till ljumma mottaganden, något lämpligt gosedjur när föräldrarna fyllde år (förutom den gång jag köpte en fantasybok till mamma, typ den sjunde boken i någon okänd serie, med en lättklädd kvinna och en drake på framsidan. I butiken funderade jag en kort sekund på om hon skulle gilla den, men tyckte att hur sjutton ska hon kunna veta vad hon gillar för böcker innan hon har läst dem, det är ju ett vågspel för varje bok man tar sig an, så på så sätt måste den här boken vara lika bra som vilken annan och vem kan dessutom tycka att drakar inte är spännande). Min syster var betydligt slugare. Några dagar innan mamma eller pappas födelsedag snodde hon valfritt populärt husgeråd, tex en osthyvel. Under dagarna fram till födelsedagen ojade de icket ont anande föräldrarna sig: "Men var är osthyveln?" "Men var har osthyveln tagit vägen?" "Men vad är detta, har du sett osthyveln?". När de sedan fick tillbaks den på födelsedagen blev de jätteglada!

Det här betyder förstås att tills jag har hittat sladdarna, tills Helmut har haft en långdragen toa(blöj?)sittning eller tills sladdtomten har varit på besök har ni bildlösa alt gammelbildade inlägg att se fram emot.

PS. Chockerande avslöjande: sladden har varit borta ett tag nu och knivskadan som jag skrev om i går inträffade för typ en vecka sedan och är numer läkt. Jag hade lite dåligt samvete över att jag förledde er att tro att det hänt nyss, men jag var noga med att använda formuleringar där jag inte ljög, det ska ni veta.
PS2. Det var ett jäkla tjat om iPhones här på sistone. Känner att det har blivit väl mycket smygreklam, så därför, lite antireklam: min telefon har kass laddningstid och sladdarna är fullkomligt omöjliga att hålla reda på.

Vanlig missuppfattning chez nous

2009-12-21T13:07:00.000+01:00

När jag har gjort mig klar för kvällen smyger jag tyst in i det kolsvarta sovrummet. Mission: krypa ner under täcket utan att väcka Helms. Just till vänster innanför dörren ligger älsklingen, och ofta surfar han på sin iPhone när jag kommer på tåspetsarna över tröskeln. När han gör det brukar han vända luren mot mig. Det är för att han ska lysa upp åt mig så att jag kan tassa in, men ibland ser det verkligen ut som att han vill visa mig något när han skjutsar iPhonen mot mig. Så ibland stannar jag upp där i dörröppningen, kisar och letar efter något spännande på skärmen. När man scannat Aftonbladetsidan eller vad det nu kan vara som man fått i ansiktet utan att ha hittat något särskilt intressant får man lite moloket tassa vidare till sin sida av sängen.

Eller som tidigare, när Helmut "sov" i vår säng, använde jag ibland telefonen för att se vad Helms egentligen sysslade med. Och det fick man veta, men i det blå strålkastarljuset fick man ibland också se ett nyvaket och fundersamt karlaansikte med håret på ändå som bekymrat försökte lista ut vad som var så viktigt att jag tyckte att han behövde veta det mitt i natten.

Skit också!

2009-12-20T19:32:00.000+01:00

Jag har skurit upp hela handen (ja, jag inser att det kanske inte direkt ser ut så, men så kändes det faktiskt) med en vanlig slö himla skitbordskniv bara för att jag skulle öppna Helmuts pipmugg som sitter åt så övermagisktjordiskt hårt att man tror att man i ett förvirrat ögonblick råkade superlimma ihop den när man fyllde den med vatten. Satans himla skitmugg! Det är muggens fel alltihopa.

Lite bordsknivens också, den ska jag kasta bort. Himla skitkniv.

Det är inte alls mitt fel som våldsamt skulle kniva upp en plastmugg som jag höll i handen.

...

Kanske att det är vattnets fel också, som förmodligen direkt orsakade själva slintningen. Dumma vatten.

Schhh på dig själv, du!

2009-12-18T15:15:00.000+01:00

Helmut har börjat hyssja mig. "Schhhh", säger han. "Schhhh". "Schhhhh".

Eh?

Helmut, vet du om att du är den enda som lever om i den här familjen? Jag bara undrar?

Vår nya barnvakt!

2009-12-18T11:04:00.000+01:00

Ibland måste man tänka utanför boxen för att få vardagen att gå ihop. Igår råkade Helmut själv kliva in i en fälla som vi inte tänkt på tidigare (synd och ironiskt att du själv visade oss detta Helms, men det är inte mycket att göra åt saken nu). Nu kanske man kan få lite lugn och ro framför dagtv:n äntligen.

Så klart

2009-12-17T10:53:00.000+01:00

Med anledning av att vi har en ny spis med induktionshäll gick jag igenom alla våra 13 kastruller och stekpannor för att kontrollera vilka som är magnetiska, mao vilka som fungerar på just en induktionshäll. Har här delat upp dem i funkar/funkar inte. Ja. Ni kan ju, med Murphys lag i åtanke, gissa vilken "hög" som är vilken.

PS. Älskling, vad sägs om plättar till middag?

- 13

2009-12-16T22:02:00.001+01:00

Photo filed in: "Saker att titta på innan man går ut i leggings och gympaskor." (OBS! Inte bara leggings + gympaskor.)

Helms första närkontakt med snö!

2009-12-16T12:44:00.000+01:00

- Jaha. Snö säger du. Gick vi igenom allt åbäke med ytterkläderna, kameran som skulle laddas och sökandet efter sittunderlaget i förrådet för det här? Bara för det här? Jag har sett snö genom fönstrena och från vagnen tidigare, vet du. Visst vet du det? Jaha. Och sen då? Nu har jag skrapat lite pliktskyldigt i några flingor, så nu kanske vi kan ta och gå in istället för att sitta här och glo. Och när vi lix är inne kan jag förresten ta min förmiddagslur som du sköt på för att jag skulle sitta här och huttra i tre minuter. Ja! Så gör vi!

Dålig vana

2009-12-15T21:43:00.000+01:00

En dammtuss. Varför?

- Mamma, ibland blir jag så sjukt less på mig själv. Jag kan inte låta bli att stoppa in allting jag hittar i munnen. Och med allting menar jag a l l t i n g. Torkade ostkanter, grus, skor, allt. Det är så jävla vidrigt ska du veta. Jamen tänk själv att inse att du precis stoppade en gammal brödbit, gud vet hur gammal, i munnen. Ibland hinner inte ens vara med själv innan det åker in. Typ: "Jaha, ett skitigt löv. Förmodligen kryllar det av baciller på det. Hu, vilket äckligt löv. Hoppas att mamma städar sna... nej helvete, inte i munnen! Av alla ställen jag kunde göra mig av med det! Disgusting!" Jag vet inte varför det blir så, mamma. Och det känns som att jag inte kommer att kunna sluta inom en särskilt snar framtid.

BVC-rapport

2009-12-14T12:19:00.000+01:00

Saker som hände under BVC-besöket i dag.

Helmut hörde superbra på båda öron. Wax, be gone!

Förra gången frågade jag också om vi skulle väga och mäta och då var det självklart att vi skulle göra det. Det gör man varje gång på BVC, sa BVC-tanten snipigt. Därför blev jag lite förvånad när det såg ut som att hon väntade sig att vi skulle gå utan att vi hade vägt och mätt i dag, så jag frågade om vi skulle väga och mäta innan vi gick. Om du vill, sa BVC-tanten och ryckte på axlarna. Jo, det vill jag, sa jag. Då vägde vi Helmut. Hon iddes inte mäta honom eftersom "det kommer ändå att vara typ samma längd som sist". Dessutom förde hon in "typ samma längd som sist" på hans kurvor (tror jag, jag fick bara en snabb glimt av dem). Jag är djupt skakad. (Och kanske också lite skadad som tycker att detta är ett stort fusk och vill mena att Helms kanske har vuxit fem cm på dessa tre veckor. Ja, hur ska man kunna veta om man inte har mätt, va?)

BVC-tanten påpekade att man absolut inte ska ge morfin till förkylda bebisar. Jahaja, sa jag och undrade i mitt stilla sinne om hon tyckte att jag såg ut som typen som ger sin bebis morfin på eget bevåg. Nåja, jag måste ge henne lite pluspoäng för omtanken, särskilt som jag varken hunnit duscha eller sminka mig på morgonen, plus att mitt plattångade hår börjar se rejält stripigt ut. Det kan mycket väl hända att jag såg ut som en pundare under lysrören.

Tanten blev inte så impad av Helmuts många framsteg som jag hade hoppats. Till nästa gång ska vi göra som Knaada tipsade om, och lära Helmut användbara fraser som "Nu går jag, nästa gång du ringer så vill jag att det är viktigt". "Talk to the hand" tycker jag också är en bra och fiffig fras, då den kan användas ofta på hennes kontor. Då, om tanten vill fortsätta näbbas istället för att, som jag tycker, svimma av imponering över hur många saker Helmut kan så är det ju bara att han tar ton.

Vi var första besökarna för dagen och lämnade efter oss en bajsblöja med löst tandbrytningsbajs (första framtanden tittade fram igår, som en hyllning till lucia misstänker jag) på hennes kontor. Må den stinka tills städerskan kommer och må städerskan komma nästa vecka.

Nya bevis

2009-12-14T10:56:00.001+01:00

Polisen har säkrat bevis (bilden ovan, fotades enligt en teknisk utredning 0-4 minuter innan bortrövandet) i kaninfallet. Misstankarna har i och med detta stärkts mot den man i 0-1-årsåldern som syntes nära kaninhemmet i samband med kidnappningen. Manen är tidigare okänd för polisen men har enligt vittnesmål uppvisat våldsamma tendenser vid upprepade tillfällen. Mannen ska, enligt kaninfamiljen, också ha trakasserat kaninfamiljen tidigare under hösten.

Hur man tämjer en Helm-man

2009-12-13T23:37:00.001+01:00

För en vecka sedan var det en dröm att lägga Helms. Vi lade honom i sängen, sjöng om lusegrisen, gick därifrån och Helmut gnällde lite men efter någon minut var det klart och betart. Ungen sov som ... tja ... en bebis. Sedan Helmut lärde sig att ställa sig själv är det andra tider. Han har blivit en superbebis vid läggdags. Han är inte längre Helmut, han är He-Man. Eller Helm-man. Och ljudet av sovrumsdörren som stängs numer signalen för att Helmut ska bli Helm-man. Det tar 0,5 sekunder från det att man smyyyger igen dörren till dess Helmut har blivit Helm-man, snurrat på sig, ställt sig på alla fyra, greppat spjälorna, dragit sig mot sängens långsida, ställt sig upp och börjat gapa. Helm-man gör inget annat än att stå där och gapa för full hals till dess man kommer in igen. Då tystnar han och gnuggar sig sömndrucket i ögonen. Bra. Helmut är tillbaka, tänker man.

Man plockar upp det man tror är Helmut (man kan tycka att Helm-man-masken över ögonen borde ge en ledtråd, men man är lika godtrogen varje gång) för att lägga ner honom. På nedvägen sätter Helm-man igång med att skrika dubbelt så högt som han gjorde innan man kom in. Han snurrar på sig i ens armar för att landa på alla fyra. Sedan gör han en snabb manöver, och innan man begripit vad som hände står han där och svajar igen med vibrerande gomsegel.

Som tur är vet jag vad som är Helm-mans kryptonit. Ger man honom lillfingret förlorar Helm-man alla krafter som i en blinkning. The pinkie = No powers in a blinkie. Lillfingret inaktiverar samtliga Helm-man-muskler - ju mindre muskler, desto snabbare går det. De som inte orsakar att han omedelbums dråsar ihop, typ de i nacken, ögonen, armarna, bara kapitulerar utan omsvep. Precis som sånna leksaker som rasar ihop när man trycker in en platta på undersidan. Större muskelgrupper, som ben- och ryggmuskler, tar lite längre tid på sig att sega ihop sig, men det dröjer inte många sekunder innan Helm-man sitter som en hösäck på madrassen, en spillra av sig själv.

Där någonstans inser han vad som håller på att hända, spottar ut fingret, skriker och grabbar spjälorna igen. Man jagar Helm-man-munnen med lillfingret medan hans huvud går till höger, vänster, höger, vänster och man erbjuder, erbjuder, erbjuder lite mer kryptonit. Helm-man vet vad det innebär, men kan tillslut inte värja sig, slurpar i sig fingret och segar ner igen. Den här gången kanske man får lägga ner honom innan han spottar ut fingret igen. Han vägrar att se sig besegrad och som en halvknockad, groggy boxare försöker han vända sig och ta sig upp på knä, men man erbjuder bara lite mer kryptonit och Helm-man tar den och vänder sig tillbaka på rygg och suger och himlar lyckligt med ögonen. Nästa gång han släpper fingret är det Helmut som spottar ut det för att han vill vända sig och sova på sidan. Skeletor-mama wins.

Myslördag. Panik!

2009-12-12T13:37:00.000+01:00

Liveblogg från bussen på väg till stan. Vi har för första gången lämnat bort Helmut för att förlusta oss med shopping, burgare, öl och tipsextra på pub. Det här blir roligt.

...

Särskilt sedan jag tvingade älsklingen ringa sin mor för att höra om hon kunde Heimlichmanövern på barn (OBS! Sant!). Nu behöver jag inte fundera på det mer.

...

Det kunde hon inte men vi instruerade henne lite snabbt över telefonen. Bra.

...

Det här blir kul. Inte ångestfyllt.

...

Finns det någon chans att dagens matcher bara är en halvlek tror ni?

Best of Äh, väx upp! August 2009

2009-12-11T16:46:00.001+01:00

De här inläggen tyckte ni bäst om i augusti. Hade jag tänkt skriva något om varje inlägg, men det tillåter inte Helmut i dag. Hinner ej förklara rangordningen, men kanske listar ni ut den själva, ni smartobertilar. *nej Helmut, inte ugnen!!!!*
PS. Roliga fakta: detta inlägg har tagit mig ca 2,5 timmar, ej effektiv tid, att fixa. Det kan man inte tro va.

Delad 5:a:
Ägd! (3 kul 1 kommentar)
Varning! (3 kul 1 kommentar)
Så gick det till när vi fick veta att Helmut var på väg (3 kul 1 kommentar)
4:
Sånt man säger (3 kul, 1 bekant)

3:
Gammalt trick (3 kul, 2 bekant)

2:
Helmut stajlar på BVC (4 kul)

1:a:
Udda fåglar (4 kul, 1 bekant)

Missing rabbit!

2009-12-10T08:28:00.000+01:00

En clownkanin rövades i går vid 07.30-tiden från sitt hem. Familjemedlemmarna berättar att bortrövandet skedde under stort tumult, varför de inte har kunnat lämnat något signalement på förövaren. Kaninen har randiga öron och bar vid tillfället en grön och blå dress.

Polisen har dock en misstänkt som syntes utanför kaninhemmet strax innan händelsen.

En ode till och av Helmutpappan

2009-12-08T22:16:00.000+01:00

Åh han går som en karl.
Han ser ut som en karl.
Och han kyyyyyysser som en karl ska.

/Helmutpappan dikterar
(alt. /Helmutpappans diktatur (/Helmutpappan dikterar/diktaterar vidare))

Du kan också få ett fuskjulmysigt hus!

2009-12-08T12:58:00.001+01:00

Det verkar som att flera blev impade av mitt julpynt här nedan. Egentligen ska man väl bara tacka och ta emot då, men såhär i juletid vill jag inte ge Mrs N ångest eller låta Skrytmorsan tro att hon är ensam med oinslagna paket i skrubbar. Allt det juliga och mysiga är bara en synvilla. Det handlar om att använda rätt vinklar, speglar och silvertejp (klart underskattat som alternativ till gardinstång). Här kommer några heta tips till ditt eget bluffmysiga hus.

När du fotar julstjärnan, se till att det är mörkt ute alternativt att man inte ser de okrattade högarna på en barmarkad bakgård. (Kom igen snön! Do your magic!)

När du ska fota julklapparna, välj de du har slagit in, inte de som ligger oinslagna i träningspåsen med träningsskorna. (Till er som kommer att få julklappar av mig: detta är givetvis inte sant.) (...) (Och förresten går jag och plockar ur dem nu på en gång så att de hinner neutralisera sig i drygt två veckor.)

När du berättar om dina bakverk, erkänn inte att biscottina blev brända så att du fick stå och tälja bort allt svart på undersidorna eller att hushållsassistenten havererade (började ryka och lukta konstigt) när du gjorde lussekatterna så att det tog fyra timmar istället för dryga två att få dem klara.

Fota med en iPhone eller annan mobil med dålig kamera i dunkelt ljus. Alternera mellan suddiga närbilder för att dölja något större fel som är just utanför bild och gryniga bilder på håll som döljer dammråttor och fingeravtrycken på exv julgranskulorna.

Var väldigt noga med att dölja fusklösningar bakom gardiner och dylikt. Här: maskeringstejp ftw.

Om du fick feeling och gör ett eget fuskmysinlägg, tipsa gärna mig! Jag behöver fler sopa-under-mattan-lösningar till vårt hem.

Godmorgon!

2009-12-08T11:44:00.000+01:00

Ingenting säger god morgon som en mycket nöjd Helmut som ställt sig i spjälsängen för första gången.

Nu har vi ljus här i vårt hus ...

2009-12-08T00:19:00.003+01:00

... och för att julen ska komma hopptralalala har jag bland annat:

... tagit fram adventstaken och klockat brinntiden så att det blir precis rätt trappstegseffekt på ljusen ...

... monterat och pyntat plastgranen med hjälp av gradskiva och tumstock för att få kulorna på rätt plats ...

... valt färgtema på årets julklappar och lagt de färdiginslagna under granen (vad tycker ni, ser de tråkiga ut? Var det dumt att välja rött och vitt när jag har rött och guld i granen? Ska göra om inslagningen? Jo, jag gör nog det. I morgon.) ...

... bytt gardiner och hängt gigantorstjärnor i vissa fönster ...

... bytt gardiner, hängt kulor och plockat fram adventsstaken i andra fönster, köpt julstjärnor (som fortfarande lever!) och en amaryllis (som jag fick att blomma. Jag!), tagit fram juleljusen och pyntat barnet enligt julens pakettema ...

... bakat stora lussekatter för stora magar så att det doftar dyrsata saffran (33 kr kuvertet!) i hela huset...

... bakat små lussekatter för ännu större magar som behöver bli mindre, så att det doftar ännu mer dyrsata saffran (33 kronor kuvertet!) i hela huset...

... bakat pepparkaksbiscotti som inte alls doftar lika mycket men då var kryddorna betydligt billigare också ...

... och vad tror ni att Helmut tycker om allt detta?

... ingenting. Han kunde inte bry sig mindre. Otacksamma unge. Du ska sitta och tindra. Hör du det! Tindra!

Helmut krupet

2009-12-07T12:46:00.004+01:00

Ni vet när vi var på BVC och det inte gick så bra? Vi fick även frågan om Helmut kunde sitta (japp! Jätteduktig är han!) och om vi brukade låta honom sitta (jo ibland, han gillar att sitta och leka) och om han sätter sig själv (nej, inte än).

När vi hade svarat på alla de där frågorna fick vi veta att det tydligen inte var bra att göra så. Inte förrän de kan sätta sig själv är det bra att sätta dem på rumpan, för att ryggen är inte mogen. Man ska bara lägga dem på magen, sa hon, och så undrade hon om hon skulle kopiera upp den här artikeln om att barn utvecklas bäst motoriskt när de ligger på mage, den är jättebra, jaså du har redan fått den, men då vet du ju allt det här redan. (Här fick jag kväva en impuls att ge henne talk to the hand-handflatan alternativt be henne upprepa det där sista, för allt jag hörde var bara näbbnäbbnäbbnäbb).

I alla fall. Två dagar senare satte sig Helmut alldeles själv,. Gissa om jag blev ~~skade~~glad! Nu ~~fick hon så hon teg~~ kan han sitta utan att vi behöver vara oroliga för ryggen. Och! I dag kröp Helmut! Jippie! Nu har vi ännu mer att ~~kasta i fejan på henne~~ glädja oss över i Helmuts utveckling. Nu laddar vi inför återbesöket på BVC på måndag.

(Hinner vi med något mer? Lära dig gå? Rabbla de första 10 decimalerna i pi? Lära dig peka ut Calcutta på en världskarta? Vi har en vecka på oss. Kom igen Helmut! Nu ~~knäcker~~ imponerar vi på den där ~~satans kärringen~~ omtänksamma BVC-tanten.)

Edit: Dra mig baklänges! Nu drog han sig upp till stående själv också! Två gånger! Nu har vi henne i brygga, Helmut. Om du bara kunde lära dig att klättra också, så skulle jag kunna lägga ner dig på mage på hennes golv, så kryper du till den där bänken, klättrar upp till vågen och sätter dig där. Så kan jag spela oberörd under tiden, och slipper påpeka något själv. Det vore extra fint om du kunde klämma ur dig att du aldrig har haft ont i ryggen för att du har suttit för länge också. Thank you for your cooperation, Helmut.

Snyggt!

2009-12-07T10:56:00.001+01:00

Dagens snyggt!
Går till mig själv för att jag kastade jeansen och tröjan i tvätten när jag fick kräks respektive barnmat på dem, trots att de var helt nytvättade och i övrigt jättefräscha.

Dagens "snyggt"!
Går till mig själv för att jag skrapade bort mat från Helmuts haka (som åkt in och ut ur hans mun) och stoppade in det i munnen. Min egen alltså.